Browsing Category

Vardag, dagbok, samman…

Hemma hos oss Vardag, dagbok, samman...

Om lägenhetsbyte och en matta på väggen i Signes hörna

Jag hade tänkt skiva lite om Signes hörna, om hur vi röjer här hemma. Men först och främst måste jag säga tack. Tack för den kärleken jag fick i inlägget där jag skrev att jag inte längre är gravid. Jag har alltid haft lite svårt att svara när jag får omtanke så rakt levererad, men jag blev rörd till tårar av era kommentarer. Fastän att jag inte skrev så mycket om det så öppnade ni upp famnen, och det är jag så tacksam för. På riktigt. Tack.

Som jag skrev tidigare har vi börjat fundera på att flytta, så vi är uppsignade på lägenhetsbyte.se där Sveriges mest opålitliga människor tycks ha startat klubb. Det är med andra ord mycket trams i form av folk som bara slutar svara eller som inte svarar alls. Jag förstår ingenting, betalar man en avgift för att vara med så bör det ju ändå ligga i ens intresse att gå vidare om man fått 100% matchning?

Egentligen har vi inte bråttom med att flytta härifrån. Jag älskar Hisingen, vi bor på helt rätt plats på den här ön. Dessutom med en extremt låg hyra för tre rum och med mindre än tio minuter in till stan. Brädgolv, originaldetaljer och med en bra förskola nästan utanför fönstret.

Så om vi ska flytta måste det vara något som är tipptopp. Antingen någonting med bra mycket mer yta eller som ligger en bit utanför stan. Kungsbacka och Alingsås är av störst intresse, därefter Lerum och Torslanda. Just nu ser det dock ut som att bytet i Alingsås, som jag skrev om igår, har störst chans att gå vägen. Men vi får se, än så länge hoppas inga glädjeskutt.

Dock är det absolut överlägset bästa med det här projektet att vi behövt S T Ä D A. Och röja. Så nu genomför jag alla idéer jag lagt lite på is på grund av alla möjliga skäl. Som att hänga upp mattan ovanför Signes säng. Jag såg det hos Ferm Living men tyckte inte mattan var helt rätt. Men så hittade jag den här hos Lagerhaus i höstas i rätt färg och storlek och slog till. Och först nu har jag äntligen kommit mig för att hänga upp den. Tyckte det blev fint.

Ha en fin onsdag, hörni <3

7
Vardag, dagbok, samman...

sjuka barn, vardagslyx och Alingsås

Hela den här lilla familjen har äntligen börjat återhämta sig efter vad jag tror måste ha varit årets sämsta vecka (veckor?). Kräksjukan härjade nämligen här hemma och tog sig an den ena lilla kotten efter den andra och med Signe blev det så illa att vi fick åka till Östra för ett par timmars observation. Den här veckan var dem förkylda istället och som vanligt drabbas Signe hårdast.

Men det har funnits ljusglimtar med, som en tur till två av Hisingens bästa secondhandbutiker med Florist-Sandra där jag hittade en vacker glaskupa och fika med Ebba. Det bästa fikabrödet kommer förresten från och med nu från Sylvain Marro som alldeles nyligen öppnade i Kvilles saluhall. Tummen upp för allt som bakas utan industrimaskiner. 

Resten av den här veckan går ut på att skriva uppsats, gå på Röhsska och planera in en visning på en lägenhet i Alingsås som vi inte är helt omöjliga inför. Vi har börjat fundera mycket på vart barnen ska växa upp och kommer hela tiden fram till att en mindre stad står högst upp på listan. 
Det största eventuella bekymret med just Alingsås är dock tiden det tar att pendla till Göteborg. Särskilt nu när all tid är så dyrbar när barnen är så små.

Men, en fyrarummare med två kakelugnar mitt i Alingsås centrum måste man trots allt ta sig en titt på och ge en ärlig chans, trots allt.


9
Vardag, dagbok, samman...

5 små men stora

Ja, vi pratar alla om det men nu har det ju varit bristvara ett tag – ljuset.

Vardagen.

