mamahood.

en bebis som säger mamma och som vill stanna i min famn.

– munnen går i ett nu för tiden. blåser han inte bubblor så gör han andra ljud
eller säger mamma eller mamamamama. jag vet att han inte förstår och att det
inte är riktigt menat till mig, men jag älskar ändå att höra det. imorse när Hugo
kom med honom till sovrummet tittade han på mig och sa mamma, klart och
tydligt. hjärtat hoppade nästan över ett slag.

– Hugo skulle lyfta honom ur min famn häromdagen men han drog ihop sig som
ett litet dragspel och uttryckte ett grinigt missnöje. han valde och han ville vara
hos mig just då. stort, stort, stort.

 -när han var två månader rullade han runt en gång, sen gjorde han det inte

mer förrän dagen innan han blev sex månader. resten av dagen rullades
det runt, båda lika glada varje gång, han för att han gjorde och jag för att
han kunde.

– han har ingen impulskontroll. handen åker ut och griper tag i allt inom
gripvänligt avstånd. ofta blir det ett av Charlies öron. ibland kastar han sig
åt olika håll när jag har honom i famnen. jag håller hårt och älskar att han
är så trygg och orädd.

min fina unge.
den bästa idé jag haft.

 

Inga kommentarer

Lämna en kommentar