Browsing Category

Vardag, dagbok, samman…

Vardag, dagbok, samman...

Ett hej och 35-kronorsfynden

För en gångs skull vaknade jag före alla andra, jag är på väg att bli sjuk så jag sover sämre, trots det drömmer jag lika intensivt som vanligt. Så idag har jag huvudvärk och är inte helt med. Hoppas det släpper, för tid att bli sjuk har jag inte. Eller tid och tid, lust snarare. Men tid att röja upp på balkongen imorse, hade jag, och att gå på loppis igår. Klockan 8 gick jag genom porten, över vägen och in i loppisen. Där hittade jag ett litet hus till Signe att ställa krafs på, i framtiden. Och en lampa som stått i säljarens föräldrahem och sen i hennes innan det var dags att släpp taget. Jag lovade att den skulle hamna på en bra plats. Dekoren både ser och känns handmålad och att byta el blir inget problem att göra själv. Älskar den och kommer nog att ställa den hos barnen sen. Ska bara hitta en passande lampskärm. 35 kronor betalade jag förresten för båda grejerna, tummen upp för det.

5
Vardag, dagbok, samman...

Alingsåsromantik, tid som rinner mellan fingrarna likt vatten och Brickan med stor B.

Märkligt hur mycket dagarna kan skilja sig åt. Igår vaknade alla på ett bra humör och allting var rart och fint fram till kvällen. Idag däremot, verkar alla ha vaknat på fel sida och innan klockan slagit nio har jag redan hunnit släcka bränder med högljudd röst. Att vara mamma alltså, vilken grej. Åt båda hållen.

Förmodar att det egentligen kanske handlar om spring i benen på oss allihop, igår var vi hemma hela dagen. Hängde upp nyinköpta linnegardiner, bytte sängkläder, lagade pasta carbonara och packade upp ett par av de sista kartongerna. Hängde upp en spegel och sov middag med Signe. När Hugo kom från jobbet möblerade vi om och bytte rum med Ebbe-Lou. Det var lite väl tidigt att ge honom ett så stort rum att ha själv. Så nu är det vi som har rosa väggar i sovrummet och han som har gröna. Inte alls vad jag tänkt men äsch det ska nog bli bra, det med. 

I tisdags levererades en tvättmaskin och torktumlare som vi köpt och plötsligt kändes livet mycket enklare. 15-åriga Sandra hade absolut höjt på ögonbrynen åt 32-åriga Sandras definition av lyx men det är verkligen så – apparater som förenklar vardagen är guld, diamanter, briljanter. Vi har också unnat oss ett nytt överkast och nya handdukar – också vuxensaker som aldrig stått högt i kurs förut. 

Kanske blir dagen inte så illa ändå, tänker jag nu, när Ebbe nyss kom fram och sa förlåt för att jag var så otrevlig. När sjutton lärde han sig att formulera såna meningar, när lärde han sig förstå vad otrevlig betyder? Min älskade lilla fyraåring. Jag gick in till honom inatt när jag inte kunde somna och satt på golvet bredvid hans säng och tittade på honom medan han vände och vred på sig i sömnen. Fulgrät i smyg över hur det här en dag kommer att vara slut, hur den lilla handen en dag kommer vara en vuxen hand och hur oerhört tidsbunden den här perioden med honom är.  Han växer ifrån mig, varje dag, och varje dag släpper jag omedvetet taget om honom lite till, ger honom utrymme, gläds åt allt nytt han lär sig och över hur han närmar sig världen. Det som i sin tur betyder att han rör sig mer och mer ut ur vår. Jag och separation, det är en svår historia. Så låt oss istället gå till några glimtar från veckan som varit.

Hugos konst på väggen och en gammal spegel jag köpte förra året, äntligen uppsatta. Men nu måste de flyttas eftersom vi bytt rum. 

Det här är vad min tågresa mellan Göteborgs centralstation och Alingsås består av. Bara rogivande vyer åt min själ.

På väg till jobbet en dag med nya solglasögon och solblekta toppar.