När vi vaknar är vi ensamma, det finns ingen annan här än vi. Hennes kinder är blossande röda, så som de blir när hon har sovit. Lockarna är svettiga och den lilla gropen i kinden gör sig synlig när hon ler yrvaket. Vi stannar kvar en stund, vi har inte bråttom.

Hon sitter i hörnet på diskbänken och skramlar med stekspaden och decilitermåttet. Jag måttar kaffe och vispar samman gröt. Hennes pyjamas är blå med gula citroner på. När hon möter min blick ler hon så att jag ser de fyra sockerbitarna i munnen.

Just nu kan hon bara somna om hon får ligga mage mot mage på mig. Hon somnar med näsan mot mitt nyckelben och sover tungt. Min bekymmerslösa skatt. Som jag älskar henne.

Ranunkel med färg på kanterna.

När han skulle gå på kalas förra helgen valde han kläder själv. Det finaste han kunde tänka sig var en något för liten tröja med Jurassic park på, jeans med regnbågar på knäna och så en kikare runt halsen. Världen ur en treårings ögon, den måste ju vara fantastisk.


7
Vardag, dagbok, samman...

Helgen som försvann bland tvättberg, candycrush och frisyrdrömmar

Jag sitter i vår säng. Fönstret är öppet och kaffet är varmt, vi har ett typiskt Göteborgsväder idag med dimma och regn i luften. Jag ser Hugo med vagnen och Ebbe-Lou i sin svarta overall med cykelhjälmen på huvudet. Jag stod precis och tjoade på honom när han åkte nerför backen på sin blå cykel, sen skickade vi slängkyssar åt varandra och nu sitter jag här och tittar lite på dem då och då.

Vi hade en lång period av maktkamp och många bråk men nu när vi kommit ut på andra sidan är allting bättre än det var innan. Det måste vara svårt för en sådan liten, att förstå världen, att hitta sin plats och att försöka hantera livet med allt vad det innebär. För fastän deras världar är små, för oss, så är dem ju trots allt enorma för dem.

Vår helg försvann, som för så många andra barnfamiljer, i ett nafs. Ebbe-Lou var på kalas och vi andra tre åt sushi i Saluhallen under tiden. Resten av lördagen tvättades det berg av lakan och kläder, emellanåt slängde vi ett öga på Talang som gick i bakgrunden och jag nådde nya nivåer på Candycrush. Det kändes nästan som tiden innan internet.

Imorgon har jag en tid bokad hos Victor Noblesse. Efter ett och ett annat halvbra frisörbesök de senaste åren ger jag nu upp och provar här. Jag tänker något kort, ungefär som på bilden, när Signe var alldeles liten och ny. Fast utan lugg och nåååågot mer välputsat.

12
Vardag, dagbok, samman...

Några ögonblick ur min telefon


Livsnjutet.


Smaka bara på namnet – Elektrotekniska byrån. Ljuvligt.

Det lilla lilla knappt synliga strecket <3


Favoritgrejer.


Ebbe-Lous rum i solattack.


Det här, hörni. Det här.


En dag hemma hos oss när det såg ut som självaste faen överallt. Så som det gör ibland. Men ändå mysigt.


Kojbyggarna. Fast mest Kojmarodör till vänster.


En gång när jag försökte skriva uppsats med den här lilla hångelapan bredvid.


Under våren och hösten lyser solen in på ett annorlunda sätt än vanligt. Det här var en sån dag.


Min kompis på första parkett när jag diskar. Endast nöjd då.


Vänner man haft i en evighets evighet som blir kompis med ens barn <3


Kjolen, blommorna, koppen. Och bilen.


Johan & Nyström. Det finaste fiket i den här stan. Faktiskt.

Titta bara. Så fint.


7
Vardag, dagbok, samman...

När inget blir som man som tänkt sig

Jag åter till Linnéplatsen och promenerar ner mot Prinsgatan. Klockan 12 ska jag möta Julia men jag stannar först till på apoteket som ligger på vägen. Apoteket där Hugo skulle köpa tuggummi, på vår första riktiga träff, för flera år sedan. Jag köper ett paket med två graviditetstest och fortsätter vidare.

