vardag

detaljerat.

min utsikt är just nu en skog som långsamt klär om sig i matta, eldiga och jordiga färger.
på marken har trädens blad rasslat ner och ligger nu spridda likt konfetti från en fest
som nyss tagit slut. solstrålarna som filtreras genom molnen blir vita, istället för gyllene.

här sitter jag och skriver, redigerar, kompletterar och så vidare. söndagen är snart förbi
och måndagen närmar sig med stormsteg. som alltid.

mesta delen helg hade vi igår, när vi  tog spårvagnen till stan för att äta frukost.
Ebbe-Lou sträckte ut händerna för att känna hur regndropparna kändes, stampade
i vattenpölar och höll mig i handen den lilla biten från Kungsportsplatsen till slutstation.
croissanter, cortados, baguetter och yoghurt. en buffé av småplock för den lilla och
en lyx för mig och Hugo att få det så serverat.

vi trängdes sen med andra människor i olika butiker. provade, stod i kö, frågade efter
andra storlekar och betalade för oss. när vi passerade en blomsteraffär stannade Ebbe
till och stack ner sin lilla näsa bland rosorna som stod i hinkar på golvet.
älskade lilla fina.

hem kom vi sen alla tre med varsin påse. skjortor till Hugo, varmare tröjor till Ebbe-Lou
och två blusar med fina detaljer till mig.

en färdigbakad pizzabotten, hemmagjord tomatsås, riven ost och ett gäng  champinjoner
hann precis ordnas innan det ringde på dörren. min mamma och lillasyster kom med en
bukett rosor till oss och något lurvigt mjukt åt Ebbe-Lou. en panda som han sedan somnade
med.

man kan säga att vi slog in två dagar i en. och tur var väl det, för det var behövligt med
mängden fint trots bristen på tid. innan jag somnade lovade jag mig själv att aldrig mer
göra så här igen – tvinga mig till att fylla ut varenda lucka som livet har och sen försöka
trolla fram tid som inte finns.

0

4 kommentarer

  • Reply
    Christin
    23/10/2016 at 19:07

    “…tvinga mig till att fylla ut varenda lucka som livet har och sen försöka
    trolla fram tid som inte finns”. – så himla fint, välformulerat och mitt i prick. Tänker mycket på det här med tid och vad man gör med den. Känns som en folksjukdom idag att inte ha tillräckligt mycket tid – istället för att konstatera att vi gör för mycket saker? Tycker det är svårt att få ner i ord eftersom problematiken är så komplex, men tycker du formulerar det så oerhört fint Sandra!

    • Reply
      Sandra Bergström
      24/10/2016 at 14:29

      Jag tänkte på det häromdagen, att det inte handlar om tiden i sig utan om mängden saker vi gör, precis så som du skriver. Tycker verkligen du fick fram det så bra i ordet “folksjukdom”. Du är bäst, Christin, puss!

  • Reply
    Ellen
    28/10/2016 at 16:30

    “när vi passerade en blomsteraffär stannade Ebbe
    till och stack ner sin lilla näsa bland rosorna som stod i hinkar på golvet.” Men åh, herregud <3

    • Reply
      Sandra Bergström
      31/10/2016 at 14:42

      <3

    Lämna en kommentar