Vardag

Alingsåsromantik, tid som rinner mellan fingrarna likt vatten och Brickan med stor B.

Märkligt hur mycket dagarna kan skilja sig åt. Igår vaknade alla på ett bra humör och allting var rart och fint fram till kvällen. Idag däremot, verkar alla ha vaknat på fel sida och innan klockan slagit nio har jag redan hunnit släcka bränder med högljudd röst. Att vara mamma alltså, vilken grej. Åt båda hållen.

Förmodar att det egentligen kanske handlar om spring i benen på oss allihop, igår var vi hemma hela dagen. Hängde upp nyinköpta linnegardiner, bytte sängkläder, lagade pasta carbonara och packade upp ett par av de sista kartongerna. Hängde upp en spegel och sov middag med Signe. När Hugo kom från jobbet möblerade vi om och bytte rum med Ebbe-Lou. Det var lite väl tidigt att ge honom ett så stort rum att ha själv. Så nu är det vi som har rosa väggar i sovrummet och han som har gröna. Inte alls vad jag tänkt men äsch det ska nog bli bra, det med. 

I tisdags levererades en tvättmaskin och torktumlare som vi köpt och plötsligt kändes livet mycket enklare. 15-åriga Sandra hade absolut höjt på ögonbrynen åt 32-åriga Sandras definition av lyx men det är verkligen så – apparater som förenklar vardagen är guld, diamanter, briljanter. Vi har också unnat oss ett nytt överkast och nya handdukar – också vuxensaker som aldrig stått högt i kurs förut. 

Kanske blir dagen inte så illa ändå, tänker jag nu, när Ebbe nyss kom fram och sa förlåt för att jag var så otrevlig. När sjutton lärde han sig att formulera såna meningar, när lärde han sig förstå vad otrevlig betyder? Min älskade lilla fyraåring. Jag gick in till honom inatt när jag inte kunde somna och satt på golvet bredvid hans säng och tittade på honom medan han vände och vred på sig i sömnen. Fulgrät i smyg över hur det här en dag kommer att vara slut, hur den lilla handen en dag kommer vara en vuxen hand och hur oerhört tidsbunden den här perioden med honom är.  Han växer ifrån mig, varje dag, och varje dag släpper jag omedvetet taget om honom lite till, ger honom utrymme, gläds åt allt nytt han lär sig och över hur han närmar sig världen. Det som i sin tur betyder att han rör sig mer och mer ut ur vår. Jag och separation, det är en svår historia. Så låt oss istället gå till några glimtar från veckan som varit.

Hugos konst på väggen och en gammal spegel jag köpte förra året, äntligen uppsatta. Men nu måste de flyttas eftersom vi bytt rum. 

Det här är vad min tågresa mellan Göteborgs centralstation och Alingsås består av. Bara rogivande vyer åt min själ.

På väg till jobbet en dag med nya solglasögon och solblekta toppar.

Gick förbi en butik som var stånd och såg den perfekta knoppbrädan till sovrummet.

Och kanske den vackraste av alla brickor?

Ett fat jag ångrar att jag inte köpte innan vi flyttade.

Alingsåsromantik. I varje liten vrå.

9
9

Liknande inlägg

2 kommentarer

Lämna en kommentar