Från hemmakontoret på Norra Strömgatan
Morgontrött storebror, spänd lillasyster, fixig pappa och blödig mamma. Det var en mix av känslor runt köksbordet idag.
Pustade ut först när jag kom tillbaka efter lämningen och satte mig i köket för att jobba. Jag kände mig inte riktigt på humör för att gå till kontoret utan det fick bli köksbordet istället. Vilket fungerar bättre nu för tiden och är en av anledningarna till att kontoret nu är uppsagt.
När vi skaffade det var barnen lite mindre och det var svårt att få arbetsro. Så är det inte längre, vilket innebär att jag mycket hellre stannar hemma och jobbar, mvh hemmakatt.
Ett avsked till sommarlovet
Imorgon är det Signes första skoldag, och Ebbe-Lou börjar trean. Jag har med andra ord två skolbarn nu. Det känns svindlande stort.
Samtidigt betyder det att sommarlovet är slut för oss alla. Jag hade såklart önskat att det var lite längre, att vi fick några veckor till. Men det är vad det är, och tiden får man som vanligt lite för lite av när det gäller barnen. Det har hänt så mycket med dem under sommaren, med oss och vår familj. Dynamiken har varit så annorlunda och fin. Plötsligt är vi fyra som ger oss in i samtalet kring vad vi ska göra idag eller i veckan. Alla tycker till och diskuterar.
Den är ljuvlig, vår kärleksfulla, stökiga och högljudda kvartett.
Men trots att jag känner ett litet vemod över att sommaren närmar sig slutet, så känner jag ett pirr i kroppen. Nystarten ligger liksom i luften, som alltid vid den här tiden på året. Mycket känns möjligt, och om det är någon gång man ska komma igång med något nytt, så är det nu. Jag längtar dessutom efter att få lite tid för mig själv. Att vara ensam med mina tankar under en hel dag och att få växla upp på jobbfronten. Jag har så många idéer och så mycket inspiration som jag vill sjösätta i riktiga projekt och experiment.
Men först väntar en skoldag. Den andra, av de två viktigaste jag har fått vara med om.