Browsing Category

en sammanfattning

en sammanfattning

Lemoncurd, rödbetor med pistage, saker att göra, en frisyr att älska och några olika stilar.

Förkylningen bröt ut och jag skickades hem tidigare från jobbet för att gå hem och bli frisk. Själv hade jag inte räknat med att det skulle blossa upp, på allvar, men så fort jag loggat ut ur systemet kände jag hur hela kroppen andades ut, axlarna åkte ner och hur viruset spred sig med ilfart i hela kroppen. Märkligt att det går att känna en sådan sak, att kroppen bara ger upp och tar emot. Tanken var att kurera mig och vila tills jag blev frisk, men den som lever med barn vet lika väl som jag att “vila” inte existerar på kartan då. Det är alltid barnen först, vi sist och på tal om det så tyckte jag att Elsas text var så talande om att “…man bryr sig inte lika mycket om sig själv längre utan har fokus på den där delen av en som inte kan ta hand om sig själv och som välter ut yoghurtskålen vid frukost.” Det är ju precis så det är, eller ja så det har varit för mig. I små, små doser har jag tagit hand om mig, lagt på fokus på mig själv men det är ändå mer än sekundärt. I höstas när Signe bara var några månader kände jag av det rejält och jag har fortfarande inte vant mig vid personen i spegeln. Jag längtar efter mer utrymme för att få ta hand om mig själv, jag saknar personen, som de fortfarande ouppackade, klänningarna i flyttkartongerna vittnar om. Att få läsa böcker kontinuerligt så att tankarna får röra på sig mellan mer än det allra nödvändigaste. Samtidigt älskar jag den här tiden och vill aldrig att den ska ta slut? Det känns redan nu som att en del av mig förstått att det här är det viktiga, att den här tiden är den viktigaste i mitt liv. Att det kommer finnas tid för annat, sen. Och i samma insikt viskar en liten röst frågande men när är sen då?

Nåväl, sånt kan jag fundera på i ett par dagar nu för Hugo har tagit barnen med sig till sina föräldrar i Skövde. Till mexitegelvillan som byggdes färdig precis innan han föddes, till det lilla lugna villakvarteret. De ska springa (krypa) nakna i gräset på baksidan av huset, bada i en uppblåsbar pool, äta kakor ur kakburken med farfar och sova i gillestugan. De har ett par härliga sommardagar framför sig. Säkert kommer de grilla och åka på utflykter. Själv har jag varit förvirrad sedan de åkte, jag vet inte vad man gör med all den här oplanerade tiden. Jaja, nåt kommer jag väl på. 

Älskar rödbetor, det bästa jag vet är rödbetssoppa men  marockanskt rostade rödbetor med granatäpple och pistage känns ju som en värdig utmanare i den kategorin.

Surdegsbröd med tomater, basilika, flingsalt och olivolja till lunch imorgon kanske?

Väljer alltid syrligt framför sött och ska absolut göra den här chiapuddingen på kokosmjölk med lemoncurdsmak till morgondagens långfrukost.

Evighetsbuketterna. Kanske inte lika “inne” nu som förut, men fortfarande precis lika vackra. Det vore fint med en sån här bukett ovanför en säng. Eller ett matbord.

Någon dag vill jag ha en sån här utsikt. Förresten, vad Babes in boyland är duktiga på det där, att fånga ögonblick. 

Den här står på att göra listan.

Sånt här vill man ju gärna ha på en hylla eller två. Jag är inte mycket för ansikten och huvuden men kroppar är ju fint.

Hade ju varit kul att hinna med något sånt här innan gänget kommer hem. Kanske på en dyna till balkongen?

Johanna Bradfords hyllor har varit inspiration för våra egna som vi satte upp igår. Ska bara måla in våra och sen är det klart.

Så vansinnigt fint hos The apartment i de här tonerna.

Jag är så trött på mitt långa hår, det måste bort. Jag drömmer alltid om långt hår men det är så tjockt att det liksom bara hänger. Och kräver mycket jobb. Kort hår behöver man bara föna, spraya och sen är man klar. ÄLSKAR den här frisyren.

De här tre nedersta bilderna är ganska talande för vad jag gillar – vitt och romantiskt, rutigt, flowy och härligt och sen chict och enkelt men elegant.

