mamahood.

från mig till oss.

ind3

ind5

ind34

ind18

ind23

ind24

ind37

ind25

ind36

 

första gången jag förstod att jag hade lätt för att bli ressjuk var morgonen efter
jag kommit hem från Marseille.  länge låg jag kvar i sängen, stirrade upp i taket
och kände mig tom. sen glömde jag bort det.

 

andra gången jag förstod det, igen, var efter att jag varit i Indien. det var första gången
jag såg misär, fattigdom, rikedom, utsatthet, djurplågeri och gemenskap. en, ibland helt
absurd, blandning av allt.

efter den resan ville jag alltid vara på resande fot.
aldrig packa upp väskan, bara åka bort bort bort.

jag vet inte riktigt varför, men så var det. kanske var det bristen på kontroll som lockade
eller något annat som har en säkert jättelogisk förklaring kopplad till en teori knuten till
en barndomshändelse eller något annat invecklat och överkomplicerat.

okej, sidospår.

kort sagt ville jag aldrig mer vara kvar på en och samma plats.
året därpå besökte jag fem nya länder och ville göra det igen och igen och igen.

men.

 

så föddes Ebbe-Lou. och sedan dess vill jag inte alls vara långt borta.
istället vill jag bara vara nära. i vår bubbla med våra sovstunder, med en varm
bebisnacke och en nästipp att pussa på. med små armar kring min hals och
med en säng full av gosedjur och bebisstrumpor som mycket envetet sparkats
av under dagen.

för honom tar jag mig an vardagen precis som den är.

aldrig mer flykt, aldrig mer bara jag. alltid vi.

det bästa jag vet.

 

2 kommentarer

  • Reply
    Anonymous
    07/04/2016 at 17:53

    Kanske är det just det som är en av de anledningar som gör att det inte blir lika stort, att det är en ständig resa hela tiden med barn. särskilt nu, så explosivt, föränderligt och dundrande.

  • Reply
    christin
    07/04/2016 at 17:53

    Det där med resa alltså. Jag har varit precis som du, ville bort. Ibland vill jag fortfarande det, den ådran pulserar fortfarande. Men den är inte lika dominerande sen Algot kom. För med Algot är man aldrig kvar på samma plats särskilt länge. Synd att bebisar inte vet vad personlig utveckling är, för dom är rekordsnabba på det där. En väldigt kul resa är det i alla fall!

  • Lämna en kommentar