Browsing Category

Vardag

Vardag

Snöblomma, julbukett och att strama åt ett rosa rum

Hugo väckte mig som vanligt med kaffe på sängen, och telefonen, innan han smög iväg till jobbet. Så jag kunde dricka mitt kaffe och scrolla igenom internet, innan Signe vaknade. Ibland känns det som en riktigt dålig idé, att börja dagen så. Men alltså…jag vet inte om det är så illa egentligen eller om det bara är gamla “visdomsord” som ligger bakom, från tiden i början när internet exploderade av kreatörer och prestationsångest och man plötsligt hade allting i telefonen. Det var nog svårare att hantera då. Idag tycker (hoppas) jag att man har fått en mer nykter och rimlig distans till det. Internet är fullt med duktiga människors alster, vackra hem och snygga kläder och är det fel dag i cykeln så vill jag bara ge upp allt jag håller på med. Men då brukar jag lägga ner telefonen tills de känslorna har gått över. Tänk att det ändå är någonting man måste ta ställning till idag.

Nåväl. Idag är jag hemma med kycklingarna som tittar på Pippi medan jag skriver det här. Jag har börjat bygga en Snöblomma utefter ifrån leitntos guide. Hugo tyckte det var lite vansinne att jag drog igång en sådan sak när jag redan har så mycket att beta av på min lista men jag tycker tvärtom – det var det bästa jag kunde ge mig på. Att bara sitta ner och göra en och samma sak i lugnt tempo och låta tankarna flöda fritt. Jag behöver det terapeutiska och rogivande i det monotona som just det gav mig. Den blev ganska ful så jag kommer få göra om den, men det gör ingenting.

Igår fick vi förresten balkongen inglasad så där ska jag också greja idag. Torka av väggar och golv, bära ut och börja inreda. Också rogivande.

Här kommer lite bilder som jag tyckte var fina och inspirerande. Jag spår julbuketten som antingen supertraditionell och maffig eller mer personlig och vågad. Kanske lite spretig, lite dansk och tyckte de här buketterna nedan var riktigt fina. Kan absolut tänka mig att ha en av varje.

 

Barnens rum är så oerhört puttinuttigt just nu och har ingen riktig balans. Det kräver ett litet krafttag och skulle behöva tuffast till lite. Stramas åt. Fint här med tavlorna och det lilla enkla bordet till. Enkelt men detaljrikt och inte krusidulligt.

Här är två fina sovrum som jag skulle vilja smälta samman till ett. Jag har faktiskt inte gjort ett dugg med vårt eget sedan jag målade det i en starkare blå. Jag har liksom ingen inspiration och blir stillastående. Men jag tycker om den här platta bäddningen, myset i det gröna sovrummet och tror en grön stol skulle gjort sig bra i ett hörn där inne. Svårt bara att göra något för tillfället eftersom Sigges säng står där inne och tar plats…

 

alla källor finns här

2
Vardag

November i två omgångar

Vilken jäkla julkänsla jag har drabbats av så här i mitten på november. Jag tittar på Mandelmanns jul, vill baka julgodis och pyssla. Det här året ska jag även ge mig på att göra den där omtalade Snöblomman. Två ska jag ha till det stora fönstret mellan vardagsrummet och köket. Här ska minsann grejas. Och för att hinna med allt jag vill ska jag vara så tråkig att jag gör ett litet schema hehe. Det är lite så jag får ihop livet nu – med listor, kalender och schema. Förmodligen liksom resten av alla andra som får saker gjorda. 

Tänk att det här året redan börjar gå mot sitt slut, det känns inte alls längesedan våren, sommaren, hösten var och nu står man här med frostiga morgnar och snuddar vid 2020. När jag letade efter en bild åt Hugo igår gick jag igenom mina gamla mappar och ungefär som när man skulle städa sitt rum men fastnade i massa saker under tiden så var det likadant igår. Jag fastnade i mina gamla bilder och tittade igenom bilderna från november, två år bakåt. 

Förrförra året fanns fortfarande Charlie hos oss och Ebbe-Lou cyklade och ramlade så att huden på hakan sprack en fredagskväll. Jag väntade Signe, magen växte och jag trivdes rätt bra med att vara gravid, fastän det är ett tillstånd jag generellt inte tycker om. Men det var annorlunda den här gången och jag klarade mycket mer än vad jag gjorde med Ebbe-Lou. Vad det kan skilja sig åt. Tror dock att det var enklare att ta sig igenom eftersom jag hade siktet inställt på vad som skulle komma sen. Och gud vad jag längtade efter det, efter vad som väntade mig. Bebisbubblan är det ljuvligaste jag vet. Fast den kantades med extremt stark ångest den här andra gången, varför vet jag faktiskt inte. Men det var svårt, det gjorde ont i bröstet och jag fick gå in på toaletten och andas i fyrkant. 

