vardag

keramik, liten, kaffe, paus, fredag.

det var en knepig dag igår. Loukatten sov ingenting
på dagen och vid 17.30 bäddade jag ner honom i pyjamasen.
fem minuter senare hade han checkat ut för natten.
lilla hjärtat, lilla skatten.

som resultat vaknade han klockan fem idag.
det tog nog lite på oss alla.

vid halv tio började min kropp gå ner i varv.
så jag gick ut i köket och gjorde dagens andra
kopp kaffe.

när jag kom tillbaka hade han somnat.
och jag fastnade en stund. knäppte en bild.
ville spara den här stunden för all tid.

ibland är det så svårt att förstå
att han är min. den där tufsiga lilla typen.

drog för gardinerna i hans rum, la kudden rätt,
gosedjuren åt sidan och bar in honom. bäddade
ner och smög ut.

nu sitter jag här med kaffet och söker på vad
som är relativt enkelt för en nybörjare att sno ihop
på en keramikkurs. jag börjar nämligen en sådan
ikväll.

0

4 kommentarer

  • Reply
    Nana
    11/11/2016 at 23:00

    Även om Stella bara varit hos oss i 14 dagar så känns hon på ett sätt självklar men samtidigt overkligt att vi ska ta hand om henne för alltid, typ!

    • Reply
      Sandra Bergström
      14/11/2016 at 21:49

      Visst är det mycket så, blandade känslor av både självklarhet och overklighet.

  • Reply
    hanna, förbanna
    12/11/2016 at 20:31

    <3

    • Reply
      Sandra Bergström
      14/11/2016 at 21:53

      <3

    Lämna en kommentar