1
en sammanfattning Fint, bra, jag gillar

Gloria Vanderbilt, Kennedy’s och gul vallmo.

Hej och hallå här på måndagskvällen. Jag har lapat sol och bollat barnen med mig själv hela dagen för att Hugo har jobbat. Imorgon är det min tur att jobba och hans att ta hand om barnen. Skönt att dela upp det så, att få lite av båda världar. Jag har egentligen inga problem med att vara föräldraledig fastän jag kanske inte alltid är så bra på det och drar igång nya projekt vid sidan om, så jag gillar det här hälften/hälften systemet. Det passar oss just nu.   

Något som däremot inte passar mig alls just nu är att min hud gjort revolt och svarat på livet med ett hav av eksem över hela kroppen. Kortison och mjukgörande, säger läkarna. Att leta efter orsaken till skoven är tydligen nästintill omöjligt men eftersom situationen är ganska ohållbar försöker jag själv att leta efter anledningarna. Så jag läser på om kost. Om Paleo, LCHF och antiinflammatorisk kosthållning. Men jag som avskyr livsmedelsbegränsningar och älskar allt som görs på mjöl eller med potatis har svårt att motivera mig själv. 

Tanken med inlägget var egentligen inte att göra så många utsvävningar utan jag ville mest förmedla tre fina tips. 

Först ut en mix av hemma hos -bilder i Vogue från Gloria VanderbiltOch fastän jag inte kan låta bli att undra hur man kan hämta lugn i en miljö där det finns så mycket att titta på så älskar jag det. Det känns på riktigt och personligt, på alla sätt och vis.

 

Nästa tips handlar om en dokumentär jag ganska nyss börjat titta på, på SVT; Kennedys – en maktsaga. Jag har alltid tyckt det varit svårt med alla Kennedys men dokumentären börjar från början, är enkel att hänga med och med relevant och intressant innehåll som också följer med tidslinjen. Rekommenderar. 

Det tredje tipset kommer liksom det första från Vogue. Det är en kampanjbild för inredning utvald av Tory Burch. Den här dukningen har nästan allt jag vill ha och nästa år satsar jag på en stor bukett gul vallmo till alla dukningar. Har ni tid över så gå in på sidan och dröm lite – så mycket vackert. Både nytt, hantverk och vintage. 

3
en sammanfattning Fint, bra, jag gillar

Tips – Karl Lagerfeld och Philip Warknader

Den här måndagen började sannerligen med dunder och brak. Bokstavligen – det var en vansinnigt dundrande åska som gjorde sig mer än hörd här utanför, tidigt på morgonen. Men trött som jag var, efter att haft en vaken bebis på magen fram till midnatt, så lyckades jag somna om igen tills lilla prins Bus önskade gå upp vid nio och ta sig an veckans första dag. Ebbe-Lou satt redan framför Robin Hood med frukost, som Hugo ordnat innan han gått till jobbet. Så mysigt att komma upp till. Sen brakade allting ihop när Signe hittade en godisbit någonstans (?) som hon inte fick behålla. Livet med barn, livet med barn. 

Egentligen var det inte det jag hade tänkt prata om utan om de två tipsen här nedan; en dokumentär om Karl Lagerfeld och en text från Bon skriven av Philip Warkander

Jag vet att Lagerfeld inte är den vänaste stjärnan på himlen och att han har gjort en del absurda uttalanden (och säkert handlingar) men det är mer dokumentärens grepp som fascinerar mig – Lagerfeld tecknar sitt liv, med olika tekniker, utefter frågor som skickligt ställs av intervjuaren. Det känns väldigt ärligt, mjukt och mänskligt. Har sett den två gånger, så jag tycker verkligen om den.

Det andra tipset, texten av Warkander, diskuteras lyx, samtid och det digitala. Allting kokas ner i tänkvärda meningar som “Kan det vara så att offline – att inte lägga upp semesterbilder, omedelbart kommunicera hotellval, festkvällar och incheckningar på nya platser – är den nya lyxen?” och “Kort sagt, om vår samtid präglas av digital tillgänglighet, borde inte vår tids lyx definieras av det vi inte kan se eller veta?“. Absolut läsvärt, fastän det var ett tag sedan texten publicerades. Jag tycker i regel att Philip Warknader rätt ofta slår huvudet på spiken. Han var förresten också en av föreläsarna, när jag läste Modevetenskap i Stockholm, som bidrog med en hel del att tänka på efteråt. Och det skulle jag vilja påstå att man inte kan säga om alla föreläsare man möter. 