Gick förbi en butik som var stånd och såg den perfekta knoppbrädan till sovrummet.

Och kanske den vackraste av alla brickor?

Ett fat jag ångrar att jag inte köpte innan vi flyttade.

Alingsåsromantik. I varje liten vrå.

8
Vardag, dagbok, samman...

Måndag – elva timmar sömn, tåg, GANT och längtan.

Då var snart halva arbetsveckan avverkad för mig, bara fram till onsdag kvar och sen har jag “helg” torsdag och fredag. Då ska jag försöka ta mig tid till att göra allt som jag just nu lägger på hög, för i dagsläget är jag rätt trött. Igår somnade jag 19.30. Kunde inte låta bli – hade precis nattat Signe så som jag alltid gör och när hon sov och andades tungt på mig, mage mot mage, så bestämde jag mig för att strunta i allt jag tänkt göra och somna för natten, jag med. Så skönt att göra så, att bara gå efter vad kroppen behövde. Är dock fortfarande trött efter elva timmars sömn, men jag får väl göra likadant ikväll så jag sover ikapp det jag behöver. Så viktigt ändå, att ge kroppen vila när den så tydligt signalerar om att det behövs. Jag har känt mig rörigare än vanligt, långsam och disträ. Det har nog varit lite mycket den senaste tiden. Sen försöker jag lära mig hur tågen går så jag slipper hamna i timmar av väntan på nästa – igår slutade jag klockan 16 men var på stationen förrän 17.55. Ingen höjdare.

Trots trötthet ser jag fram emot att gå till jobbet. Jag lär mig hela tiden nya saker och börjar känna igen de olika kundgrupperna som kommer in. Älskar att vara någonstans dit folk kommer för att unna sig någonting fint. Fast nu är jag nådigt trött på alla GANT-handdukar som vi reat ut, måste ha sålt miljoner i helgen. Men kan ändå inte låta bli att le när man slår in det totala beloppet och kunden som missat 50% på reapriset blir så himla ospelat glad. Man relaterar ju. På tal om jobbet så börjar jag bli sugen på att lämna allt med färg och gå över till det krispigt vita och mjuka linnefärgade (lättpåverkad, vem, jag?) men jag kämpar nog på med min färgglada röra här hemma ett tag till.

Så, nu är det dags att leta fram ett par örhängen, borsta tänderna, och gå till jobbet för att möta hundratals nya människor och samtidigt längta efter den lilla Jönssonligan jag har hemma. Mitt absolut bästa gäng, någonsin.

8
Vardag, dagbok, samman...

Blå väggar, rosa väggar, Victoriapassagen och lite till.

Det är bortom min förståelse hur långa sommardagar kan gå så vansinnigt fort som de gör. Varje dag går i ett och man hinner göra tusen saker och samtidigt hinner man knappt knäppa med fingrarna innan dagen är slut. Märklig ekvation. Jag längtar efter mer tid att skriva men när en lucka dyker upp så är det så skönt att bara stirra in i en vägg eller se en kass film på Netflix. Den mindre snygga varianten av lyx, men så är det. Sånt är också viktigt.

Men de här dagarna har jag trots allt hunnit bestämma mig för vilken färg vi ska ha till vardagsrummet och faktiskt målat det. Efter att ha gått igenom NCS-kartan på jobbet med vår Visual Merchandiser, hittat den ljuvligaste av de blå, upptäckt att det är nästan samma som jag köpt färgprov på för att sen hitta just den färgen på Rusta av alla ställen så fick det bli den. Inte särskilt flott men snåljåpen i mig jublade av lycka och själv tycker jag det är lite roligt att jag började på Engelska Tapetmagasinet med tanke på vart jag hamnade till slut. Så det blev Antikblå med koden s4020-r90b och i Ebbes rum är det Beckers Puderrosa med med 10% mer svärta. Jag ska visa bättre och mer rättvisande bilder så fort jag hittar allt jag behöver till systemkameran. Och nevermind golvet i Ebbes rum, det ska bort så småningom. Jag ska bara, jag ska bara och jag ska bara.