Förra november fanns Signe hos oss och jag gjorde massa saker med Ebba samtidigt som vi båda bollade bebisen sinsemellan. Det var en kreativ och ljus tid men jag minns att jag kände mig så konstant trött och steget efter alla andra. Jag försökte nog springa med, fast med en bebis på armen och det säger ju sig själv att det inte fungerar. Jag var lycklig över min bebis och tog mig tid att mysa med henne, lät henne sova på mig i timmar och njöt. Men lägger man tid på en sak så måste den ju tas från någonting annat, i det här läget blev det nog mig själv. Var så sliten och tänkte hela tiden att “alla andra…”. 

Och just nu i skrivande stund pågår fortfarande november. Jag har en varm känsla i magen, jobbar på Ellos, skriver och förbereder inför Interflorakonferensen. Signe sitter bredvid mig och äter en banan och tittar på Mamma Mu, vi bor i Alingsås och livet är fint. Jag har skakat av mig ångest och oro på något märkligt vis och känner mig ganska ödmjuk inför livet. Jag provar mina vingar och ser var det hela landar. Det känns fint, det här året. Mjukare.

 

6
Vardag

Tretton ögonblick, Interflora, julen och karamelliserade päron

SOM jag har längtat efter den här lediga lördagen när både jag och Hugo är hemma med kidsen. Stämningen blir en annan och det är så skönt med ett par extra händer. Och att faktiskt vara hemma tillsammans eftersom att vi nu för tiden mest går om varandra, om vi inte hinner mötas för en lunch eller kaffe ihop när vi båda jobbar i stan. Det är visserligen fint det också.

Fast jag är rätt trött, för på min jobbfront är det nämligen fullt ös nu – jag bygger, som kanske tidigare nämnt, en sajt åt en organisation OCH jag har blivit bokad som föreläsare på Interfloras konferens i januari. I samband med det släpper jag även en digital liten handbok. Som om inte det vore nog har jag ett stylinguppdrag och så gör jag ett juligt litet reportage som jag tror kommer bli riktigt fint. Det är med andra ord mycket kul i livet just nu och jag älskar projekten jag hoppar emellan. Är det kanske så här det skulle vara att arbeta som frilans? Konsekvent lite trött men samtidigt full av energi och idéer? 

Barnen är dessutom extra härliga, det är som att de båda kommit över någon fas och hamnat i total symbios med varandra. Eller så har de bara vuxit till sig lite. I vilket fall är jag så glad över dem och längtar alltid hem till deras lilla värld, när jag är någon annanstans. Strax ska jag göra ett djupdyk ner i den, i deras värld. Eftersom det är lördag så är det lördagsgodis och det är alltid jag och Ebbe-Lou som går i godisaffären och plockar tillsammans. Mysigt.

Men ja, den senaste tiden har alltså detta varit en del av mitt liv; julen, barnen, lägenhetsstyling, stök hemma hos oss och nya grejer uppspikade på Ebbes (och Signes) rum. Igår gjorde jag även ett av Sofia Woods recept med karamelliserade päron och det rekommenderar jag varmt, det enda som saknades var lite flingsalt.

När jag skriver det här tänker jag på att jag lite här och var stött på samtal om att det sker en romantisering av att ha mycket att göra, att det inte uppskattas att man beskriver det som något eftertraktat eller roligt, att det i sin tur kan bidra till stress och psykisk ohälsa. Jag hoppas inte det upplevs så här. Jag råkar bara ha mycket att göra just nu som också råkar vara väldigt kul och jag är liksom trött men lycklig. Ungefär som första tiden i bebisbubblan.

7
Vardag

Känsligheten, livet, soffan och Arket-kuddarna

Vad man håller på hela tiden. Är det vad som kallas livspusslet, vardagspusslet och allt vad det är? Kommer det alltid vara så här? Det är kanske det här som är livet ändå, kanske är det så det är. Man kryssar mellan jobb och familj och på vägen där emellan försöker man göra lite annat med. Jag vet inte om jag nödvändigtvis vill att det ska upphöra, det här är nog inte en klagosång utan mer ett konstaterande. Jag älskar livet med barnen, tiden som de är så här små. Det finns inget “men” till det. De är det häftigaste och roligaste jag någonsin byggt mitt liv runt. Det viktiga. Det jag aldrig ångrar. Hur trött jag än är, vad jag än missar.

Däremot så hinner jag inte riktigt med mig själv. Jag har inte riktigt tiden eller orken att titta inåt, så det är lite svårt med självinsikten, lite svårt med lära kännandet av mig själv. Vilket var en stor del av livet förut, när det bara var jag, jag, jag.

