hos oss personligare.

från det vi byggt till det vi längtat efter.

det tog så lång tid, att göra detta till hem. att känna det och inte bara höra att det var
något man sa. aldrig hade jag trott att jag skulle hamna här, aldrig tro på att livets
största som kunde bli – skulle vara här.

precis när vi börjat landa så började allting röra sig igen. det som vi hela tiden tänkt låg
flera år framåt, fanns plötsligt bara två-tre månader bort. en chans man måste ta, en risk,
en möjlighet.

maj började vansinnigt. på det bästa av sätt. men.
jag får liksom inte ur mig orden. inte än.

Inga kommentarer

Lämna en kommentar