Browsing Category

Nyår 2018

Nyår 2018

2018

Graviditeten
Jag kände mig stark och faktiskt till och med väldigt vacker som gravid, den här gången. I kroppen bodde mycket styrka och jag klarade bra mycket mer än vad jag hade förväntat mig. Det stora bakslaget kom när levern började krångla och blev belastad – den kunde inte arbeta och rensa bort slaggprodukter utan istället började gallsyror läcka ut i blodet och resulterade i bland annat klåda över hela kroppen. Jag kunde inte sova på nätterna och grät rätt ofta över det plågsamma i både kliandet och att se kroppen full med sår.

Förlossningen
Den var lyckad. Men jag kände mig ändå inte riktigt lika euforisk som sist – den här gången tog det längre tid eftersom det fanns sammanväxningar ovanför det förra snittet (som man helst ville gå in igenom nu med). Det var inget ovanligt eller oväntat men när jag hörde saxen tappade jag koncentrationen. Förutom den lilla detaljen var allting bra. Signe skrek omedelbart och vi fann varandra direkt. Hela natten njöt jag av att ha henne sovandes på mig. Det var den bästa natten i mitt liv. Jag kände mig så lugn och lycklig. Och tusen tusen plus till Östra sjukhuset, som tog mig på allvar och fick mig att känna mig hörd, sedd och tillräcklig.

Den första bebistiden
Jag älskar bebisbubblan. Det kan ju ha att göra med att barnen är som dem är, jag vet inte, men jag älskade den första tiden efter förlossningen, med båda barnen. Men samtidigt som allt detta härliga pågick hade jag så mycket ångestattacker att jag behövde vika mig dubbel flera gånger om dagen. Ett tag misstänkte jag att jag var på väg ner i en förlossningsdepression och jag tror att det i grunden handlade mest om att jag skulle tvinga mig själv “tillbaka” till det “vanliga” livet, att en del av mig inte riktigt hängde med i vad som faktiskt hänt samtidigt som en annan del av mig nästan brann upp av alla tankar, känslor och identitetskriser som uppstod. För så är det ju – en förlossning och ett nytt barn skakar omkring allt, vilken drömbebis man än får, hur fin tillvaro man än har.

Att bli en familj på fyra
Instinktivt vill jag svara att det var inga konstigheter. Ebbe accepterade Signe på en gång och vi har hittills inte haft några problem med svartsjuka eller konkurrens. Det kan ju även ha att göra med att Hugo var hemma de första sex veckorna och att vi därför kunde fokusera mycket på båda barnen. Och Signe som var en liten klisterlapp på mig gick ändå att lämna över till Hugo så att också jag kunde vara med Ebbe. Att gå från ett till två barn tycker jag inte var en särskilt stor sak. Hugo och jag gick direkt tillbaka in i gamla roller och samma system som vi hade med Ebbe och allting liksom flöt på. Jag slogs mer av enbarnschocken än av den omtalade tvåbarnschocken.

Hugo och jag
I september hade vi varit ett par i sex år. På den tiden har vi hunnit gifta oss, skaffa två barn, flytta från Göteborg till Stockholm och tillbaka. Sen har det varit flera utmaningar där emellan – det har alltså inte varit enkelt. Särskilt inte eftersom det tar tid att lära känna en människa och vi har ju gjort oerhört mycket på kort tid samtidigt som vi lärt känna varandra. Idag skulle jag vilja påstå att vi känner varandra väl och har bra koll på vart gränserna går. Och jag har blivit bättre på att acceptera de sidor hos Hugo som stör mig, de får helt enkelt finnas där, allt måste inte ändras på. Är det något allvarligt så pratar vi om det men det är sällan det är så. Samtidigt har jag också ställt krav på större acceptans för mina egna sidor som jag vet kan reta Hugo till vansinne. Man är bra och man är lite dålig och sånt får man leva med om man ska dela livet ihop.

Jag
Ja, vad ska man säga här. Mer än att det har varit ett omtumlande år. Att jag önskar att jag varit snällare mot mig själv och inte stressat hem från BB till exempel. En natt stannade vi där för jag hade så bråttom hem. Som svar på att jag prompt skulle låtsas som ingenting så gick mitt snitt upp och började blöda. Först då backade jag något. Men jag klandrar mig inte för hårt – det är alltid enkelt att vara klok i efterhand. Det svåraste för mig under det här året har varit att aldrig riktigt hinna med och att hela tiden behövt kompromissa. Här har varit så satans stökigt, ofärdigt och till och med smutsigt. Jag har inte alls hunnit komma ut och få tillbaka någon sorts fysisk kraft, ansiktet är blekt och jag får alltid rota fram kläder ur tvättkorgen, känns det som. Men så är det väl när man har en bebis, antar jag. Samtidigt har jag haft det bästa året i mitt liv. Jag vågade så mycket mer den här gången med en ny liten bebis på armen, jag har fyllt mina dagar, veckor, månader med mängder av kompisar och jag har haft roligt.

Från 2018 till 2019
2018 handlade mest om att vara gravid, om att föda barn, om att bli tvåbarnsmamma, om att lära känna det nya barnet och om att hitta rytmen i en ny familjekonstellation. Nästa år vill jag komma ur det vilsna, hitta tillbaka igen. Jag vill kunna ha mina klänningar, jag vill skriva färdigt tentor i god tid istället för mitt i natten och jag vill ha en mer ordnad tillvaro. Mer kontroll och mindre av det blir som det blir. Jag vill ta hand om och prioritera mig själv lite mer nu. Spendera mindre tid på Instagram, läsa mer böcker, måla naglarna och ta mig tiden att måla fransarna. Bygga upp en bra garderob, bli stark i ryggen igen och bättre på att planera så att jag slipper gräma mig över allt som blev sådär i sista minuten. Hoppas lyckas med åtminstone en liten punkt av allt jag räknat upp.

Gott nytt år!

12
Nyår 2018

Nyår 2018

Just i år längtar jag efter att fira nyår lite mer än vad jag längtat förut. En bekräftelse på all mat som jag beställt landade nyss i inkorgen, jag har köpt guldpapper och på skåpet hänger en ny klänning. Här ska klippas vimplar, ballonger ska blåsas upp och drinkar ska blandas.

Förrätt, huvudrätt och efterrätt – mitt sällskap kommer förmodligen inte orka resa sig från bordet, men det gör väl ingenting. Och spellistan, den är ett (ännu pågående) mästerverk, om man får säga så.

Guld, champagne, rosmarin och honung. Fikon, lemoncurd, pizza och ädelost. Lingon, kantareller, glass och ricotta. Leopardmönstrat, röda läppar och röda naglar.

Jag är redo. Jag är redo för att tacka av detta omtumlande, vackra, vansinniga år som jag lämnar. Nu tar jag sats och tackar av med en fest som är värdig de senaste 365 dagarna som har tickat ifrån mig.

Alla bilder med tillhörande källor finns här, i min mapp kalas!

9