Browsing Category

Vardag, dagbok, samman…

Vardag, dagbok, samman...

Hej från födelsedagshelgen

Nu är jag rätt bra mör – vi har haft kalas så det både räcker och blir över. Båda barnen fyllde år i veckan och firades rejält hela helgen med både släkt och kompiskalas.Det var smörgåstårta, heliumballonger och kusiner som röjde järnet med Ebbe-Lou. Så jäkla fint att han har dem och så fint för mig att ha gift mig in i en så härlig släkt.

 Vi hade hyrt Prästgården som hör till kyrkan i Kville, för vi skulle aldrig kunna ha så många människor hemma hos oss. Tacksamt och smidigt (här är sidan till Göteborgs stad där man kan se vilka lokaler de har och hur man går till väga för att boka). 

 Jag hade bakat biskvier, macarons och en tartelette med vaniljkräm och färska bär, men det var allt, resten köptes in från Lundgrens konditori som bakar bland det godaste i hela Göteborg. Jag som inte ens gillar smörgåstårta har helt bytt åsikt. Och SÅ SKÖNT att inte behöva göra allt själv. Tack till svärfar för det. Dagen efter var det barnkalas med kompisarna från förskolan på samma plats. Också fint, att Ebbe har så mycket av den varan med. Och att jag på köpet lärt känna så oerhört fina människor. 

Tänk så fint livet kan vara ibland. Om jag bara hade vetat hur bra allting skulle bli med åren. 

Nu återhämtar vi oss alla efter den här helgen, leker med nya leksaker och ligger på soffan med en kaffekopp på bordet. Bra så.

7
Vardag, dagbok, samman...

Jag skulle behöva bolla lite med er som läser.

Jag har en svacka. Jag vet inte riktigt varför men det bara är så. Och ju längre jag väntar med att skriva någonting här, desto svårare blir det att komma tillbaka. Det är som att jag liksom irrat bort mig lite. Och sånt händer ju ibland. Så jag gör som jag brukar göra och frågar er om råd; vad vill ni läsa mer och mindre av? Jag behöver lite guidning, kanske en (snäll) liten knuff. Jag behöver helt enkelt få bolla lite med er om den här platsen. Antingen i kommentarsfältet eller här i enkäten där ni bara kan klicka fram en fingervisning åt mig.

Skapa en egen enkät för användarfeedback

6
Vardag, dagbok, samman...

Om barn och ekonomi och ett litet hopp bakåt

Signe leker tittut bakom gardinen, i hallen ligger en överfylld IKEA-påse med nytvättade kläder och i köket är både bordsduk och kökshanddukar bytta – söndagar är våra städdagar där alla hjälps åt, Ebbe med. Efteråt får han sin veckopeng, en guldtia, att stoppa i sparbössan.

Det räcker med att han hjälper mig byta påslakan, plocka ihop sina eller Signes leksaker eller vattna blommorna. Små saker som är rimliga och hanterbara för en snart fyraåring.

Att lära honom pengars värde tidigt är en av mina viktigaste agendor samt att så småningom lära honom laga mat. I en framtid tänker jag att han får en dag i veckan där han ansvarar för maten och skriver inköpslista (med oss som stöd såklart) bara för att han ska kunna det när han flyttar hemifrån.

Lång utläggning, men ja, det är en skön måndag att vakna upp till – när allt är rent och vardagens brödsmulor och grus inte hunnit börja samlas under fötterna.

Men det jag egentligen ville fylla inlägget med var en dag från förra veckan så vi kan väl hoppa bakåt några dagar, till när jag hade Ebba och Sandra hemma hos mig för att fota brudbuketter.

Sandra kom med croissanter som vi åt till kaffet. Så fint att vi har blivit kompisar, tycker så mycket om henne.

Sen kom Ebba, jag hade kallat in förstärkning till fotandet för det händer ibland att man missar en vinkel eller så. Och om det är något Ebba är riktigt bra på så är det att hitta perspektiv som jag inte tänker på. Signe var alldeles nyvaken och lycklig över att sängen var full med kompisar.

<3

Sen var det bara att sätta igång. Sandra är fantastisk på att bygga buketter och förverkliga visioner. Jag brukar skicka ett gäng bilder och säga “något sånt här” och så dyker hon upp med något ännu bättre. Hurra för duktiga människor som kan sitt yrke.

Titta bara så fint.

Själv räddade jag blommor som gick av.

Och Signe gick från famn till famn.

Kaffe i “bloggiga” koppar som min kompis Emma säger <3

Och ett av tre mästerverk.

4
Hemma hos oss Vardag, dagbok, samman...

Om lägenhetsbyte och en matta på väggen i Signes hörna

Jag hade tänkt skiva lite om Signes hörna, om hur vi röjer här hemma. Men först och främst måste jag säga tack. Tack för den kärleken jag fick i inlägget där jag skrev att jag inte längre är gravid. Jag har alltid haft lite svårt att svara när jag får omtanke så rakt levererad, men jag blev rörd till tårar av era kommentarer. Fastän att jag inte skrev så mycket om det så öppnade ni upp famnen, och det är jag så tacksam för. På riktigt. Tack.

