Önskerubrik personligare.

ett långt och ärligt inlägg om hur jag lagt upp det med studierna och om hur det varit att studera samtidigt som jag varit föräldraledig

den här frågan har jag fått tidigare – hur har jag lagt upp det med studierna, hur har det fungerat när man har en liten. jag ska försöka göra mitt bästa för att svara på det nu. men jag känner att jag behöver walk you trough bakgrunden först, tankarna om hur det skulle fungera för att sen berätta hur det faktiskt blev. orkar man inte ta sig igenom den texten så står det mer detaljerat om vad som gällt för varje kurs längre ner.
okej? okej.

när Ebbe-Lou var fem månader började jag ett program på MDH i Eskilstuna. Språk och kommunikation, 100 procent. att bli förälder var så nytt för mig att jag inte riktigt kunde se vad som faktiskt pågick, att jag redan gjorde tillräckligt. samtidigt hade jag en så stark lust att komma vidare och att äntligen få röra på mig igen efter en graviditet som helt sopat mig av banan. jag hade också ett enormt behov av att få vara min egen, hitta spillrorna av mig som fanns kvar och lägga ihop dem till någonting nytt. klä på mig något annat än morgonrocken och börja möta människor igen.

ett år senare flyttade vi, till Göteborg. Hugo började en provanställning på ett filmproduktionsbolag och jag pausade allting för att vara hemma med Ebbe fram tills vi blev med förskoleplats. jag insåg, efter att ha vridit och vänt på olika möjligheter tusen gånger om, att jag inte kunde göra någonting alls på dagtid. men jag hade ändå ett behov av att bli utmanad, att tänka på annat. att lära mig någonting mer. så jag började tre distanskurser.

tanken var att Hugo skulle avlösa mig 17.30 varje dag för att jag skulle få lite tid att skriva. men återigen underskattade jag föräldraskapet. och hur slut man är efter en hel dag med en liten som kräver allt en liten behöver. hellre vill jag vara med mina två eller träffa mina vänner för en kvällsfika, teaterföreställning, promenad på Avenyn och så vidare. ytterst sällan har jag satt mig för att skriva. god tanke absolut, men inte helt lätt att förverkliga.

så. insikten, sanningen, förståelsen nu efteråt är att jag satte mig själv i en riktigt dålig position. den ena delen, den drömmande och drivande, planerade in och bestämde så mycket saker som den andra delen av mig, den som faktiskt skulle göra allting, inte klarade av. det resulterade i många blåmärken och mycket ångest. intentionen var god men det blev inte hållbart och jag kommer aldrig mer att göra så här igen.

man ska inte underskatta tiden och engagemanget som faktiskt krävs för att gå en kurs eller läsa en utbildning. det är inte att bara bläddra igenom kurslitteraturen och skriva lite här och där. inte för mig. över all min lediga tid har känslan av att jag borde göra annat varit närvarande. ständig ångest, dåligt samvete och min inspiration till roligare saker har mattats ut. för tiden har helt enkelt inte funnits. inte heller har jag kunnat fördjupa mig i något av de ämnen jag läst, av samma anledning. och man ska definitivt inte underskatta rollen som förälder. det är ett heltidsjobb, även om det kanske inte känns så, fastän det ibland känns så in i dödens trist och stillsamt.

jag säger inte att det inte går att läsa samtidigt som man har ett litet barn. därför att mycket handlar om vem man är som människa, om hur väl man känner sig själv, vad det är som driver en och så vidare. många gör det säkert och klarar det säkert fint. men för mig var priset alldeles för högt. skulle jag verkligen behöva ha något att göra under nästa föräldraledighet så kanske det blir en liten distanskurs på 7.5 poäng. rimliga krav och inga egna pengar investerade i, så man kan backa om det blir för mycket.

