Browsing Category

Vardag, dagbok, samman…

Vardag, dagbok, samman...

holmens marknad

Mitt tips på Ebbe och Haldis var visst ingenting att ha – jag fick en kommentar om att det var stängt. Hoppas hen har fel hehe.

Men i vilket fall VET jag säkert att Holmens marknad har öppet. Ett stort ställe med rimliga priser och rätt stora möjligheter till fynd. Där är också enkelt att hitta eftersom de håller fin ordning.

Så där, där har vi ett litet måndagstips.

0
Vardag, dagbok, samman...

syskonrelationer, Hugo och livet som blir med en som är sju månader gammal.

Det här är fantastiskt att se – Signes blick på Ebbe-Lou. Det pratas om att det är lite synd om tvåan som bara måste hänga på och som inte får lika mycket uppmärksamhet som det första barnet, men jag tycker att det är tvärtom.

Ja, Ebbe hade all vår uppmärksamhet men han hade inte det som Signe har – en storebror. Och inte vilken storebror som helst utan en som bjuder in till en treårings knasiga, regellösa och fantasirika värld. Igår hade Signe sin roligaste kväll i livet – hon satt i mitt knä och gapskrattade åt när Ebbe höll på med någon sorts springtävling.

Hon sitter bredvid honom i fåtöljen och petar på honom tills han får nog och håller om henne för att hon ska sitta still, han hämtar brandbilen åt henne, pussar och kittlar henne. Hon tycker han är roligast av oss alla. Och Ebbe-Lou har fått den mest engagerade hejaklacken någonsin.

Han är ingen egentlig pusslare, min son. Inte heller är han helt såld på att rita. Men jag tänker att det är bra för honom så jag jobbar på det. Lockar med spännande pussel och tar mig tiden till att sitta ner och göra det ihop. Alltid inbjudande, aldrig med tvång.

Och när han vill så sätter han ihop det mesta.

Hugo, min kärlek. Världens bästa pappa och så jävla fin. Jag älskar dig. Trots att vi har huvudet åt varsitt håll just nu. Du är min blixt.

Signe, sju månader. Nu börjar en annan fas och ett annat liv och jag måste börja säga nej till mer än tidigare för nu har hon vuxit in till ett litet sällskap som behöver mer uppmärksamhet än tidigare. Så från och med nu består kaffesällskapet på andra sidan bordet mest av den här ljuvliga bästa kompisen.

Ah, se vilka tyger jag hittade på Stoff och Stil häromdagen. Matchande set till barnen – snart check på den!

0
Vardag, dagbok, samman...

ett litet tips på en secondhandbutik i Göteborg

Den här natten var inte heller en höjdare så vi håller det lite lugnt på alla nivåer så istället för långa arbetade texter och vackra bilder kommer istället ett tips; Ebbe & Haldis på Vallgatan 1. Här är inte stort och det finns inte så hemskt mycket men tillräckligt för att göra ett fynd eller två. Som när jag hittade dessa två tallrikarna från Gefle i perfekt skick. Tror jag gav 30 kronor styck för dem. Rimligt ändå.

Kaffe med havremjölk och kanelbulle på surdeg från da Matteo, en sväng in hit och dagens utflykt är gjord.

0
Vardag, dagbok, samman...

hemma.

Igår vaknade jag själv i en dubbelsäng med prassliga påslakan och idag vaknade jag i soffan med en för hård kudde under huvudet. Första gången jag vaknade inatt var när Ebbe-Lou kom springandes in till oss. Han var så upprörd att jag fick ta med mig honom till soffan, sätta honom i knät och försöka hänga med i vad han sa. Det sista jag hörde var något om “Paw patrol” och “inte ringa tomten” innan han kröp ihop i en liten hög bredvid mig och somnade om. Älskling.

På vägen hem från förskolan plockade han “blummor” åt mig och jag visade honom hur en kastanj såg ut. Vi plockade kanske fem-sex stycken. Jag vet inte vad vi ska göra med dem.

I köket stod den här buketten kvar när jag kom hem, det är bara solrosen som börjat slokna. Tycker den här färgskalan är så fin, den andas så mycket höst och lite sensommar.

