personligare.

från Stigbergstorget.

tumblr_mlxm2gzNVw1sptkxno1_1280 13714399615

 

_MG_5848 13714459265

 

 

 

_DSC5043 13054797263

 

_DSC5086 13054772903_DSC5065 13054960354

 

 

_DSC5093 13054951414

 

DSC09965 13603785414

 

innanför de väggarna skrev vi vår historia i långa frukostar runt det gröna bordet, sena
morgnar i sängen med långa diskussioner och flera koppar kaffe. på balkongen där Hugo
trädde en ring runt mitt finger och i vardagsrummet där han sa att han älskade mig för
första gången. och hit har jag längtat tillbaka många gånger.

varje gång jag tittat på bilderna har jag fått en lite ihålig känsla i bröstet och velat krypa
ihop och gapa najnajnajnaj som Ebbe-Lou gör åt vadsomhelst. men ikväll längtar jag inte
tillbaka.

kanske har jag helt enkelt vuxit upp och accepterat att det var en annan tid och att den
kanske trots allt var tillräcklig.

 

aldrig mera Majorna, croissanter från franska bageriet eller en promenad nerför
Stigbergsliden med Hugo. och det känns…ingenting. istället är det gulrutiga golv,
bebisgröt på tröjan och tid som rinner genom fingrarna snabbare än vatten.
det nya livet.

 

som jag aldrig någonsin skulle byta bort.

Inga kommentarer

Lämna en kommentar