5
en sammanfattning

Dagboksanteckningar

På köksbordet står påskris som väntar på att kläs. Tänkte jag skulle hitta på något fint till Sannegårdens hemsida (som jag är stolt kan berätta att jag gjort). Och så ett tårtfat med lock som Ebba fyndat åt mig <3

En nyduschad liten som leker med storebrors grejer. Vilken hejare hon har blivit på att härja, förresten. Snabbt som sjutton ålar hon in i Ebbe-Lous rum och börjar riva ut allting på golvet medan han förtvivlat ropar MAMMAAA SIGNE STÖKAR NER!!!!!!!!!

Moccamastern är undanplockad och vi dricker slow coffee nu. Tycker det säger ganska mycket om stämningen här hemma just nu.

En dag när jag fick lite lugn och ro och försökte skriva analytiskt om ett deltagande i offentligheten. Det gick sådär och jag är faktiskt rädd för att jag aldrig ska bli klar, aldrig bli mer.

Lördag och Ebba hämtade mig för en loppisrunda. Vi åkte till Mölndal men det var lite skralt. Vi tröstade oss med napolitansk pizza på Lindholmen.

Det var väldigt fint där. Dirty dough var namnet, om det finns någon göteborgare som vill gå dit. Rekommenderas varmt.

En brudbukett i bara gröna toner står på mitt vardagsrumsbord. Skulle jag gifta mig igen så är det en sån jag hade haft.

Åh Signe, vad mamma älskar dig.

Er båda två, faktiskt. Så vansinnigt mycket.

8
en sammanfattning

Om inställningen till långt hår, om att tycka om mer än mindre och en Cajsa Warg-bukett

som godis, alla dessa hårspännen. jag har nog börjat samla. nu när Signe inte längre sover och kräks i mitt hår mer kan jag låta det bli långt igen, precis som innan jag fick nog och kapade av det mitt i natten. visserligen var det knappast med sorg som jag klippte, jag tycker om kort hår. långt känns mest så konstigt, som om man hade en död tofs hängandes på axlarna? men jag tycker ju det är fint med, får kanske jobba lite på inställningen bara.

jag jagar livet just nu. men utan klumpen i magen och utan andan i halsen. ingen puls som tickar farligt fort. det är barnen, Hugo, universitetet, kompisarna och jobbet. det är bara bra saker. jag hinner till och med föna håret, måla naglarna och prata i telefon. och vila med min minsta. jag kan inte minnas när livet var så behagligt senast, om vi nu ska bortse från min konstanta PMS som kommer hand i hand med ägglossning och mens, typ stup i kvarten känns det som.

i vilket fall så var det svettigare förra året, svårare att få allt att gå ihop. och jag var nog ganska matt. det är svårt att vilja så mycket och så gärna jämt. men jag har förlikat mig med det – jag tycker om att leva och jag tycker om att ha lite för mycket än för lite på mitt fat och det är bara så det är. sova, bra, äta bra, vara snäll och säga stopp får vara min hjälp när jag försöker balansera det där fatet.

ljuset. nu är det nära. och en Cajsa Warg-bukett från rester i butiken som gulliga Caroline satt ihop och som jag kände att jag behövde ha i mitt hem. den gör mig lycklig. en helt okonstlad hög av fint.

5
en sammanfattning

Ensamma hemma, dejtingappar små och stora barn, Pinchos med Signe och Tove.

Jag och Sigge har varit utan Ebbe och Hugo som hälsat på farfar och farmor i Skövde. Det var tomt, men vi hade det bra. Signe åt våtservetter när jag inte såg. Trodde hon.

Livet. Plus mina gener, antar jag, för Hugo har sina leksaker kvar i originalförpackningarna och tömde aldrig sin chokladkalender i smyg.

Jag och Sandra satte ihop blommor till ett dop som vi blivit ombedda att ordna till. Det blev fint, visst?

