Personligare

måndag. fast torsdag.

det känns som måndag, fastän det är torsdag och nu när jag tänker på det känns de flesta dagarna som måndagar nu för tiden. jag har inget problem med måndagar så det gör mig väl ingenting egentligen.

jag blev godkänd på den första tentan jag skickade in, den jag skrev in fotnoterna på medan Signe satt i mitt knä och kastade sig mot datorn samtidigt som Ebbe kröp runt på golvet och skrek “bajskorv” för att jag inte hade tid att pussla. och igår skickade jag in en till men jag blandade ihop dagarna och hade lite för mycket runtomkring så jag hann inte färdigt, så jag skickade in en pinsamt oklar essä. en essä som jag vet inte kommer bli godkänd eftersom den saknar för många delar, men jag tänker att det är bättre att få komplettera än att börja från början. alla steg framåt är fortfarande framåt, fastän de är små.

det är inte så slitigt som det kanske låter, att studera med två småttingar. det var värre med en för då var jag så slagen av enbarns-chocken att mina försök till att göra annat än att acklimatisera mig till det nya livet var som att springa rakt in i en vägg gång på gång. den här gången är det annorlunda – det här är mitt liv och jag har förstått vad som krävs av mig och vilka förutsättningar jag har.

idag har jag en dag av ingenting. jag dricker kaffe och tittar på Nyhetsmorgon och beter mig som en vanlig föräldraledig med Signe bredvid. hon inspekterar sin napp och sparkar lite på mig med sina sprattliga små ben. vi sjunger Imse vimse spindel och gosar. bra så.


bildkällor finns här

0
0

You Might Also Like

Inga kommentarer

    Lämna en kommentar