så jag säger inte att så här ska man inte göra. men om jag ska ge någon ett råd i det här så är det att verkligen begrunda sina förutsättningar – de som finns och de som faktiskt behövs för att kunna prestera. och funderar på vem man är som person, vilka behov finns? jag har till exempel insett att all min tid utöver föräldraledigheten vill jag lägga på roligare saker än tentaångest, trist litteratur och tvångsprestation. läser hellre en bok jag tycker är spännande, ligger under en filt i soffan och scrollar på Pinterest, redigerar bilder, bloggar eller äter en god middag med Hugo. jag är i min fulla rätt att välja enkelt och roligt. jag förtjänar det. och det är nog det här jag skulle vilja säga har varit min största insikt – att jag har lärt mig att sätta värde på mig själv som människa, om att vara snäll mot mig själv. låta mig leva lite och bara vara. att aldrig mer planera in någonting som det faktiskt inte finns avsatt tid åt.

och om vi någon gång blir med en till liten så kommer vi att lägga upp allting annorlunda. men det är ju ett helt annat inlägg.



MDH – Språk och kommunikation

Hugo som varit hemma med oss de första tre månaderna började arbeta lite mindre än deltid. Han var hemma varannan dag ungefär och tog över ansvaret för Ebbe. Jag pendlade till Eskilstuna två dagar i veckan och försökte skriva eller läsa på den tredje.

Och ärligt talat, så blev det inte bra. det blev för mycket. Jag hade inte disciplinen att stänga dem ute när jag var hemma. kunde inte koncentrera mig när jag hörde min bebis gråta eller jollra. Ville hellre vara med dem. Och när den lilla sov middag var jag själv ganska trött eller så ville jag göra någonting för mig själv. Att sjunka in i ett tyngre ämne blev omöjligt när jag visste att Ebbe kunde vakna snart. Det tar tid för mig att gå ner mig i någonting, att komma in i det läget. Sen tar det mig tid att komma ur det.

Sent på kvällarna skrev jag istället tentorna. Hugo satt ofta uppe med mig och stöttade. han gjorde kaffe eller kvällsmat, hade handlat om jag bett om det. Själv satt jag med ångest och var helt slut. Men visst, det gick ju. Godkänd på allting blev jag.

Berghs – Content marketing
Varje tisdag är det deadline vid lunch och varje onsdag läggs det upp en ny föreläsning med tillhörande uppgift. Det här är en ganska tung kurs som kräver mycket av mig. Den är egentligen till för någon som redan är verksam inom området. Jag försöker därför börja varje lördag med att lyssna på föreläsningen. Sen funderar jag lite på hur man ska lösa uppgiften under dagen. Jag fungerar så – jag läser, tittar på någonting sen tar jag ett steg tillbaka och låter det sjunka in. Om jag dessutom börjar de två lediga dagarna med att göra en bedömning av hur mycket som krävs så blir det enklare att lägga upp resten av tiden. Ibland sätter jag mig på lördag eftermiddag igen och skriver, men oftast gör jag det på söndagarna. Från eftermiddagen fram till kvällen. Hugo tar såklart över allting som rör Ebbe-Lou.

Forsbergs – Copywriting
Med Forsbergs gör jag lite annorlunda. För det första är den kursen roligare och inte lika tung som den andra. Jag skulle vilja säga att Forsbergs är något enklare men inte att man ska underskatta den. Två veckor är tiden man får för att lösa en uppgift. Jag lämnar in på fredagarna.

När Ebbe-Lou sover middag (han sover mellan 2-3 timmar om dagen) så kan jag arbeta lite med det som behövs för den här uppgiften. Det är ett ämne som är lite lättare att gå in och ut ur, för mig. Då och då skriver jag någonting kvällarna men mest arbete sker sista söndagen innan den ska in. För att jag inte ska bli stressad under resten av veckan när jag har så lite tid. Då går jag istället i baklås, det har hänt och det blev jobbigt. Jag skulle vilja säga att de här uppgifterna löser jag mellan varven under de där två veckorna. Eller att jag samlar på mig delar till en lösning som jag sen arbetar mer med. Har Berghs tagit för mycket av just den tiden så sitter jag uppe längre på kvällarna innan fredagen och skriver.