 

Jag har som sagt jobbat en del med. Och  börjat åka in lite tidigare ibland för att det är skönt att hinna med en kopp kaffe eller frukost på daMatteo vid Victoriapassagen, som faktiskt är mitt favoritställe sedan ungefär åtta-tio år tillbaka.

Älskar den här sängen som står på övervåningen på jobbet. Vill alltid kasta mig i den och sova bort resten av dagen. Allt är så fluffigt och krispigt.

Och så har jag ju det här ljuvligt, stolliga lilla gänget som verkligen låter mig känna att jag lever jämt. Ebbe-Lou som befinner sig i någon hör-inte-dig-fas och samtidigt i en BÄST-JAG-SKRIKER-SÅ-DU-HÖR-MIG-fas. Man kan ju bli galen för mindre, tänker jag ibland.

Men så är han vid sidan om det så oerhört rolig, snäll och klok. Liten tänker stort, skrev en gång en vän om honom, och det är nog precis så jag ser honom. Hans inre kompass pekar allt som oftast åt rätt håll och jag ser så många fina egenskaper i honom redan nu. De största utmaningarna som vi egentligen har och nog alltid haft har varit när det blivit en krock mellan hans självständighet och mitt föräldraansvar. Jag hoppas vi hittar en balans i framtiden.

Och lilla Signe. Lilla, lilla Signe. Vår lilla vandrande, luriga lilla explosion med i princip ingen stubin. Det är mycket drama i den där lilla kroppen, mycket gap och skrik när hon inte får som hon vill eller behandlas fel. Bra, tycker både jag och Hugo. Hon kommer ha igen det när hon blir äldre.

7
Vardag, dagbok, samman...

En tisdag med bland annat frukost i Nolhaga-parken och två middagstips

Igår var första dagen själv med barnen men jag var sjuk och grinig och tappade en hel samling Gefle-tallrikar i golvet som gick i tusen bitar (och blev ännu grinigare), så vi gjorde ingenting anmärkningsvärt alls. Istället trampade jag på en porslinsskärva, tappade en älsklingsvas som också den gick i bitar och packade upp cirkus hundra kartonger. Men idag vaknade jag utan halsont och med hela kroppen full av längtan efter att få göra någonting. Lite extra mycket när jag tittade ut genom ett av våra köksfönster och möttes av ett svajande träd och sommarmorgon.

Packade ner frukosten, klädde upp gänget och tog vägen igenom allén till stan för att köpa såpbubblor och kanelbullar. 

Till vänster ligger Nygrens innergård, väl värd ett besök för den som råkar hamna i trakterna. 

Pioner i en rabatt mot en husvägg <3

Klara färdiga redo att gå till parken!

Nolhaga-parken. Ett stenkast från oss. Så oerhört lyxigt. Imorgon ska vi gå till Nolhaga slott och Nolhaga lantgård som ligger i närheten. 

Hejar på mig själv med selfiefunktionen. Det var inte riktigt så det var tänkt, men men. 

Efter-frukost-lyxen.

Älskar honom så vansinnigt vansinnigt mycket. Han som just nu är så mycket fyraåring att det nästan sprutar ur öronen på honom – lillgammal, argumenterande, orimlig på alla sätt och samtidigt precis lika rimlig. 

Strumpebrallan. Också en lirare av rang. 

Hemma igen och osso buco med gnocchi och gremolata till middag. En relativt enkel variant. Har precis provat att beställa mat utefter färdigkomponerade recept och ska göra det för resten av livet nu, tänker jag. Så skönt att slippa tänka på det, att ha allt som receptet kräver i kylskåpet och bara pricka av punkterna i det (med några få tillägg eller ändringar, om man vill). Igår gjorde vi förresten frikadeller med äpple och persilja och ungarna (och vi) slukade det. 

Efter middagen slog jag på stort och stilade rejält för Jönssonligan och blåste upp en liten pool. Länge satt de där medan jag njöt av solen bredvid.

Ögonfransarna.