Som jag skrev tidigare har vi börjat fundera på att flytta, så vi är uppsignade på lägenhetsbyte.se där Sveriges mest opålitliga människor tycks ha startat klubb. Det är med andra ord mycket trams i form av folk som bara slutar svara eller som inte svarar alls. Jag förstår ingenting, betalar man en avgift för att vara med så bör det ju ändå ligga i ens intresse att gå vidare om man fått 100% matchning?

Egentligen har vi inte bråttom med att flytta härifrån. Jag älskar Hisingen, vi bor på helt rätt plats på den här ön. Dessutom med en extremt låg hyra för tre rum och med mindre än tio minuter in till stan. Brädgolv, originaldetaljer och med en bra förskola nästan utanför fönstret.

Så om vi ska flytta måste det vara något som är tipptopp. Antingen någonting med bra mycket mer yta eller som ligger en bit utanför stan. Kungsbacka och Alingsås är av störst intresse, därefter Lerum och Torslanda. Just nu ser det dock ut som att bytet i Alingsås, som jag skrev om igår, har störst chans att gå vägen. Men vi får se, än så länge hoppas inga glädjeskutt.

Dock är det absolut överlägset bästa med det här projektet att vi behövt S T Ä D A. Och röja. Så nu genomför jag alla idéer jag lagt lite på is på grund av alla möjliga skäl. Som att hänga upp mattan ovanför Signes säng. Jag såg det hos Ferm Living men tyckte inte mattan var helt rätt. Men så hittade jag den här hos Lagerhaus i höstas i rätt färg och storlek och slog till. Och först nu har jag äntligen kommit mig för att hänga upp den. Tyckte det blev fint.

Ha en fin onsdag, hörni <3

9
Vardag, dagbok, samman...

sjuka barn, vardagslyx och Alingsås

Hela den här lilla familjen har äntligen börjat återhämta sig efter vad jag tror måste ha varit årets sämsta vecka (veckor?). Kräksjukan härjade nämligen här hemma och tog sig an den ena lilla kotten efter den andra och med Signe blev det så illa att vi fick åka till Östra för ett par timmars observation. Den här veckan var dem förkylda istället och som vanligt drabbas Signe hårdast.

Men det har funnits ljusglimtar med, som en tur till två av Hisingens bästa secondhandbutiker med Florist-Sandra där jag hittade en vacker glaskupa och fika med Ebba. Det bästa fikabrödet kommer förresten från och med nu från Sylvain Marro som alldeles nyligen öppnade i Kvilles saluhall. Tummen upp för allt som bakas utan industrimaskiner. 

Resten av den här veckan går ut på att skriva uppsats, gå på Röhsska och planera in en visning på en lägenhet i Alingsås som vi inte är helt omöjliga inför. Vi har börjat fundera mycket på vart barnen ska växa upp och kommer hela tiden fram till att en mindre stad står högst upp på listan. 
Det största eventuella bekymret med just Alingsås är dock tiden det tar att pendla till Göteborg. Särskilt nu när all tid är så dyrbar när barnen är så små.

Men, en fyrarummare med två kakelugnar mitt i Alingsås centrum måste man trots allt ta sig en titt på och ge en ärlig chans, trots allt.


11
Vardag, dagbok, samman...

5 små men stora

Ja, vi pratar alla om det men nu har det ju varit bristvara ett tag – ljuset.

Vardagen.

När vi vaknar är vi ensamma, det finns ingen annan här än vi. Hennes kinder är blossande röda, så som de blir när hon har sovit. Lockarna är svettiga och den lilla gropen i kinden gör sig synlig när hon ler yrvaket. Vi stannar kvar en stund, vi har inte bråttom.

Hon sitter i hörnet på diskbänken och skramlar med stekspaden och decilitermåttet. Jag måttar kaffe och vispar samman gröt. Hennes pyjamas är blå med gula citroner på. När hon möter min blick ler hon så att jag ser de fyra sockerbitarna i munnen.

Just nu kan hon bara somna om hon får ligga mage mot mage på mig. Hon somnar med näsan mot mitt nyckelben och sover tungt. Min bekymmerslösa skatt. Som jag älskar henne.

Ranunkel med färg på kanterna.

När han skulle gå på kalas förra helgen valde han kläder själv. Det finaste han kunde tänka sig var en något för liten tröja med Jurassic park på, jeans med regnbågar på knäna och så en kikare runt halsen. Världen ur en treårings ögon, den måste ju vara fantastisk.


8
Vardag, dagbok, samman...

Helgen som försvann bland tvättberg, candycrush och frisyrdrömmar

Jag sitter i vår säng. Fönstret är öppet och kaffet är varmt, vi har ett typiskt Göteborgsväder idag med dimma och regn i luften. Jag ser Hugo med vagnen och Ebbe-Lou i sin svarta overall med cykelhjälmen på huvudet. Jag stod precis och tjoade på honom när han åkte nerför backen på sin blå cykel, sen skickade vi slängkyssar åt varandra och nu sitter jag här och tittar lite på dem då och då.

