hos oss

det som blev kvar.

jag vet inte hur eller varför men det verkar som att en helhet har börjat infinna sig. i min garderob, i mitt hem.  det är slut på våghalsiga försök med starka klara pastelliga färger. de får bara vara med på ett litet, litet hörn då och då. men annars är det i det mörka jag har hittat mig själv i. i de de dova, murriga. stillsamma färgerna.

allt flyttande har på många vis gjort oss gott, för nu finns här bara sådant vi älskar. det som varit tillräckligt viktigt att jämt packa om och bära med. allt annat gavs bort på vägen. i sovrummet hänger kristallkronan jag hittade i Majorna en sen kväll för snart fem år sedan och i vardagsrummet hänger samma tavlor jag haft  i så många andra hem.

det är ingen särskild stil här. jag jagar inte längre ett uttryck. försöker inte prova någon annans heller. utan här finns istället bara det som är viktigt. essensen, kärnan.

av någon anledning trodde jag att jag skulle återskapa mig själv när vi hamnade här. men istället gick jag tillbaka. vår nya soffa är till och med av samma modell som den gamla, men i annan klädsel. som ser nästan likadan ut som den förra.

jag hör ju, hur tråkigt det låter. säkerligen inte alls inspirerande. men det gör ingenting. därför att jag känner mig så trygg i det här. så säker på att detta är jag, en förlängning av mig, av oss att bygga vidare på.

0

Inga kommentarer

Lämna en kommentar