När alla var torkade och klädda i pyjamas gjorde jag något som jag bara tror att andra föräldrar (eller generellt trötta människor) kan förstå – jag satte mig på balkongen och drack kaffe klockan 18.30. 

Och så var det med den dagen. Skål!

9
Alingsås Vardag, dagbok, samman...

På plats i Alingsås

Då var det gjort. Flytten är över och idag åt vi vår första frukost här, ute på ett bageri. Sen gick vi på loppisen som huserar vid en lång allé utanför oss varje lördag från juni till september.

Och fastän allting är så fint, så fint så vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till allting. Det känns rätt, det känns bra men jag känner också…någonting annat. Som om det gick så fort att jag inte riktigt hann med. Det värker lite i hjärtat när jag ser lägenheten framför mig, lägenheten i Göteborg. Innan jag hunnit ta mer än några steg in i den, för snart två och ett halvt år sedan, kände jag mig hemma. Sen byggde vi världar och drömde om livet innanför väggarna där fram till igår.

Det är svårt att inte bli ett med sitt hem, när det är en så viktig plats. Jag är oerhört hemkär och behöver känna att där jag bor är en trygg och säker plats, som är min. Lägenheten vi bor i nu känner mer som en mellanlandning. Jag känner inte riktigt att den är min, att den tillhör mig, så som den förra gjorde. Kanske tar det längre tid den här gången, vad vet jag. Trivs gör jag, ljust är det och utanför varje fönster finns en vägg av trädkronor. Staden är underbar och telefonen är redan full med bilder på vackra gamla träfasader. Och små men stora ögonblick, ur Ebbes och Signes barndom.

10
Vardag, dagbok, samman...

Färgkoder, just nu och ett frukosttips

Nu känner jag att vi måste börja komma vidare. Att alla kartonger måste staplas på en plats och att alla röriga ytor måste bli alldeles tomma. Att känslan av stök och att stå med ena foten här och andra foten där måste bort. Att säcken på något sätt måste knytas ihop. Jag är redo för det andra nu, för det andra livet. Jag viskar adjö till alla platser som jag älskar. Ser ut genom spårvagnsfönstret när jag åker över bron och tänker att här kommer jag nog aldrig mer att bo. Det känns vemodigt men ändå dags. Det är med lätt hjärta jag packar. 

Det är verkligen så tydligt att det nya jobbet och flytten är det stora som händer, för de upptar i princip hela min tankeverksamhet nu. Och färgkoder. Jag är tillbaka i träsket igen. Ska jag verkligen måla vardagsrummet blått? Eller ska jag köra på jokern som dykt upp – Sofia Woods grönblå? 

När jag ändå är igång med den här bilden så kommer ett oombett frukosttips; havregryn och steelcut oats som kokas upp på hälften havremjölk och hälften vatten, toppas med jordnötssmör, äppelmos, iskall kokosgrädde och hasselnötter. Och lite vallmofrön. Ska fira med exakt den här frukosten så fort vi fått upp ett matbord i Alingsås.

6
Vardag, dagbok, samman...

Ett hej

Egentligen stod jobbsök längst ner på min lista, men så dök en lucka upp på Ellos home och jag sökte spontant tjänsten, med en stor dos uppmuntran från en bekant som redan jobbar där. Och fick den.

Så från och med den här veckan har jag hjälpt välja påslakan, bollat tankar kring nyanser på gardiner, stylat ett bord, gjort returer, packat upp, tagit betalt och varit med på stängningar. Och som jag trivs. Jag känner verkligen att jag har hamnat på helt rätt plats. Vet inte om jag någonsin känt så om ett jobb förut? Förutom när jag fick ta ett långvikariat för årskurs 4. Älskade det. 

Nu varvar jag sommarkvällarna med att packa inför flytten och dagarna med att jobba, förutom ikväll då jag bakar en rabarberpaj och lyssnar på Säkert!, medan Hugo och hans pappa tog med sig barnen för att handla.

