vardag

hellre en fri fågel än en fångad kung

dagarna går i ett nu och jag söker mig till sådant som låter mig få vara. som att plantera
om tjugotvå olika krukväxter medan Charlie slumrar under bordet. två säckar jord och
sommarsol som står högt att svära över. växter som gjort sitt och växter som blir med
nytt liv. när den lilla sen somnat för natten skriver jag på min tenta medan Hugo jobbar
med annat.

mest längtar jag framåt, efter mina närmsta. de som alltid är nummer ett oavsett vilka
andra man träffar igenom livet. ofta har jag tillfälliga kompisromanser vid sidan, provar
nya och känner in. men alltid slutar det med att jag återvänder till kärnan, till dem jag varit
med så länge. inte konstigt att det varit så omöjligt att finna någon ro här uppe i landet, när
det som stärker ryggraden finns så långt bort.

nästan allting känns så just nu, som att jag tar ett steg tillbaka från allt jag provat
och liksom söker mig tillbaka till essensen av allt. till grunden.

jag tar ett djupt andetag och lägger undan allt som kallas prestige och allt som är
bottenlöst. från det som egentligen är utan någon särskild mening. tack för mig,
hejdå. det ska till och med bli skönt att byta den här tjusiga lägenheten mot den
kommunala hyresrätten som väntar på oss. bara en sån sak.

det är så lätt hänt det där, att ju mer man har desto mer rastlös blir en för då blir det så
viktigt att göra något av det. jag är övertygad om att det kommer bli skönt att ha mindre
att göra större av, istället för att göra större…störst.

och på tal om det så hade jag en kort tid hade stora tankar om den här platsen. jag
drogs med och tänkte att jag skulle göra något ordentligt av det. men så kom det till
handling och jag insåg att jag vill inte alls göra så. jag vill inte låta en sida på internet
diktera villkoren för hur min vardag borde se ut. jag vill inte sträva efter ett bloggvänligt
liv. det är själsdödande.

så jag avsäger mig allting, ger mig själv fria tyglar och lutar mig tillbaka några snäpp nu.
jag tror det kommer bli någonting bra av mig ändå. kanske till och med ännu bättre.

Inga kommentarer

Lämna en kommentar