personligare.

konstant.

jag fungerar. jag skrubbar golvet och städar maniskt mellan hysteriskt
gråtande eller tung apati. jag gör inbjudningskort, håller middag och är
en tjoande mamma. som går sönder mellan det vardagliga.

sorgen är som en tjock dimma, eller som en tunn fiskelina som drar åt runt
bröstkorgen. ständigt där, och den värsta av dem alla, för den kommer alltid
vara konstant. får aldrig en ny skepnad. konstant, definitiv, oföränderlig.

det känns att hon inte finns mer. att det saknas någon.
men jag fungerar. jag skrubbar golv och gråter hysteriskt.

Inga kommentarer

Lämna en kommentar