Personligt

höst, gå fort. gå nu.


jag är förkyld och blir trött och sen blir jag matt och då blir det jobbigt.

dessutom står vi i ett nytt sorts vänteläge så jag kan inte riktigt fokusera
på någonting nu. inte när tankarna hela tiden befinner sig i en annan möjlig
framtid. sist det var så slutade det ju i en så härligt ofokuserad hysteri att jag
stängde ner bloggen. ska ej hända den här gången.

så jag väntar. och läser några rader här och några där, skriver när jag hinner,
sorterar leksaker och står liksom still. i ett tillstånd som gör mig nästan
sjukligt rastlös.

dessutom har jag lite livsångest. mest för att alla andra i hela världen är så bra,
duktiga, häftiga och att alla platser redan är tagna överallt. jag har ingen aning
om vad jag skulle kunna tillföra världen just nu. ingenting, känns det som.

ja ni hör ju hur det låter. undrar om det är hösten som spökar. som gör mig
lite extra svår inombords nu när mörkret faller nästan innan lunch.

glöm att jag någonsin längtade efter den, jag ångrar mig.
jag menade våren. jag längtade efter vår, inte höst.

och Charlie. jag längtar efter Charlie.

0
0

Liknande inlägg

6 kommentarer

  • Svara
    hanna, förbanna
    10/20/2016 at 13:43

    kram <333

    • Svara
      Sandra Bergström
      10/24/2016 at 00:26

      fina Hanna! <3

  • Svara
    June
    10/20/2016 at 16:24

    Den der høsten kan være tung altså. Men plutselig (vel..) er det vår igjen!

    • Svara
      Sandra Bergström
      10/24/2016 at 00:27

      Haha ja “plötsligt” <3 tack för dina ord June <3

  • Svara
    Nana
    10/21/2016 at 04:08

    Tycker alltid hösten är en utmaning. Kanske hittar jag friden i den jag med en dag men inte än.Kram

    • Svara
      Sandra Bergström
      10/24/2016 at 00:28

      Den har aldrig gjort mig så nerstämd som nu (eller kanske har den, men jag har aldrig sett sambandet) hoppas det går att motverka på något vis. Och hoppas allt är bra med dig och den lille! Kram <3

Lämna en kommentar