Browsing Category

Gravid

Gravid

Status vecka 8

Det är tre veckor sedan jag fick veta att jag är gravid och idag gick jag in i vecka 8. Det har varit bland de märkligaste veckorna i mitt liv eftersom de i stort sett varit symtomlösa och jag har mer än en gång funderat på om jag borde köpa ett test till, på om jag verkligen är gravid, trots att jag fått positivt på tre test. Det har ju inte känts alls?

Men så började illamåendet smyga sig på i dagarna och nu känner jag inga tvivel längre. Plus yrsel och en allmän känsla av att “det händer någonting” i min kropp just nu, som har börjat göra det svårt för mig att somna. Så för första gången i mitt liv somnar jag framför TV:n för att det är det enda sättet just nu. Jag som hatar att göra det egentligen.

Det känns nu att kroppen börjat gå in i sin sfär. Så var det med Signe och Ebbe-Lou med – kroppen börjar stänga ute allting och kräver en stängd dörr, iskall saft och lugn. Flera timmars sömn. Den tar det den behöver till det som växer i livmodern och lämnar kvar resterna till mig.

Och magen, den är så svullen nu att jag ser ut att vara i slutet av graviditeten istället för i början. Det ser ut som att jag gömt en basketboll under klänningen och till råga på allt så går jag dessutom runt och klappar. Fastän jag vet att det bara är semlor och goda frukostar under handen och inte en bebis.

Om några veckor har vi vårt första ultraljud och då får vi veta hur landet ligger, om hjärtat tickar på som det ska. Och jag ska ta prover för att se hur det står till med mina gallsyror; det är tydligen inte helt ovanligt att få hepatos igen, om man haft det tidigare. Jag hoppas allt är bra. Att min lilla minsta har ett hjärta som slår så snabbt som det ska och att min snälla, starka kropp slipper utmanas mer än nödvändigt.

Här nedan är en bild från ett inlägg jag skrev i vecka 10, när jag väntade Signe och vi precis hade varit och sett att allt var bra. Hoppas så innerligt att jag och Hugo får börja mars månad med att fira samma sak igen.

10
Gravid

Funderingar kring graviditet nummer 3

Ja, vad säger man egentligen om gårdagens nyhet. Mer än att det inte var planerat och att jag går runt och försöker förstå att det kommer ett till barn innan året är slut. Eller ja, det vet vi ju inte ännu, eftersom jag bara är i vecka fem och allt kan hända. Men det kan det ju även efter vecka tolv och det är därför jag inte tycker det är svårt att berätta om, trots att vi är så tidiga. Det finns inga garantier, någonsin, under en graviditet. Och det här är vad som händer i mitt liv nu och går det åt skogen så kan vi väl prata om det med isåfall?

Jag har svårt att tro på det så jag går ständigt och väntar på en blödning. Kan man ha en sådan tur, som vi haft, en tredje gång? Kommer jag få problem med levern igen och hur ska då allt det här sluta?

Den här gången svävar jag inte på moln, jag är istället mer orolig än jag varit tidigare.

Vi pratade om ett tredje barn men det var i termer som OM, SENARE och KANSKE. Men så bestämde sig livet för att ta ett eget beslut och nu blev det som det blev. Vi har varit chockade och tänkt ur alla praktiska vinklar på om vi klarar det. Om vi kan ge alla barnen ett bra liv. Det är ju inga hundvalpar. Och vi gör ju lite så, jag och Hugo, att barnen kommer först och sen vi. Så det har varit mycket tankar kring oss med, om vi kan komma ytterligare ett steg bakåt i kön.

Förstå mig rätt – vi är så oerhört glada, men alla måste ju må bra.

Vi tror att det kommer gå, att barnen kommer ha roligt tillsammans. Vi tänker att Signe och mini kommer börja på förskolan samtidigt och förhoppningsvis på samma avdelning. Att de alltid kommer ha någon att leka med på lekplatsen och att de har en storebror som gärna spexar och leker roliga lekar. Vi tänker att det kanske blir lite mer att göra men att det nog ändå inte blir en så stor skillnad, för vi hävdar fortfarande att enbarns-chocken var värre än två.

Och så tänker vi att om vi någonsin ska ha ett tredje barn så är det nog nu, när man fortfarande står och klampar i småbarnsåren.

Tänk. Att snart står man så här, med en kula igen.

18