Julia och jag går ner till da Matteo på Magasinsgatan och jag går in på toaletten för att ta ett test. Det är ett måndagsexemplar, inte ens kontrollrutan säger något. Ta ett till säger Julia. Det gör jag. Det lyser i kontrollrutan men sedan händer ingenting mer – jag är inte gravid och jag andas ut.

Vi har testet mellan oss, jag och Julia. Efter en stund tar hon upp det och tystnar. Där finns ett svagt streck, så svagt att det är svårt att tro på. Vi ställer oss i fönstret, jag går fram till bordet bredvid vårt och säger ursäkta mig kan jag få låna dig lite till en person jag aldrig sett förut och sen frågar jag ser du vad vi ser? Det gör hon.

Strecket är svagt men det är där. Jag skakar av både oro och glädje och jag ringer Hugo, som också han blir darrig på rösten men glad. Det här var inte planerat, inte ännu. Vi vågar inte tro på det helt men vi pratar om det hela dagen, hela kvällen. Säger att det är nu eller aldrig.

01.49 vaknar jag och går in på toaletten medan alla andra sover, jag tar ett till test och väntar.

Plus.

Nu är det ingen tvekan mer.
Vi ska ha ett till barn.

14
Vardag, dagbok, samman...

Lite vardag med lite fest

Vi lever i den klassiska bakteriedimman, som så många andra gör under småbarnsåren. Alltid är det någon som är snuvig eller hostig. Eller något annat. Just nu det Signes tur. Min lilla bästis. Vars enda önskan är att a l d r i g vara själv. Hela tiden ska man vara tillsammans annars blir det ingen smilgrop i högerkinden utan bara stora tårar och mungipor ner till knäna.

Här är hon i sin nya, lite mer praktiska, vinterjacka som har dragkedja till skillnad från den andra med bara knappar. Den var det premiär för idag.

Vi tog ingen lång tur utan vi gick en promenad för att köpa semla till kaffet och hämta blommor hos Carolie.

Här är förresten en liten bit av vårat kök. Det här är det första man ser när man kommer in genom ytterdörren.

Åh. Bästa. Kaffe, semla och glada blommor. En sovande bebis och lite Mandelmann’s på det och livet känns nästan lika ljuvligt som om man sovit hela nätter.

Och ja, ni ser rätt – det är Milla som sitter på kökslådan. Ebbe-Lou tryckte bestämt dit klistermärket och jag har inte haft hjärta att ta bort det. Han bor ju här med. Och vilken skada gör lite Milla på en låda? Ingen alls.

Så här blev det med blommorna i varsin karaff – en köpt på IKEA för en tia och en som jag fått av min mamma. Blandat är (godast hehe) bäst.

11
Vardag, dagbok, samman...

Leksaker, randiga örhängen, rosor och syskon


Här har det varit sjukstuga. Så vi har fått underhålla oss på bästa sätt med allt möjligt. Det har bakats kakor, vadats fram i leksaker och så byggde vi en bilbana med tejp på golvet. Jag är, ärligt talat, ganska dålig på lek. När jag var liten tyckte jag om att läsa, rita eller organisera. Inreda åt mina Barbies, men inte leka med dem. Ville absolut inte vara ute i onödan och hade nog rätt svårt för lekar utan tydligt slut. Hugo har inga problem med att köra med bilar i en timme, men mig stressar det. Men jag försöker.

Jag förstod aldrig tjusningen med syskon i samma ålder förrän jag såg de här två. Han är så snäll mot henne. Ofta tar han på sig ansvarshatten och tröstar eller rycker saker ifrån henne som han tror kan vara farliga.

Har sagt det förut men det är sant – hon är hans bästa publik och han hennes bästa underhållning. Här försöker han bygga koja som hon river hela tiden <3

Jag har försökt hålla stilen ändå, trots att vi varit hemma. Här är några favoriter – örhängen köpa på Smyrna Secondhand och ett hårspänne från Vallgatan 12.

Fotograferat har jag också gjort.

