Browsing Category

En sammanfattning

En sammanfattning

pastan, tåfflan och koletten.

– Jag står mitt i oset av bränd falukorv och brandlarmet ska snart tjuta för tredje gången den här veckan. Jag kan koka möra grytor och få till den perfekta konsistensen på risotton men falukorvshelvetet får jag ingen som helst kontroll över. Larmet går och jag går lugnt ut i hallen och sträcker mig efter Hugos dyra paraply med trippla spröt och slår hårt uppåt tills det tystnar. Jag öppnar fönstret och vädrar ut. Jag serverar dem de sorgsna halvmånarna med pastan. Pastan är brungrå, men den är bra för kroppen, full med bönor och en miljon andra grejer. Så stod det på paketet. Men, den ser äcklig ut. Fast det syns inte när man sprayar ketchup över hela tallriken.

– Ena stunden säger han förnärmat att “mamma du är inte min bästa kompis” och jag tänker att söta fina lilla du, jag ska alltid älska dig. Till och med när jag inte får vara din bästa kompis. Jag lovar. / Mamma

– Min pappa arbetade på samma fabrik i 25 år. Och jag minns att jag alltid tyckte det var så oändligt lång tid på en och samma plats. Idag tänker jag ännu mer på det – att gå in och ut på en och samma plats i tjugofem år? Och inte nog med det – han trivdes. Han cyklade iväg med lunchlådan på pakethållaren utan en suck. Kommer jag någonsin att bli en sådan med, en sådan vanemänniska?

– Ljuset är fint nu. Det filtreras genom molnen och är alldeles vitt, nästan knastrigt.

– Min allra bästa återhämtning är just nu hos den minsta som har en smilgrop och som drar mig i håret på morgonen. Och hos min äldste som säger koletten istället för toaletten och tåffla istället för våffla.

0
En sammanfattning

sånt jag köpte i Malmö

Det var ju ingen shoppingtur jag åkt på men lite kom med tillbaka hem, som en ny Iki doll vase från Olsson & Gerthel eftersom jag tappat min förra i golvet. I regel brukar jag inte köpa samma sak två gånger men jag tycker så mycket om formen på den här. Det raka, det avsmalnade och det plötsligt bulliga på toppen. En liten och en stor har jag.

En ny plånbok från &otherstories eftersom jag tappat bort min egen dagen innan jag åkte till Malmö. Fina små papegojor som glittrar är sånt får mitt hjärta att slå en liten dubbelvolt.

Glittriga, strumpor, hårspännen och så en ljusstake från Emmaus. Förresten – Emmaus i Malmö är den mest välsorterade secondhand-butik jag någonsin sett. Ljus, luftig, ordning och reda.

Till Ebbe köpte jag badskum och “magiska” tuschpennor. Jag hade såna pennor själv när jag var liten och blev lite glad när jag hittade dem nu. Det blev lite “åh jag hade dem som liten nu ska mitt barn få likadana”-känsligt. Och det var ju fint att få uppleva, tills jag kom hem och Ebbe vrålade att han inte alls ville ha tuschpennor för han ville ha ett CHOKLADÄGG. Happ.

Jag fick visserligen skylla mig själv för han önskade sig det redan när vi sa hejdå innan jag åkte. Så om jag bara hade lagt mina egna preferenser åt sidan och köpt ett Kinderägg för en tia istället för mina flotta tuschpennor och badskum så hade jag fått full-mamma-pott. Och det förstår man väl egentligen, klart ett chokladägg med en liten överraskning i är roligare för en treåring än pennor som byter färg på papperet.

Eller?

Nä men hallå, vänta lite här: tuschpennor som byter färg på papperet?

Jag tar tillbaka ovanstående – jag förstår inte alls.

0
En sammanfattning Fint, bra, jag gillar

inredning från italien, tigrar på väggen, scarfs i håret och tapas till middag.

Godmorgon, här sitter jag med dagens andra kopp kaffe medan alla andra sover. Det här är den bästa stunden på dygnet – när alla sover och jag tassar upp och slår på kaffebryggaren, och sen sicksackar över alla leksaker som ligger slängda på golvet, mot soffan och får vara helt ensam en stund.
Snart vaknar alla och då ska jag plocka undan alla de där leksakerna, dammsuga och bädda sängen för vid niotiden kommer en inredningsfotograf med stylist som ska fota här. Det ska bli spännande. Jag har i alla år konsekvent tackat nej men nu har jag tvingat mig själv till att tacka ja till det mesta – man måste våga lite. Men visst är jag nervös, det här är ju mitt hem, där allt är lite skavt och så. Vi är ju en småbarnsfamilj som aldrig hinner tvätta ikapp, som har smörfläckar i fåtöljen, pågående projekt och saker överallt. Men kanske är det inte så farligt som jag tror.

Hursom, här kommer lite som jag sparat ner på Instagram den senaste tiden.

Frida Schüler är i Italien och bor här, i mitt drömrum. Älskar de mörka tunga möblerna till det turkosa och golvet. Det här är verkligen den perfekta punkten mellan modernt, gammalt, mörkt och lätt.

Kuddar i mönster och fin färgskala hos Mari Strenhielm. Jag vågar mig faktiskt till och med på att säga att det är den perfekta mixen – det är enhetligt och lugnt men inte tråkigt eller monotont. Två likadant mönstrade kuddar och resten ton i ton, skriver upp på komihåg-listan.

______theo la upp den här bilden på tapas till middag och det känns ju som ett fint alternativ till fredagstacos. Eller nej, tacos är heligt. Men till lördagskvällen när alla barn somnat för natten.

En filt eller matta på väggen har börjat bli ett litet steg att ta ut svängarna på igen och jag är inte alls främmande för den tanken. Särskilt inte när det ser ut så här eller så här. Textilier med motiv är förresten något jag definitivt börjat hålla ögonen öppna efter på loppisar. Textilier som berättar en saga eller historia, det blir kanske inte finare än så. Den här bilden kommer också från ______theo – ett av mina favoritkonton på IG.

Så var det ju det här med scarfs i håret – jag är fortfarande såld på tanken men det är lite svårt att få till i praktiken innan håret vuxit ut efter mitt spontana klipp i våras. Men snart kommer jag kunna ha det så som på Mille Emilie från Sonoma_seven.

Gustav Broström karriärar nu på Gustavs loppis. Smart instagramidé och kul att följa. Den här vasen drömmer jag lite om att ha på skrivbordet. Så satans fin.

Jag vet inte ens om ord behövs för den här buketten från Anna Potter. Formen, det maffiga, blomstermixen och färgerna – tio av tio.

Åh Elisabeth Dunker från Fine little day, en gammal favorit på IG. Älskar stilen, det känns som att hon bara klätt på sig allt hon älskar och sen får det funka som det vill. Det är precis så man borde klä sig egentligen.


Babes in boyland har hållit i en ny workshop och skapade det här. Deras känsla för miljöer och fingertoppskänsla för stämning är så bra. Just workshopen skulle nog inte vara något för mig som inte vill fokusera på foto i framtiden, men jag hade gärna ätit frukost, lunch och middag vid det där bordet. Bilden kommer frånLinda Eliasson som jag dessutom håller med när hon skriver att “Allt Babes in boyland rör vid blir till guld!”.

0