mamahood.

minst ett år till ska vi ha tillsammans.

jag och min lilla älskade är ensamma idag. Hugo har gått tidigt och kommer
inte tillbaka förrän sent ikväll. den lilla vaknar kvart i åtta och jag ger honom
min överprisade kalender att bläddra i, så att åtminstone någon gör det någon gång.
det var mitt dummaste köp, den där kalendern. fyrahundrasjuttiofem kronor, för lite
underhållning åt en liten. intentionerna var goda men så är det ju alltid.

det är mörkt i sovrummet, ljuset som letar sig ivrigt in runtom mörkläggningsgardinen
men når inte ända fram. lirkar mig ur våra täcken, ställer ner fötterna på det kalla
brädgolvet och tar ett steg framåt. lyfter upp honom och han lägger huvudet mot
min axel medan vi går in i vardagsrummet.

vi står alldeles stilla en stund och jag tänker att kanske skulle vi inte haft så bråttom
upp ändå.

innan jag tänkt färdigt tanken börjar han energiskt sprattla sig ur mitt grepp. man kan
höra en av båtarna åka utanför fönstret, och han skyndar sig dit, ställer sig på tå och
försöker se ut.

efter det går dagen i en rasande fart, precis som den alltid gör när vi är ihop. vi
gör vardagliga saker som att tvätta kläder, städa köket och plocka undan i hallen.
han äter smörgås till frukost, själv, och blir hysterisk när jag måste gräva ut för
stora bitar ur munnen på honom. till mig gör jag havregrynsgröt som jag äter
framför Nyhetsmorgon medan den lilla springer fram och tillbaka med en sopborste.

några timmar senare slänger jag i mig några marshmallows medan jag kokar vatten
till kaffet, min lilla somnade med rumpan i vädret och jag tänker att jag ska bläddra
lite i den nya ELLE-tidningen som kastades ner i brevlådan tidigare.

Charlie snarkar och jag tänker att det här är ett stillsamt liv. aldrig tidigare har
det varit så här. men det gör mig ingenting. detta är en tid i mitt liv då dagarna
skall vara stillsamma, då jag inte känner att fokus skall vara på mig. jag måste
inte förverkliga mig själv precis nu på minuten. de dagarna jag är med Ebbe-Lou
räcker det alldeles utmärkt med att vara mamma och skapa ett lugn och utrymme
för honom att ratta runt på.

minst ett år till skall vi vara hemma tillsammans, för att vi kan och för att vi vill,
innan livet kommer och knackar på dörren och tvingar oss ut ur vår bubbla.

2 kommentarer

  • Reply
    Lund Johanna
    22/06/2016 at 09:39

    Så mycket kärlek här, som vanligt. Älskar det!

  • Reply
    Sandra
    22/06/2016 at 09:40

    Och så dina fina ord på det – PUSS!

  • Lämna en kommentar