Och ibland undrar jag om det innebär att mitt djup som jag alltid haft trasslar ihop sig när jag inte hinner se över det. På sätt och vis är det ju ganska skönt också eftersom jag får en liten paus från alla känslor och tankar som jag hela livet läst, känt in och analyserat. Vilket alltid var något jag önskade skulle försvinna; känsligheten. Nu när det inte är lika närvarande så saknar jag det. Livet känns lite tomt utan det. Märkligt.

I vilket fall har livet sett ut så här den senaste tiden, soffan är färdig och jag älskar den. Jag har ätit lunch på Kåges i Saluhallen, frukost på daMatteo innan jobbet, plockat löv med barnen, ätit pannkakor på Nygrens efter förskolehämtning. Jag har målat om ett skåp på Ebbes rum, nattat, pussat, blåst på sår, haft en heldag i Göteborg med Hugo och barnen och…levt. I ett enda andetag.

Idag öppnar jag butiken och funderar på om jag ska köpa någon av de där färgglada kuddarna från Arket. Men jag undrar om färgen bleknar när man tvättar dem?

10
Vardag

Om en liten som börjar bli stor

Jag vet inte riktigt hur man inleder ett sånt här inlägg och inte heller hur mycket man berättar vidare nu när han är så stor och därmed situationen en annan. I grunden handlar det om att jag märker hur man med tiden förlorar kontrollen över det som påverkar ens barn. Samhällets normer och fördomar nästlar sig liksom in i vår lilla bubbla och det går inte att värja sig.

Och jag blir nästan smärtsamt medveten, kanske också lite chockad och ställd över insikten. Kanske är det allra svåraste att acceptera att jag inte kan ordna upp det eller få honom att ändra åsikt. Att jag måste respektera honom och att han formar sina egna tankar.

Jag har alltid tänkt att jag ska vara en sval och klok motpol mot samhällsnormer och idiotiska ideal. Istället svarar jag med att bli nästan rabiat.

Det är inget allvarligt som har hänt egentligen men tillräckligt för att jag ska reagera. Och faktiskt agera. För det måste man väl, tänker jag, gå hårt ut direkt? Eller? Jag vet faktiskt inte och påminns om vilken nybörjare jag faktiskt är. Med Signe känner jag mig både trygg och erfaren och mestadels också med Ebbe-Lou.

Men han når hela tiden nya höjder, bryter ny mark och jag följer stapplande och nästan lite oroligt med medan han modigt och kavat navigerar sig igenom världen med en självsäkerhet jag saknar.

För allt jag vill är att ha honom kvar, hos mig. Med chokladbollar och robotteckningar.

10
Vardag

De senaste dagarna med nytt sofftyg, SVT och nya krukor.

Hej! Otroligt hur mycket som kan hända i ett litet liv på en liten vecka. Förra tisdagen blev jag kontaktad av SVT för att medverka i Opinion live som handlade om förlossningsvården i Sverige, som åsikt i publiken. Och jag tackade naturligtvis ja, eftersom det är ett så viktigt ämne.Men efter att ha sovit en natt på saken utan att egentligen sova på riktigt så bestämde jag mig för att tacka nej. Man måste våga välja bort saker, tänker jag. Jag måste det. Särskilt när pulsen är hög och jag inte kommer ner i djupsömn på nätterna. Då måste jag säga tack, men nej tack. Man kan inte göra allt. Det finns förresten ute på SVT nu, för den som vill se det, jag har inte hunnit än.

Hugo jobbar med Lisebergs film för i år och har fullt upp, jag jobbar, lämnar in skoluppgifter och försöker se till att sova ordentligt. Förutom det har jag hunnit köpa tyg till att klä om soffan. Från Afroart, om någon undrar. Och så var jag ju också med på Interfloras utbildning och har absolut fått en helt ny typ av respekt för hantverket. Att binda buketter professionellt är svårare än jag förstått och det kändes i händerna efteråt. Men åh som jag tyckte om det. Borde man kanske bli florist i framtiden?

Två nya krukor från Bergs Potter har fått flytta in. Byter ut nästan alla jag har nu. Tycker de är fina i all sin enkelhet. Gullrankan var det verkligen dags att plantera om.

Den här krukan är dock ett litet undantag. Så jäkla fin. Från Ellos.

De här två mysungarna har hunnit med att vara magsjuka. Jag och Hugo verkar ha klarat oss, för andra gången det här året. Hoppas vi har blivit immuna. Det är nog med två små som går omlott med det där. Här sitter dem i en halvt omklädd soffa. 

Men innan magsjukan entrade vårt liv hade vi en mysig torsdag med Karlsbaderbulle till 15-fikat. Och med minibukett ur den stora. Allt som allt bra dagar. Och idag jobbar jag och sen är jag ledig flera dagar på rad. Då ska jag bli klar med soffan. Och sova. Mycket

9
Blommor Vardag

Barn med feber och en vecka med blomsterbinderier

Vilken vecka det har varit, med två barn som haft feber omlott och sen har Signe två tänder som bestämt sig för att komma ut samtidigt. Samtidigt har jag jobbat nästan varje dag den här veckan. Så man skulle kunna säga att jag är lite trött just nu, att jag kanske skulle behöva sova ikapp litegrann. Och alldeles snart ska jag göra det men jag behöver få göra lite av det roliga mellan allt det här vardagliga också.