Och sen fortsatt vada bland leksaker.

10
Vardag, dagbok, samman...

Work for it

Här sitter jag och ska skriva det sista på min tentamen som ska in om två dagar. Ser fram emot att lämna in den, att ha sparkat igång 2019 på riktigt. För det är det här året jag tar min examen. Och samtidigt arbetar jag på en fin och spridd portfolio att kunna visa upp.

Jag har inte lessnat på att plugga men det skrämmer mig inte heller att ge mig ut i arbetslivet. Jag längtar efter att få skriva personliga brev och förhoppningsvis komma på intervjuer. Det är också ett steg i livet, ett steg jag gjort förut men med en större osäkerhet och ängslighet. Kommunikatör är ju det jag vill bli, det är ett yrke jag är säker på passar mig. Riktigt den gnistan hade jag kanske inte när jag sökte arbete som montör på Volvo.

Visserligen har jag en liten dröm vid sidan om allting – när jag är äldre skulle jag vilja skola om mig för att arbeta med barn, som förskolepedagog. Innan vi lämnade Göteborg för Stockholm hade jag varit i den branschen i två år. Jag började som vikarie och fick längre och längre uppdrag, till slut fick jag förfrågan om att antingen ha en egen förskoleklass eller arbeta som en av tre förskolepedagoger på en förskola. Dock outbildad, så jag erbjöds senare möjligheten till att utbilda mig samtidigt som jag arbetade där.

Men så flyttade vi och jag började läsa Modevetenskap och så blev jag med barn. Och en sen natt när Ebbe var några månader gammal sökte jag på måfå in till Språk-och kommunikationsprogrammet i Eskilstuna och kom in. Och det blev också rätt, så rätt att jag till och med satsade på kurser från Berghs och Forsbergs.

Nu är jag här på min näst sista termin vid Medie-och kommunikationsprogrammet. Vilken jäkla resa ändå. Man tror att det ska bli på ett sätt men så blir det någonting annat. Älskar när livet gör så.

Ja nu blev det en resumé men ibland måste man verkligen göra så, gå bakåt, lite mer konkret. Titta på vad och hur för att minnas varför man gör detta. Det är ju inte bara en kass tenta jag skriver utan den är ju ett steg framåt mot det jag verkligen vill göra. Och plötsligt kände jag mig mer motiverad.

Så nu kör jag. Nu skriver jag färdigt.

3
Vardag, dagbok, samman...

Om dagarna efter nyår, filterbubblor, tentor och skärmtid

Han är hemma från förskolan den här veckan. Min skatt. Så vi går varandra på nerverna, leker, bråkar, fikar, målar, dansar till Spice girls, målar naglarna röda och bråkar lite till.

Och när jag glömmer att vi leker så påminner han mig snällt och säger “men mamma vi låtsas bara, det är på låtsas”.

Det här nya året har börjat mjukt och bra. Bortsett från att jag verkar ha blivit sjuk. Eller bara ur balans. Men i vilket fall så har börjat skriva på en uppsats som ska lämnas in om elva dagar och jag känner mig väldigt mycket i fas med den. Jag insåg att om jag sätter mig i 1-2 timmar direkt efter att Hugo kommit hem från jobbet så borde jag inte behöva lägga lika mycket tid på helgerna. För det är oftast där det brister för mig – jag brukar spara allting till helgen med ambitionen att sitta lääänge men så fort helgen kommer vill jag vara med min lilla familj och absolut inte sitta inlåst i sovrummet och skriva tenta. Och för långa pass får dessutom mitt fokus att vägra infinna sig överhuvudtaget. Just nu skriver jag förresten om filterbubblor, lite mer komplext än vad jag trodde.

Och på tal om filterbubblor har jag pausat mitt instagram-konto. Ibland har jag gjort det för att jag inte orkar med prestationsångesten som slår men just nu är det faktiskt för att minska skärmtiden, vilket har fungerat eftersom jag har mer än halverat den. Inte för att jag använder Instagram SÅ mycket men det blir ju så att det ena leder till det andra ofta bara genom att man plockar upp telefonen.

7