Signe. Så stillsam och belåten, mestadels av tiden. Jag och Ebba tog henne med oss till Cederleüfs idag, hon satt i mitt knä och kastade sig fram mot bordet – allt skulle hon känna på och klabbade vilt runt med sina små sjöstjärnor till händer i hopp om att få tag på något. Här är hon i Hugos gamla barnkläder. Som en liten sol.

Med en bebis i famnen, med en treåring som ställer tusen frågor, med många koppar kaffe i kroppen och med smulor under fötterna – hemma. Så ljuvligt.

0
Vardag, dagbok, samman...

En måndag i malmö, på Noir, Hollandia, med Christin, med Jasmin.

Jag stannade inte bara en natt i Malmö utan två, för att…ja för att jag kunde. För att hinna med att göra sånt som jag inte riktig kan ta mig tiden att göra hemma. Som att gå på stan tills fötterna blöder, tills jag inte orkar ta in mer intryck. Som att bara slösa med min energi hej vilt utan att behöva tänka på att den ska räcka hela dagen, kvällen och så lite på natten.
Det är lite så det är hos oss, tiden för återhämtning finns inte liksom. Det är som att vakna upp till samma tåg som går samma tid och samma sträcka varje dag med non pardon om man missar en avgång.

Så man får vara sparsam med den energin man har, för den går först till barnen och sen får man själv liksom bottenskrapet. Och det är ju så det ska vara, tänker jag. Just nu. Dem först, vi sen. För om dem är nöjda blir mitt liv enklare så jag väljer att ha det lite jobbigt en stund istället för att sen kämpa i motvind hela dagen med griniga barn.

Christin kom till hotellet och sen gick vi till Noir för kaffe och chiapudding. Så fin hon var i sin scrunchie. Ska också ha.

Något jag älskar med att vara med Christin – vi avhandlar så många olika ämnen, vi håller högt i tak och vi skrattar högst på hela gatan. Fint.

Husfasader i färg. Svårt att inte hiva upp kameran hela tiden.

Jag försökte ta en cool bild-på-skor-bild men det gick ju sådär. Väskan kom ju med så det var väl visserligen okej.

Christin som ju faktiskt inte är ledig utan roddar med både barn och familjeliv plus jobb och besök från mig fick sätta sig själv först och gå hem och hämta sig lite, hon skriver faktiskt väldigt bra och vettigt om det här på sin blogg.

Ingen fara på taket för mig – jag trivs bra med att göra saker på egen hand och vi hade redan hunnit med så mycket (Noir, Emmaus, Lush, Miiloi, AB Småland (herregud så sjukt nu när jag tänker på det) och jag fattade situationen, såklart. Det är faktiskt inte särskilt kul med självuppoffrande kompisar mer, det var kanske viktigt i tonåren när allt var på “liv och död”. Men så är det ju inte mer. Vi är vuxna och vi behöver hålla varandra mer om ryggen istället för mot väggen.

I vilket fall så spatserade jag till Hollandia och fikade med mig själv på uteserveringen. Äppelkompott på sockerkaksbotten med ett täcke av maräng –  allt bra i en hög.

Ännu mindre fara på taket blev det när Jasmin skrev till mig att hon var ute med tvillingarna. KOOOOOOOM TILL MIG nästan skrek jag in i meddelandefunktionen, för mitt bebislängt visste knappt längre några gränser. För herregud herregud herregud vad jag saknar mina barn.

Vi gick till Jord och jag beställde in gröt.

Och gick in på Florera och njöt en stund av hur fint det var.

Efter det besöket var jag ganska mör och gick raka vägen tillbaka till hotellet med Jasmin och barnen. Förutom ett litet litet stopp på &other stories för att köpa en plånbok.

Ava och Ines! Dubbelt mys!

0
Vardag, dagbok, samman...

when in malmoe

Jag sitter i en hotellsäng i Malmö och har precis druckit en kopp vuxenkaffe. Med vuxenkaffe menar jag en dubbel espresso med en skvätt havremjölk i. Det var det som fanns i restaurangen innan frukost. Okej, tacktack sa jag, och tog hissen upp till fjärde våningen igen med kaffekoppen i handen. den är av vitt, engelskt porslin med en historia i rött på. Igår var det cappuccinos i Rörstrands Ostindia. De kan detaljer, på det här hotellet, i lobbyn har de flamingos.

