personligare.

Du ska tänka att hur mycket pyssel de än dränkte er med, kunde de aldrig beröva er hoppet om början på en riktig lek.

jag har letat ganska länge efter en bok, med språk och tempo, att sjunka in i på riktigt. som inte skulle kännas mjuk, mjäkig, förutsägbar. jag har längtat efter träffsäkra formuleringar, rappt, lagom långt och med meningar man bara vill upprepa om och om igen för att de är så satans bra.

Vi kämpade med riktlinjer! Riktiga EU-riktlinjer. Sen skrev vi fiiiinaste när våra vänner hade bakat kanelbullar eller fotat sina barn genom skönhetsfiltren på Instagram. Sen gick vi hem.

och det är sällan jag får något sådant i min hand, men för ett tag sedan hittade jag faktiskt en novell av Daniel Sjölin, Alla vill bara gå hem. den är så hetsig och hård. man kan liksom höra röstens snabba takt, känna pulsen slå snabbare för varje ord för att plötsligt stanna till i ett stycke där hastigheten skruvats ner.

Senare, efter att ni sista gången burit hem alla pärlplattor och lerfigurer och vävar och teckningar från det som du i vuxen ålder ska referera till som pysslades, kommer du alltid att återvända till Sassabarookattens få minuter som skapelse.

boken handlar om dåtid, nutid, framtid. allting har liksom flutit ihop. den belyser, berättar, varnar om framtida samhällskonsekvenser på ett klockrent vis. den gör ont att läsa.

När din egen pojke Neos hjärta slutar slå, på er familjebrits i KI-annexet med alla tyfusmänniskor på rad och deras stön och syrgasmasker med hostande sköterskor bakom, så kommer du att öppna hans hand, försiktigt utan att röra dig, och utan att ta den, betrakta den legoskapelse som hans livsvilja in i det sista kämpade med.

det här är en bok jag kommer ha länge, tills den är alldeles trasig. kommer läsa den om och om igen, öronmärka och stryka under i. jag är med andra ord väldigt tagen av den. såpass att jag vill att alla ska läsa den här röriga lilla boken.

Vi hade verkligen kämpat. Ni måste veta det. Vi hade stoppat in guld för er skull! Och yttrium, iridium! Inte bara vanlig koppar – vi snackar barium, zirconium, lantan och didym. Terbrium och erbium för er skull! Neodym, europium – demokrati för fan. En vanlig telefon behövde trettio olika metaller. Vi hade uppskattat om ni lajkat det.

sorry not sorry för alla citat, men det var svårt att välja, även titeln är ett citat. läs boken. och en recension som beskriver den ännu bättre här.

0

Inga kommentarer

Lämna en kommentar