Fan så fina dem ääääääär.

Ebbe-Lou byggde en båt och spexade för Signe. Hon svarade med att rota i hans väska.

Här på daMatteo I Victoriapassagen satt jag en gång med Helen för lite mer än sex år sedan och fick ett meddelande från Hugo. Jag hade blivit medlem på någon dejtingapp kanske en kvart tidigare och satt och fnissade med Helen. Hugo var den första som skrev till mig.

Jag och Ebbe-Lou på spontanbio. Så mysigt att kunna göra sådant här. Har jag sagt att jag älskar att barnen är så olika varandra, att jag älskar att få ha en liten och en lite större?

Efter liten lunchdejt med Hugo i Saluhallen köpte vi med oss efterrätt. Ä L S K A R chokladpraliner.

Signe käkade inte bara våtservetter när Ebbe och Hugo var borta, hon hängde med mig och Tove på Pinchos med <3 En sked i varje liten hand och hon var nöjd.

1
en sammanfattning

en kvartett av vardag

Det är en hektisk tid just nu och jag kan nästan känna att jag snuvat mig själv litegrann på min föräldraledighet. Men jag vet inte om det är sant eller om det är det där gamla vanliga där jag hittar på sånt som gör lite ont. För jag är ju med Signe hela dagarna, vissa dagar kryssar vi bara mellan köket och soffan i vardagsrummet, och hon får sova på min arm så länge hon vill och när hon är vaken pussar jag henne på magen tills hon bebisskrattar högt, högt. Hon är inte särskilt krävande, mest nöjd. Vill vara med, vill greja med sina saker, vill ha mat o m e d e l b a r t när hon är hungrig och nattas så fort hon börjar gnugga sig i ögonen. Det är en enkel liten bebis att vara med.

Det här, som jag har nu, det hade jag inte när Ebbe var liten och jag bodde i Stockholm – extra armar. Jag har ofta kompisar hemma som utan att så mycket som lyfta på ögonbrynen bara tar emot Signe när jag lämnar över henne för att ta en dusch, diska eller sätta upp en hylla. Mina kompisar är bäst.

Vad jag gör om dagarna har börjat bli mer konkret och det har också börjat ge resultat. Jag tror jag kommer ha en rätt fin portfolio, med mina förutsättningar, när det är dags att söka jobb. Jobbsökande som närmar sig mig lite mer hela tiden för om allting går som det ska så tar jag ju examen i sommar. Färdigutbildad kommunikatör, jag? Det känns så overkligt. Å andra sidan känns det fortfarande som att jag ljuger lite när jag säger att jag läst på både Berghs och Forsbergs. Jag, som inte hade några särskilda betyg att skryta med när jag gick ur gymnasiet. Livet, så oförutsägbart.

Häromveckan hände det något stort (för mig) – jag tog med mig Ebbe-Lou och hans bästa kompis plus storasystern hem efter förskolan för en…playdate, säger man så? Jösses så svettigt det var, tur att Jonna var här. Men är så glad för Ebbes skull, att han har en bästis.

0
en sammanfattning

pastan, tåfflan och koletten.

– Jag står mitt i oset av bränd falukorv och brandlarmet ska snart tjuta för tredje gången den här veckan. Jag kan koka möra grytor och få till den perfekta konsistensen på risotton men falukorvshelvetet får jag ingen som helst kontroll över. Larmet går och jag går lugnt ut i hallen och sträcker mig efter Hugos dyra paraply med trippla spröt och slår hårt uppåt tills det tystnar. Jag öppnar fönstret och vädrar ut. Jag serverar dem de sorgsna halvmånarna med pastan. Pastan är brungrå, men den är bra för kroppen, full med bönor och en miljon andra grejer. Så stod det på paketet. Men, den ser äcklig ut. Fast det syns inte när man sprayar ketchup över hela tallriken.

– Ena stunden säger han förnärmat att “mamma du är inte min bästa kompis” och jag tänker att söta fina lilla du, jag ska alltid älska dig. Till och med när jag inte får vara din bästa kompis. Jag lovar. / Mamma

– Min pappa arbetade på samma fabrik i 25 år. Och jag minns att jag alltid tyckte det var så oändligt lång tid på en och samma plats. Idag tänker jag ännu mer på det – att gå in och ut på en och samma plats i tjugofem år? Och inte nog med det – han trivdes. Han cyklade iväg med lunchlådan på pakethållaren utan en suck. Kommer jag någonsin att bli en sådan med, en sådan vanemänniska?

