Personligt

Mellanrummen. Mellan rummen.

Vissa veckor känns som månader. Det här var en sådan. Jag lämnade något stort bakom mig, Signe blev febersjuk på ett sätt jag aldrig sett något barn bli förut och min pappa…min pappa blev också sjuk. Så sjuk att han ligger nedsövd och kopplad till en respirator på Östras intensivvårdsavdelning. Parallellt med det här har jag varit i Göteborg och haft möte med en byrå jag jobbar med just nu, bjudit Ebba och Bill på middag, haft ett möte om ett uppdrag för Volvo Group och blåst såpbubblor med Signe.

Dessutom har jag tänkt ganska mycket på vilket liv jag vill leva nu. Särskilt sedan min pappa blev sjuk och jag insåg att mina marginaler är för snäva. Utrymmet att ställa om är alldeles för litet. Vilket också fick mig att inse att tiden till att göra något annat än att sicksacka mig mellan jobb och familjeliv har varit nästan obefintlig det senaste året. Kanske till och med de två senaste åren, om vi ska vara riktigt ärliga.

Det finns inget jag älskar högre än min familj och mitt jobb. Att vara kreatör och förälder är så djupt rotat i mig och det ena fungerar inte utan det andra. Men det är i mellanrummen man växer. I pauserna. I tiden som är fri. När det undermedvetna får sortera bitarna man kastat in, och pussla ihop dem, ifred.

Soon to be 35 and still learning. Alltid något, tänker jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.