Längtan, operativsystem och att vara en.

Det är semester och jag spenderar mina dagar i ett vilset tillstånd. All den här friheten gör mig villrådig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag träffar och provar nya människor. Skriver på andra sätt. Målar, ritar och möblerar om. Fångar anteckningar på papper, skissar löst på framtiden. Tvivlar, känner mig säker och sen tvivlar jag igen. Samlar på ord, känslor och små, små stunder. Läpparna är röda, ibland rosa. Håret är ljusare och tillvaron är annorlunda. Jag funderar på människor och deras operativsystem, drar och dissekerar mina teorier med Frida, min Frida, som vet precis vad jag menar. Sen spenderar vi en halv natt i min soffa, äter godis och diskuterar det lilla och det stora. På morgonen tassar hon in och tar Hugos plats bredvid mig, i sängen. Han ger mig kaffe och Frida apelsinjuice, sen sätter han sig på fotändan och säger att vi är som en.

Frida. Min Frida.