Vardag, dagbok, samman...

april.

idag ligger åkpåsen, ytterkläderna, skorna och vagndelarna på hög och överallt i hallen. det är som en översvämning. senare tänker jag när jag sicksackar mig fram till köket för att slå på kaffebryggaren.
det är mycket som kan vänta just nu, för här har vi fullt upp med att leva ut i familjebubblan. vi hanterar Signe och Ebbe-Lou, som egentligen inte är så mycket alls att hantera för bra, det går det. och Signe, hon sover mest hela tiden.

Ebbe är mest så som en treåring är – babblig, glad och full med fantasier och historier. han pussar mig och Signe hejdå när han går till förskolan, lägger hennes pyjamas på sin plats och visar henne tänderna efter att han borstat bort alla tandtrollen. han är allt jag kunnat önska mig i den här situationen.

på förskolan är han vid gott mod och han berättar att han har en lillasyster som äter mycket. ibland säger han att han inte vill ha bebis mer och att jag ska “kasta han”. då säger jag att jag måste ha dem båda två, att jag älskar dem och skulle bli alldeles knasig utan dem. då ler han lite under lugg och fnissar.

livet med honom blir bara bättre och enklare – han kan så mycket nu för tiden. på gott och ont dock; jag kan väl inte påstå att det flyger regnbågar igenom hjärtat när han kallar mig för hönshjärna (tack till Pyjamashjältarna för det bidraget till ordförrådet).

Hugo och jag snickrar vår tillvaro ännu bättre nu, än när vi precis fått Ebbe-Lou. vi vet vem som är bra på vad och försöker ge varandra egen tid att sova, duscha, slösurfa i mobilen. vi är så mycket snällare mot oss själva och varandra den här gången.

det händer att ångesten slår på stora trumman innanför revbenen i tid och otid, men det är hanterbart. för jag vet att det handlar om hormoner och stora omställningar.

i vilket fall så är det en fin tid nu, med vårsol att vältra sig i och bebiskinder att låta läpparna vila mot.

0
0

You Might Also Like

Inga kommentarer

    Lämna en kommentar