Han eller hon måste vara…måste tycka att det är helt normalt att vara onormal.

Anders Peterson. Någon som söker efter det som finns bakom. Som vill lyfta och vända på olika lager och hitta det innerliga. Få människor berör en så med tonfall, ordval och tankar.

Så här säger SVT
Vad är det som har gjort fotografen Anders Petersen till vår tids främsta skildrare av människors längtan? I det här programmet berättar han hur allt började och hur det gick sedan. Om hur bilder inte nödvändigtvis är det viktigaste för en fotograf. Om uppriktighet, visioner och att komma nära, ibland för nära.

Se.
https://www.svtplay.se/video/28986306/mastaren/mastaren-sasong-2-anders-petersen

Nystarten

Så, semestern lider mot sitt slut. Precis när jag börjat tappa greppet om dagarna, bara finns och inte har något förhållande till tiden alls. Men det har kanske räckt, för inspirationen har börjat spira igen. Lusten att skapa. Att ta ut nya riktningar. Det här året ska jag bli ännu vassare i mina processer, både de kreativa men också de rent konkreta och metodiska. Jag ska också satsa mer på design. Inte i form av illustrationer, just det ligger inte för mig. Men däremot layouter och identiteter. Kombinerade färger och uttryck. Kanske blir det också nu som jag tar mig an en mer rådgörande roll och säljer tid och guidning, istället för produktion. För just det där – att finnas som ett strategiskt bollplank för nya företagare – har visat sig vara roligt, och energigivande.

Men först, ska jag göra en kopp kaffe, och börja skramla ihop innehåll till portfolion på SNACK.

Baby hurricane

Jag vaknar före alla andra. Lägger täcke på min iskalla fyraåring, som omedelbart sparkar av sig det igen. Inuti mig finns en känsla av lugn. För första gången på länge somnade jag utan att befinna mig i ett rus av tankar.

Igår var en bra dag, jag befann mig i min nyfunna kreativa process och nådde resultat. Efter år, månader och kvällar av ångest över låsningar och skrivkramp verkar jag ha hackat systemet, som Matthias föreslog att man borde kunna göra.

Det kunde man.

Jag frångick det jag brukar göra, och kasta mig på prestationen direkt, samtidigt som jag gör research. För det är så jag brukar göra – I learn as I go. Men, istället börjar jag nu långsamt. Läser om mitt ämne, skapar ett mentalt rum där jag samlar all min information. Låter det vila och sen går jag tillbaka in och pusslar om allting. Funderar, fångar fraser och börjar skriva.

Det tar sin tid, men det blir bättre.