personligare.

may the bridges I burn light the way.

mitt sovrum är mörkgrått och jag vet redan nu att någon dag målar jag det en gång till – det tar tid att hitta rätt. ovanför skrivbordet har jag satt upp bilder ur en gammal Picasso-bok som Hugo haft och på skåpet står växter som faller ner över kanterna och gör det svårt att öppna. jag var sjuk fyra gånger förra hösten och försöker laga mat i mer färg. sötpotatis, blomkål, sparris blir en fin kombination på tallriken.

jag hör många prata om nyårslöften, mål och allt vad det är. jag har inga alls det här året. får jag önska mig någonting så är det mer struktur, ordning och hänsyn till mig själv. sova bra, äta bra, leva bra.

Ebbe-Lou har lärt sig säga kisse efter en helg hos sina kusiner i Huskvarna och gör sig hela tiden mer och mer älskvärd. ofta är hans kinder blossande röda, håret lockigt i nacken och de mörka ögonen så fokuserade. han är så vacker att jag inte hittar orden. och han är min. av alla dem som kunde bli så blev det han och jag är så glad, så tacksam, så lycklig för det.

egentligen skulle jag börjat läsa till Copywriter idag. men jag tackade nej i torsdags. vändningen var snabb men jag kom in på någonting annat. någonting som jag inte tänkt på att jag sökt, eftersom jag gjort det i fyra år och aldrig kommit in. blev så van vid att inte komma med, men så fick jag ett mail (alltid dessa mail) om att jag blivit antagen.

istället för att bli glad så blev jag ledsen. och för första gången på många år blev jag rädd, rädd för att välja fel. det var länge sedan jag stod och valde mellan två ting jag ville lika mycket. som skulle påverka mig, mitt liv och min framtid på två helt olika vis. efter fördelar och nackdelar vägda mot varandra, samtal med den ena den andra den tredje så bestämde jag mig för att tacka ja till Medie- och kommunikationsvetenskap. så istället för att ha en färdig titel om två år har jag istället en kandidatexamen om ett och ett halvt. och hela tiden nu tänker jag snälla, kära hoppas det blev rätt.

0

6 kommentarer

  • Reply
    hanna, förbanna
    09/01/2017 at 19:39

    heja dig som vågar göra nya val – tror det blir jättebra! Och det du skrev om Ebbe-Lou <33333

    • Reply
      Sandra Bergström
      11/01/2017 at 11:24

      Tack Hanna! Jag blev väldigt glad över det du skrev. Att jag VÅGAR göra nya val. Ibland glömmer jag att det kan vara en bra sak med.

  • Reply
    Lund Johanna
    09/01/2017 at 23:38

    Men du… det blir alltid rätt. På nåt sätt. Jag har säkert sagt det tidigare men säger det igen. Min kloka mamma brukade alltid säga att allt alltid blir bra tillslut. Och på något himla vänster hade hon rätt. Så blir det faktiskt, även om det var en jäkla kringelikrokväg dit.

    Så var magen med så blir det hur bra som helst <3

    • Reply
      Sandra Bergström
      11/01/2017 at 11:26

      Tror din mamma hade rätt i det. För så brukar det ju oftast bli, i slutändan blir det alltid bra. Man måste nog bara ha tålamod att vänta ut det till dess. Tänker också ibland när någonting är riktigt bra att det är alla val jag någonsin gjort som tagit mig dit, jag får helt enkelt lita på att detta är ett sådant – ett val som leder mig vidare till någonting bra.

  • Reply
    Nana
    10/01/2017 at 05:45

    Alltså så spännande! Så häftigt det är att följa hur livet tar olika vägar plötsligen! Du skriver så medryckande! Lycka till nu med detta!

    • Reply
      Sandra Bergström
      11/01/2017 at 11:27

      Stort tack Nana! <3

    Lämna en kommentar