Personligare Signe, Ebbe, föräldraskapet

det här är hjärtat.

det är vad han är. hjärtat. muskeln.

när han föddes var det sakta dit förmak och kammare tog sig, som små osynliga partiklar igenom min bröstkorg och in till hans.

innan honom stod jag alltid och vägde på höger fot, vänster fot. framåt eller åt sidan, vilket håll ska jag åt nu? sen ville jag bara stå alldeles stilla. inte röra mig, sluta kryssa för fler dagar i almanackan.

han har varit min i snart tre år, detta lilla universum. vi som befinner oss i systemet som roterar runt honom, vi ser,  att han och jag – vi är av samma sort. jag vet inte om jag någonsin trodde på det, på att det kunde vara så tydligt. men det är det. och det gör det både svårt och enkelt för oss, så det är tur att vi har Hugo som, mellan alla gnistor och blixtar, kan göra himlen blå igen när det krävs. han är på sätt och vis vårt andrum.

men det finns också någonting annat i honom, någonting som inte kommer från mig. något som är hans alldeles egna. jag har ännu inte satt fingret på vad det är men det liksom känns så fort man kommer nära.

hittills har han bara sagt att han älskar mig och Hugo, mormor och fröken Yvonne. han sparar på sin kärlek, den är ingenting han öser över vem som helst.

jag känner en oro emellanåt, för vad som ska hända med oss nu när det kommer någon annan. kommer han att räkna bort mig helt? kommer vi fortfarande att finnas kvar? tanken på avstånd skrämmer mig.

och ibland när jag tittar på honom slås jag av att han är min men ändå inte. jag vill inget hellre än att klamra mig fast vid honom, hårt. men jag förstår min plats, den jag ska hålla mig till hela livet – på ett alldeles lagom avstånd så att han kan sträcka på sig ifred men tillräckligt nära för att han ska landa mjukt om han faller. om det nu är mig han vill landa hos.

det är svårt.

komplext.

mitt äventyr.
det allra vackraste jag fått uppleva.

6

6 kommentarer

  • Reply
    Ellen
    13/03/2018 at 21:37

    åh <3

    • Reply
      Sandra Bergström
      19/03/2018 at 01:16

      <3

  • Reply
    Mirre
    13/03/2018 at 22:28

    Så sööta bilder och sådan zoopyjamas hade vår tös med

    • Reply
      Sandra Bergström
      19/03/2018 at 01:15

      Tack! Ja den är verkligen himla fin den pyjamasen 🙂

  • Reply
    Elin
    14/03/2018 at 20:57

    Alltså så otroligt fint du skriver <3

    • Reply
      Sandra Bergström
      19/03/2018 at 01:15

      Tack Elin <3

    Lämna en kommentar

    Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.