personligare.

från det mörkaste till det ljusaste.

kimon afroart väska indiska

det är nu det händer, vinterkappan läggs undan och allt det tunna åker fram. en scarf
och en kimono över en klänning är tillräckligt och så strumpbyxor i dräglig tjocklek.

jag har varit nere i förrådet och letat fram väskor och annat fint jag samlat på mig i flera
år. slänger sällan någonting. för efter ett år eller två, kanske till och med fyra, så kommer
livet tillbaka till den ena eller den andra klänningen jag tröttnade på för så länge sen.

inte allt sitter längre som det ska, men en hel del, så urvalet är ganska stort. egentligen
drömmer jag mest om bara ben och att inte behöva bära lager över lager. men till dess
är jag glad för det här, den kalla vårsolen som bjuder vårkappan ur förrådet och in till
uteserveringarna.

Inga kommentarer

Lämna en kommentar