Vilket jag visserligen ska göra imorgon och på tisdag eftersom jag ska gå en kurs med Heidi Mikkonen och lära mig binda buketter från 10-18 tillsammans med floristerna på Sannegårdens blomsterhall som jag ju jobbar med och tar bilder åt. Ibland hämtar jag färdiga buketter men ofta tar jag bara med mig ett gäng blommor som jag gillar och binder ihop själv eller bygger arrangemang av. Men det är ju i grunden inte min yrkesroll så det skadar inte att jag lär mig mer om hur man får till de där riktigt fina buketterna. En ynnest ändå, att få göra något så roligt. 

10
Vardag

Vardagskonst + JWHF hela veckan

Hej hörni! Jag tänkte bara berättat att den här veckan gästbloggar jag hos justwannahavefun.se och de flesta orden går dit. Tycker det är både kul och läskigt på en och samma gång, men man (jag) måste ju våga lite, tänker jag. Och ibland är det nog bara bra att slänga sig ut på okänd mark. 

Jag skriver inlägg med stil som huvudämne och härjar där inne veckan ut – kom gärna in och säg hej om ni vill <3

 

15
Personligt Vardag

Hej från just nu

Åh vilken fredag. Det känns som att jag har jagat lugnet hela dagen. Inuti bröstkorgen har jag haft ångest som dunkat konsekvent. Vissa stunder avlägset men andra så nära. Tänker att det är stressen att alltid vara nästan i hamn, att alltid vara nästan på alla plan. Att aldrig bara kunna sätta sig ner utan att ha en kropp som är redo att resa sig upp för att uträtta något. Jag unnade oss dock en stund idag, efter hämtningen av Ebbe, lite lugn i soffan tillsammans och göra något av det mest meningslösa jag vet – titta på barnprogram tillsammans. Jag vet att jag behöver bli bättre på sånt, gå på lekplatser och titta på teve ihop. Det är väl ändå det som räknas i slutändan. Eller vad vet jag. Att laga mat, läsa böcker och pyssla ihop måste väl också räknas?

Imorgon och på söndag är det jag som öppnar butiken. Jag ser fram emot det, att åka in på morgonen och gå förbi Domkyrkan innan resten av staden har vaknat. Jag är alltid där lite tidigare än jag egentligen börjar. Så jag hinner brygga kaffe och vakna till innan jag börjar göra i ordning inför dagen – dammsuga, slå på musik, låsa upp och släppa in strosande helgfirare. 

Jag strösslar det här inlägget med bilder ur mobilen och minns en tid när det enda rätta var bilder från systemkameran. Det är skönt att det inte är så längre, att det inte spelar så stor roll. Att det viktiga är vad man skriver. Det gör det också mer tillåtet att använda den här platsen som en dagbok, lite mer på riktigt. Visst är det fint med mer kvalitativa bilder också men det är skönt att blanda dimensioner och nyanser. Så här följer ett litet gäng bilder av dagar som passerat med mina små, en dag på stan, med Signe som somnat i vår säng och en frukostfika med Hugo efter Ebbes uppföljningssamtal på den nya förskolan om hur det har gått. Och för den som undrar så har det gått bra, han trivs och pedagogerna är så oerhört fina och rätt för honom. Så glad att det blev så bra. Att vi vågade lämna Göteborg för Alingsås.

8
Vardag

Signes höstgarderob

Fastän Signe ärver nästan allt av Ebbe så händer det att även hennes garderob uppdateras samtidigt som hans gör och nu till hösten var det inget undantag när jag surfade in på H&M’s hemsida. Hittade så mycket fint att jag fick hejda mig själv men lite fick ändå klickas hem. 

Hon fick bland annat den här tunt stickade tröjan med krage. Tog den i en större storlek så den blev lite oversize. Gulligt.

Vantar måstet vara höstens och vinterns största frågetecken – de försvinner jämt. Så det här året blev det ett tvåpack direkt. Tänker alltid att jag ska sy på ett snöre men kommer aldrig längre än just dit, till tanken på det…

Fin kombination.

H&M har släppt det här sättet i olika färger sedan Sigge föddes. Mjukt och lekvänligt.

Tänk min bebis som nu traskar runt i prickiga gummistövlar <3 för sitta i vagnen gör hon inte i onödan. Upp och iväg efter storebror, ska hon. Vilket är vansinnigt gulligt i sig.

Nu är hon definitivt redo, för hösten och det lynniga vädret, lilla skrutten.

10