Sängen är stor och allting är fluffigt och skönt. Det är alldeles tyst och jag skulle kunna sova ostört hur länge som helst. Men det går inte, för jag är så van vid mitt gäng. Vid den lilla myran som ligger mellan mig och Hugo och är alldeles varm. Som tappar nappen sjutton gånger per natt och som man sömndrucket kan pussa i pannan varje gång man blir väckt. Och att råka stöta emot Hugos hand vid kuddarna och höra honom sova tungt. Jag vet inte riktigt hur man sover längre, utan dem. Och jag vet inte riktigt hur man vaknar längre utan små fötter som smyger in och en liten hand som drar försiktigt i ens ben och viskar maaaamma. Tänk ändå, vad man kan vänja sig vid.

Mitt tåg stannade i Malmö runt lunch och en liten stund efter att jag checkat in, tagit en dusch och packat upp knackade Christin på dörren. Åh, så fint det var att se henne, det var så många år sedan. Hon och Lina har startat upp en sajt och genom den håller Jasmin i en klädutmaning som jag fotade dem till. Efteråt satt vi här, jag och Christin, och delade på en hamburgare och pommes. Hon uppkrupen i fåtöljen och jag i sängen. Det här trodde vi nog inte för tre år sedan, att vi skulle vara här en dag, vad gäller både i rum och i liv.

Några timmar efter att Christin cyklat hem till sin Algot och sin Anton mötte jag Susanna som är en bekant till Christin och som jag faktiskt aldrig träffat tidigare men lärt känna via sociala medier. Det var varmt, högt i tak och väldigt nära. Även det så fint, att man kan möta någon sådär bara och liksom…klicka. Jag har för övrigt tur just nu, med nya människor som trillar in i mitt liv.

30539370657_74b702db04_h

Imorgon är jag tillbaka här, till allt det gamla vanliga. Till fickor fulla med maskrosor, ljummet kaffe, stök och tjocka kinder att pussa på. Också fint.

0
Vardag, dagbok, samman...

en rosa dahlia, falurött, en snygg outfit och ett växthus.

Gunnebo slott. jag lever fortfarande på den (här) dagen när jag och Ebs åkte till Holmens marknad och vidare hit för att äta lunch.  så fint att få vara här och se sommaren svida om till höst, att se när allting börjat slumra för säsongen. höst är lika med den vackraste årstid jag vet.
våren är också älskvärd men medan den kommer med ljus och kraft lindar hösten mig in i någonting mer vilande. fastän det är nystart hit och nystart dit under den här årstiden så är den alltid mjuk.

jag, i mina älsklingsskor. med hårband och örhängen från Zara som jag tycker gör bäst krimskrams just nu.

just sådana här bilder tog jag jämt när jag precis fått min första systemkamera. det var så häftigt att komma “sååå nära”. ibland önskar jag att den skulle vara lite längre, tiden som är, precis innan den när man börjar vänja sig.

på toppen bakom ett av husen hittade vi hit, till ett växthus.

se, vilken dahlia. trots att jag sett mängder av dem på botaniska var detta den vackraste för i år.

rutigt i blåvitt mot falurött trä, det måste väl ändå vara bland det svenskaste vi har? förutom avståndet på bussen då.

Ebba.

snyggt.

mer snyggt.

tack för den här säsongen!

0
Vardag, dagbok, samman...

en helg genom telefonen


jag jobbade med allt det här tjusiga från Sannegårdens i fredags. arrangerade och fotograferade till ett inlägg jag hoppas ska bli kul att läsa. allt detta innan Linda hämtade mig för att åka hem till Tove och äta fredagsmiddag och dra internskämt i soffan. vi tre. ihop sedan 2003 <3

på Alkemisten med Malin. cappuccino på havremjölk och latteart som jag fortfarande tycker är rätt så gulligt. annat gulligt är Signes kaninmössa.

vi hade världens finaste Julia och hennes Erik över på middag i lördags efter Ebbes gymnastik. till efterrätt blev det banankaka och en liten bit över till söndagsfikat.


på tal om söndagsfika – älskar de här stunderna med Hugo. kaffe och prat, prat, prat. så fint att vi fortfarande gör det, pratar med varandra.

på lekplatsen med en sömnig och rätt oimponerad kanin.

herregud, så fint.

gick förbi vårt sovrum och hittade honom här. smög lite på honom. tyckte om att han lagt sig i vår säng för att ‘läsa’ lite.

mina två.