Vi hade en lång period av maktkamp och många bråk men nu när vi kommit ut på andra sidan är allting bättre än det var innan. Det måste vara svårt för en sådan liten, att förstå världen, att hitta sin plats och att försöka hantera livet med allt vad det innebär. För fastän deras världar är små, för oss, så är dem ju trots allt enorma för dem.

Vår helg försvann, som för så många andra barnfamiljer, i ett nafs. Ebbe-Lou var på kalas och vi andra tre åt sushi i Saluhallen under tiden. Resten av lördagen tvättades det berg av lakan och kläder, emellanåt slängde vi ett öga på Talang som gick i bakgrunden och jag nådde nya nivåer på Candycrush. Det kändes nästan som tiden innan internet.

Imorgon har jag en tid bokad hos Victor Noblesse. Efter ett och ett annat halvbra frisörbesök de senaste åren ger jag nu upp och provar här. Jag tänker något kort, ungefär som på bilden, när Signe var alldeles liten och ny. Fast utan lugg och nåååågot mer välputsat.

12
Vardag, dagbok, samman...

Några ögonblick ur min telefon


Livsnjutet.


Smaka bara på namnet – Elektrotekniska byrån. Ljuvligt.

Det lilla lilla knappt synliga strecket <3


Favoritgrejer.


Ebbe-Lous rum i solattack.


Det här, hörni. Det här.


En dag hemma hos oss när det såg ut som självaste faen överallt. Så som det gör ibland. Men ändå mysigt.


Kojbyggarna. Fast mest Kojmarodör till vänster.


En gång när jag försökte skriva uppsats med den här lilla hångelapan bredvid.


Under våren och hösten lyser solen in på ett annorlunda sätt än vanligt. Det här var en sån dag.


Min kompis på första parkett när jag diskar. Endast nöjd då.


Vänner man haft i en evighets evighet som blir kompis med ens barn <3


Kjolen, blommorna, koppen. Och bilen.


Johan & Nyström. Det finaste fiket i den här stan. Faktiskt.

Titta bara. Så fint.


7
Vardag, dagbok, samman...

När inget blir som man som tänkt sig

Jag åter till Linnéplatsen och promenerar ner mot Prinsgatan. Klockan 12 ska jag möta Julia men jag stannar först till på apoteket som ligger på vägen. Apoteket där Hugo skulle köpa tuggummi, på vår första riktiga träff, för flera år sedan. Jag köper ett paket med två graviditetstest och fortsätter vidare.

Julia och jag går ner till da Matteo på Magasinsgatan och jag går in på toaletten för att ta ett test. Det är ett måndagsexemplar, inte ens kontrollrutan säger något. Ta ett till säger Julia. Det gör jag. Det lyser i kontrollrutan men sedan händer ingenting mer – jag är inte gravid och jag andas ut.

Vi har testet mellan oss, jag och Julia. Efter en stund tar hon upp det och tystnar. Där finns ett svagt streck, så svagt att det är svårt att tro på. Vi ställer oss i fönstret, jag går fram till bordet bredvid vårt och säger ursäkta mig kan jag få låna dig lite till en person jag aldrig sett förut och sen frågar jag ser du vad vi ser? Det gör hon.

Strecket är svagt men det är där. Jag skakar av både oro och glädje och jag ringer Hugo, som också han blir darrig på rösten men glad. Det här var inte planerat, inte ännu. Vi vågar inte tro på det helt men vi pratar om det hela dagen, hela kvällen. Säger att det är nu eller aldrig.

01.49 vaknar jag och går in på toaletten medan alla andra sover, jag tar ett till test och väntar.

Plus.

Nu är det ingen tvekan mer.
Vi ska ha ett till barn.

15
Vardag, dagbok, samman...

Lite vardag med lite fest

Vi lever i den klassiska bakteriedimman, som så många andra gör under småbarnsåren. Alltid är det någon som är snuvig eller hostig. Eller något annat. Just nu det Signes tur. Min lilla bästis. Vars enda önskan är att a l d r i g vara själv. Hela tiden ska man vara tillsammans annars blir det ingen smilgrop i högerkinden utan bara stora tårar och mungipor ner till knäna.

Här är hon i sin nya, lite mer praktiska, vinterjacka som har dragkedja till skillnad från den andra med bara knappar. Den var det premiär för idag.

Vi tog ingen lång tur utan vi gick en promenad för att köpa semla till kaffet och hämta blommor hos Carolie.

Här är förresten en liten bit av vårat kök. Det här är det första man ser när man kommer in genom ytterdörren.

Åh. Bästa. Kaffe, semla och glada blommor. En sovande bebis och lite Mandelmann’s på det och livet känns nästan lika ljuvligt som om man sovit hela nätter.

Och ja, ni ser rätt – det är Milla som sitter på kökslådan. Ebbe-Lou tryckte bestämt dit klistermärket och jag har inte haft hjärta att ta bort det. Han bor ju här med. Och vilken skada gör lite Milla på en låda? Ingen alls.

Så här blev det med blommorna i varsin karaff – en köpt på IKEA för en tia och en som jag fått av min mamma. Blandat är (godast hehe) bäst.

11