Umeå universitet – Att skriva om samtida konst
Här har jag valt att inte engagera mig så mycket ännu, det är mycket mer fritt. Den första inlämningen var väldigt enkel och den gjorde jag direkt. Men de andra uppgifterna behöver jag lägga mer tid på, tid som jag inte har. Därför kommer jag att göra färdigt de uppgifterna i december, när de andra kurserna är slut


så, det var väl ungefär det. jag hoppas att någon hittade någonting som kändes givande i det här milslånga inlägget. kram.

0

6 kommentarer

  • Reply
    Christin
    20/11/2016 at 15:47

    Vilket jättefint – och ärligt – inlägg. Jag får väl erkänna (som jag gjort flera gånger, kanske för mycket, felåt) att jag tänkt HUR får hon ihop det? Till nästa barn önskar jag mig också lite mer snällhet mot mig själv, vila i tanken att att det här – faktiskt – är en jävligt kort tid. Och att ta hand om ett barn -faktiskt- är som två heltids jobb (trots att jag hatade när folk skulle poängtera det för mig när jag väntade Algot).

    Att välja livet, fika med vännerna, familjen osv som du så fint beskriver det är nog något av det bästa man kan göra. Men känner också igen mig i att vilja plocka ihop spillrorna av mig själv efter graviditeten. Att få barn var den största chocken och förändringen jag varit med om. Det fina är nu, som ger mig lite mer ro, är att jag äntligen limmat ihop mig själv – med Algot. Vet ju att du vet allt det här redan, men ville ändå kommentera här för detta inlägget var så jäkla välbehövligt. Tror flera mammor (och kvinnor) kan känna igen sig och känna en viss… lättnad. Ett sånt här inlägg, tror jag, gör det lättare för någon annan att också våga välja livet och förstå att man är mer än sina prestationer. Jättefint!

    • Reply
      Sandra Bergström
      21/11/2016 at 21:31

      Jag tror att det största problemet för mig var att jag inte hade en aning om vad det här innebar, att ha ett barn. Var liksom tvungen att testa gränserna. Nu vet jag ungefär. Blir väldigt glad för dina ord om det här inlägget, puss och tack.

  • Reply
    Nana
    20/11/2016 at 23:43

    Åh så intressant att läsa. Själv har jag panik. Vad ska jag göra om dagarna. Föräldrarledigheten ger mig oro. Att sakna stimulans? Vad gör man?
    Har sökt kurser till våren. Hoppas på o komma in. Få lite kunskaps stimulans om de går.

    • Reply
      Sandra Bergström
      21/11/2016 at 21:33

      Ah, jag tycker du ska känna dig för. Men om du börjar känna press och må dåligt – så försök sätta ner foten. Var snäll mot dig själv. Skulle jag göra om idag hade jag lagt mitt fokus på att läsa böcker eller skriva mer blogg. Kanske lära mig någonting annat som är mer kravlöst. Lycka till med vad du än väljer!

  • Reply
    Annika
    21/11/2016 at 15:06

    Tack för det här inlägget! Jätteintressant! Jag läser ju också på distans nu, och även om jag inte alls är i samma situation som dig så finns det en stressfaktor där: vad håller jag på med som funderar på att byta yrke som 33åring… Vad kommer jag höra om 5 år? Ingen aning. Gaaaagh…

    • Reply
      Sandra Bergström
      21/11/2016 at 21:36

      Fan vad modigt av dig! Jag behövde höra det här! Om någon som bara tvärnitar och gör någonting annat. Är så rädd för att jag måste välja EN sak och sen göra det hela livet… HEJA DIG!

    Lämna en kommentar