Throwback Thursday

en tjugofemåring i Paris

Det kanske mest tråkiga med en digital värld är att allting hamnar i mappar, mappar som man aldrig öppnar igen. Borde verkligen bli bättre på att framkalla, men hittills har jag inte hittat några album som jag tycker om. Fotoböcker är ju fina, men jag tycker om tanken på att kunna plocka ut bilder ur albumet, om jag vill. Men, med det sagt så tänkte jag börja ta det superba konceptet ‘Throwback thursday’ på lite mer allvar och jobba in det här. Det finns så mycket som man gör och dokumenterar men som försvinner i de där mapparna eller långt bakom fliken “äldre inlägg” och som nästan glöms bort. Jag vill inte det, jag vill inte glömma sånt jag gjort, känt, eller hur jag har mått. Det har varit ett fint litet liv hittills, och bör inte få falla bort hur som helst. 

Startskottet får bli en resa till Paris som jag gjorde bara några månader innan jag träffade Hugo och blev alldeles tokkär. Det här är alltså sju år sedan.

Jag hade precis flyttat tillbaka hem till min pappa, som nybliven singel och jobbade på två olika skolor som vikarie. Älskade verkligen den tiden. Själva jobbet i sig med barnen och alla möjligheter som plötsligt uppenbarade sig. För så blir det ju ofta när man precis brutit upp från en relation – plötsligt kan man göra allt man ‘inte kunde’ innan. Åh så ljuvligt det kan vara, att inte behöva ta hänsyn till någon annan. 

Men låt oss återgå till Paris. Jag har aldrig varit biten av någon särskild äventyrslust men efter en ganska spontan långresa till Indien året innan så kan man väl ändå säga att en liten lust vaknade. Och med hjärtat fullt av frihetskänslor bokade jag fyra resor, jag skulle åka ensam till Sicilien, möta upp en kompis i Paris och sen skulle jag mellanlanda hemma innan jag åkta till Barcelona och London. 

 Och som jag älskade Paris. Så som de flesta andra obotliga romantiker gör. Cafe au lait och macarons, högljudda fransmän och historia. Det var ljuvligt. Till och med vårt fruktansvärt sunkiga hotellrum, i Montmartre, med den äckliga heltäckningsmattan och med toaletten i ute i hallen var ljuvligt. Ingenting var liksom flott, men det var kul. Och härligt. Ändå.

Vi gick ut på och dansade och jag förälskade mig i en lång, stilig fransman som gav mig en alldeles lagom intensiv romans att leva på om dagarna, jag fann ett café som serverade en makalös apfelstrudel med en liten hund nedanför disken. Drömde om franska våningar med stuckaturer och takrosetter och ville aldrig flyga hem igen.

Nyss fyllda 25 och våldsamt förälskad. I dubbel märkelse. 

8
8

Liknande inlägg

Inga kommentarer

    Lämna en kommentar