Vardag, dagbok, samman...

här. nu. vi.

IMG_0961

så kom de tillbaka och jag behöver inte längre lyssna på radion för att jag är så ovan
vid tystnaden. det är återigen rörigt och högljutt här, trångt när det är dags att sova och
jag finner mig själv älska det, inklämd mellan mina två.

detta nya liv. och jag som hela tiden haft en tanke om att det är det gamla jag vill leva.
teori motbevisad, med råge.
0
0

You Might Also Like

4 kommentarer

  • Reply
    Anonymous
    april 7, 2016 at 5:53 e m

    ja herregud verkligen 🙂 stor kram!

  • Reply
    Anonymous
    april 7, 2016 at 5:53 e m

    ofta är det ju så att man längtar bort eller till, och inte förrän efteråt förstår man värdeti det man hade framför näsan. för allting har ju det, oavsett, ett värde i sig. kram.

  • Reply
    Anette
    april 7, 2016 at 5:53 e m

    Så härligt <3

  • Reply
    Karin
    april 7, 2016 at 5:53 e m

    jag som bor hemma hos mina föräldrar än känner mest att jag vill bort bort bort, så långt bort so bara är möjligt. men samtidigt när jag läser dina inlägg från senaste veckan vet jag inte om jag skulle klara av tystnaden, stillheten. eller är det kanske något man vänjer sig vid, men alltid saknar rörlighet och lekfullhet. kram

Lämna en kommentar