personligare.

ett vagt försök till att fånga dem, orden och meningarna.

jag tänkte skriva någonting om hur de här bilderna från Paris fick mig att uppskatta
att vi inte möttes innan jag hunnit leva mitt eget liv och skapa mina egna minnen.
att det känns så värdefullt nu i efterhand, att ha fått prova på olika versioner av mig
själv innan jag bestämde mig för att prova nya, ihop med någon annan, livet ut.

på något vis ville jag förklara hur det fick mig att känna mig mer självständig än
någonting annat, att jag har varit min egen och att det fortfarande finns så mycket
kvar som bara är mitt. att jag vet hur man lever på egen hand och att jag liksom
finner något fint i att inte alltid gjort allting hand i hand med Hugo, och att han
inte gjort allting hand i hand med mig.

jag ville skriva om att det finns ett värde i att ha älskat andra och provat flera liv
innan vi blev till det vi blev. att det gjorde det hela så stort för mig, att vi valde
varandra, med alla våra gamla liv och erfarenheter bakom oss. att allt vi någonsin
har gjort förde oss ihop.

men ingen rad blir liksom helt bra, så det får bli så här. typiskt onsdagar, tror jag.
vem kan författa någonting vettigt på en sådan.

2 kommentarer

  • Reply
    Lund Johanna
    16/05/2016 at 17:59

    Jag säger det gång efter gång, men både text och bild här inne berör mig på riktigt riktigt! Så jag tycker det blev bra såhär jag!

  • Reply
    Sandra
    16/05/2016 at 21:54

    Blir väldigt glad av att läsa det här, känns så fint och värt att skriva ut sådant här när man blir så fint mottagen, kram <3

  • Lämna en kommentar