– Ljuset är fint nu. Det filtreras genom molnen och är alldeles vitt, nästan knastrigt.

– Min allra bästa återhämtning är just nu hos den minsta som har en smilgrop och som drar mig i håret på morgonen. Och hos min äldste som säger koletten istället för toaletten och tåffla istället för våffla.

0
en sammanfattning Fint, bra, jag gillar

inredning från italien, tigrar på väggen, scarfs i håret och tapas till middag.

Godmorgon, här sitter jag med dagens andra kopp kaffe medan alla andra sover. Det här är den bästa stunden på dygnet – när alla sover och jag tassar upp och slår på kaffebryggaren, och sen sicksackar över alla leksaker som ligger slängda på golvet, mot soffan och får vara helt ensam en stund.
Snart vaknar alla och då ska jag plocka undan alla de där leksakerna, dammsuga och bädda sängen för vid niotiden kommer en inredningsfotograf med stylist som ska fota här. Det ska bli spännande. Jag har i alla år konsekvent tackat nej men nu har jag tvingat mig själv till att tacka ja till det mesta – man måste våga lite. Men visst är jag nervös, det här är ju mitt hem, där allt är lite skavt och så. Vi är ju en småbarnsfamilj som aldrig hinner tvätta ikapp, som har smörfläckar i fåtöljen, pågående projekt och saker överallt. Men kanske är det inte så farligt som jag tror.

Hursom, här kommer lite som jag sparat ner på Instagram den senaste tiden.

Frida Schüler är i Italien och bor här, i mitt drömrum. Älskar de mörka tunga möblerna till det turkosa och golvet. Det här är verkligen den perfekta punkten mellan modernt, gammalt, mörkt och lätt.

Kuddar i mönster och fin färgskala hos Mari Strenhielm. Jag vågar mig faktiskt till och med på att säga att det är den perfekta mixen – det är enhetligt och lugnt men inte tråkigt eller monotont. Två likadant mönstrade kuddar och resten ton i ton, skriver upp på komihåg-listan.

______theo la upp den här bilden på tapas till middag och det känns ju som ett fint alternativ till fredagstacos. Eller nej, tacos är heligt. Men till lördagskvällen när alla barn somnat för natten.

En filt eller matta på väggen har börjat bli ett litet steg att ta ut svängarna på igen och jag är inte alls främmande för den tanken. Särskilt inte när det ser ut så här eller så här. Textilier med motiv är förresten något jag definitivt börjat hålla ögonen öppna efter på loppisar. Textilier som berättar en saga eller historia, det blir kanske inte finare än så. Den här bilden kommer också från ______theo – ett av mina favoritkonton på IG.

Så var det ju det här med scarfs i håret – jag är fortfarande såld på tanken men det är lite svårt att få till i praktiken innan håret vuxit ut efter mitt spontana klipp i våras. Men snart kommer jag kunna ha det så som på Mille Emilie från Sonoma_seven.

Gustav Broström karriärar nu på Gustavs loppis. Smart instagramidé och kul att följa. Den här vasen drömmer jag lite om att ha på skrivbordet. Så satans fin.

Jag vet inte ens om ord behövs för den här buketten från Anna Potter. Formen, det maffiga, blomstermixen och färgerna – tio av tio.

Åh Elisabeth Dunker från Fine little day, en gammal favorit på IG. Älskar stilen, det känns som att hon bara klätt på sig allt hon älskar och sen får det funka som det vill. Det är precis så man borde klä sig egentligen.


Babes in boyland har hållit i en ny workshop och skapade det här. Deras känsla för miljöer och fingertoppskänsla för stämning är så bra. Just workshopen skulle nog inte vara något för mig som inte vill fokusera på foto i framtiden, men jag hade gärna ätit frukost, lunch och middag vid det där bordet. Bilden kommer frånLinda Eliasson som jag dessutom håller med när hon skriver att “Allt Babes in boyland rör vid blir till guld!”.

0