 Nu är det bara fem dagar kvar tills vi lämnar Hisingen. Och idag är det den sista söndagen som vi vaknade här. Nästa gång blir det i Alingsås.

9
Vardag, dagbok, samman...

En tisdag med färgprover, Kafé magasinet, blombuketter och en joker bland färgerna.

Igår hade jag en dag på stan efter att jag lämnat Ebbe-Lou på förskolan. Jag åkte först till Engelska tapetmagasinet för att leta upp Svenskt Tenns tapet Blå Lin. Den har tydligen slutat tillverkas men de hade en rulle kvar. Och den var INTE ens i närheten av bilderna på nätet. Mycket mer grå och mörk. Men med hjälp av den letade vi upp en annan kulör bland Little green men jag hittade ingen som var helt bra, eller jo en var väldigt fin men ändå inte JA. Men köpte med mig färgkartorna så jag kunde känna lite på det hemma. En sak jag tänkte på sen när jag lämnade butiken var att hjälpen jag fick var väldigt bra och ärlig. Och erfaren. 

Efter det stoppet åkte jag till Flügger som finns på Järntorget för de är så imponerande duktiga på ncs-kartan och att hitta färger man gillar. Jag rekommenderar varmt ett besök dit, de har hjälpt mig bryta flera färger och jag har alltid, alltid varit nöjd. Och igår var inget undantag – jag kom därifrån med tre färgprover. De lyckades bryta den perfekta blå som jag hade bild på från nätet och en rosa. Plus en joker som dykt upp i leken, nämligen Sofia Woods blågröna kulör som hon har i vardagsrummet. Little green är inte alls med längre. 

Med mina tre färgprover och en sovande Signe i vagnen gick jag in på Kafé Magasinet för en frukostbricka. 

Hade sett fram emot en lugn och stillsam frukost men så vaknade Sigge och knep mitt ägg och min yoghurt. Jag åt snabbt upp min macka och hällde i mig kaffet innan missnöjeskören kom  -igång – det har blivit väldigt bestämt nu för tiden, kort stubin och oerhört lite tålamod när det är något som inte är skoj.

Att åka spårvagn var en hit, tycker det är så roligt att göra saker med den här lilla tokfransen. Hon lever ut alla känslor så mycket, så som ettåringar gör, och det är så roligt att se och få vara med om.

På vägen hem gick jag in i blomaffären och hämtade upp en hög blommor som jag tänkte skulle vara fina ihop. 

Myset. Älsklingsbebis.

Sen hämtade jag en glad fyraåring och fick mer blommor. Älskar hans små buketter som han plockar med så djup koncentration. Till och med när han är arg på mig får jag en liten, grinigt uppriven, näve med blommor. 

Detta overkliga – två barn som grejar. En ritar robotar och en visar upp sin favoritleksak. Älskar dem så VANSINNIGT mycket. Här hängde vi fram tills Hugo kom hem. Tycker om våra eftermiddagar ihop, när det bara är jag och barnen. Det är så mysigt. Svettigt men mysigt.

Och här är de tre färgerna som jag kom hem med. De två till höger är till vardagsrummet och den rosa till Ebbes rum, han har ändrat sig angående blå väggar och ska numera ha rrrrosa. Och det säger man ju inte nej till.

8
Vardag, dagbok, samman...

Ett lördagshej

Hej och godmorgon. Signe väckte oss vid sju och Hugo fullkomligt vägrade ta den här morgonen med argumentet “jag tar alla andra morgnar”. Så det var bara för mig att snällt ta ungen under armen och gå ut till köket. Vispade gröt, kokade kaffe och hade det ändå mysigt med min lilla minsting. Vansinnigt gulliga lilla typ. Nu är alla i den här familjen uppe. Vi har hunnit med att rita ödlor, fjärilar och gosa. Och jag har precis bäddat nytt i sängen och har dagens andra kaffekopp bredvid mig.

Nu väntar vi mest på svärfar som kommer från Skövde idag, för att ha ett öga på barnen medan vi packar ihop förrådet. För imorgon, då går första flyttlasset till Alingsås. 

9