Sigge vet hur man hanterar en söndag. som ett riktigt proffs.

0
Vardag, dagbok, samman...

ändrade planer, hästar, huvudrätt och Ebba.

Min lillasyster kom över för att ta hand om Signe en liten stund medan jag och Ebbs, min partner in crime åkte på äventyr. Egentligen hade vi tänkt göra någonting höstligt som att plocka morötter och borsta av oss stadskänslan en liten stund men med den saken blev det ingenting av för allt självplock är slut för säsongen. Vilket vi upptäckte samma dag…men hey man är ju inte den som är den, så vi navigerade bara om det hela lite. Nämligen mot Holmens marknad och en annan secondhandbutik i kvarter så skumma att till och med jag blev nervös.
Holmens bjöd på mer fint än jag har plats så jag fick snällt “prioritera” och köpte två väldigt artsy tavlor och en ny vas. På det andra stället “glömde” jag allt som hade med prioriteringar att göra och köpte en stol.

Vi åkte ut på landet och hamnade vid Gunnebo slott och trädgårdar. Jag har inte sett en häst sedan 2015 i Strängnäs så jag ställde mig och stirrade en stund medan Ebbs betalade för parkeringen. Älskar hästar, tycker dem är så fina.

Och när vi nu ändå snackar hästar – när jag var arton skulle jag make a dream come true och börja rida. Men det blev ett rätt bryskt uppvaknande ur den drömmen, vill jag lova, när jag såg hur ENORMT hästskrället var på nära håll. Jag vägrade dessutom hiva mig upp i manen, för jag tyckte synd om hästen, så jag fick en pall att klättra upp på för att komma upp i sadeln. Det kändes ju sådär. Så jag åkte därifrån med drömmen om att rida barbacka, på en strand i solnedgången, krossad.

Ebba matchar omgivningen.

Omgivningen matchar sig själv.

Drömhuset.

Så fint att peta ner torkade blad och att ha en svart ljusstake istället för mässing.

Här har vi henne, den tuffaste och hårdaste kvinnan jag vet. Så glad att hon är min.

Förrätt: avancerat knäckebröd.

Huvudrätt: äcklig fisk med jättegoda tillbehör.

Efterrätt: kardemummabulle.

Fint och fint.

Häst.

0
Vardag, dagbok, samman...

tajts, våfflor med ädelost, ny tonalitet, en sjuk bebis och kul saker som är på gång.


Jag lyxlirade med Ebba häromdagen på Gunnebo slott. Så här snyggt klädd var hon. Själv kom jag på mig med att ha gått ut i tajts. Tajts jag haft på mig flera dagar i rad. Kände mig kanske inte helt klädd för ändamålet när jag upptäckte det. Men bekvämt, det var det.

Denna stackars söta fina älskade bebis har hållit mig och Hugo uppe två nätter i rad med feber och hosta. Och det enda som får henne att somna om är att ligga i min famn och lyssna på när jag sjunger en hemmasnickrad variant av Imse vimse spindel (mammas lilla spindel). Prova sjunga den tolv gånger på en natt, det blir en upplevelse, lovar.

Det är fredag och i vanlig ordning brukar vi hålla tacomiddag men jag kan inte tänka på annat än det här – våfflor med ädelost. Gott!

Hej! Jag provar nytt bildspråk, ny tonalitet som egentligen är en gammal tonalitet men ny här. Ingenting kommer att försvinna härifrån utan istället tänkte jag fläta in mer. Jag är så trött på att måla in mig själv i ett hörn med restriktioner – jag vill alltid ha allt, så det går ju ändå inte ihop. Jag har börjat skriva krönika, tackat ja till ett hemmahos-reportage och inlett ett superfint…samarbete(?) med en kompis som är florist. Och jag kan redan nu säga att NEJ det kommer inte vara den typen av samarbete där jag hämtar upp en färdig bukett, tack och hej titta här så fint. Nej, nej. Det här kommer bli kul, lovar det också.

0