vardag

mitt bali

nu när vädret varit kvavt, fuktigt och dovt har jag ofta tänkt på då jag drömde om
en klippa och vatten i turkosa toner. när jag vaknade i mitt mörka rum, förkyld och
sjukskriven, bokade jag biljetterna. innan morgonens första kopp kaffe hunnit bryggas
hade både kvitto och bokningsbekräftelse för en resa till Bali landat i min inkorg. några
veckor senare blev också Jonna med biljett. vi skulle åka tillsammans till Bali, rätt in i
regnsäsongen. vi hade kunnat vänta, men jag ville åka nu. det handlade mer om avstånd
än vackra hav att bada i.
på nyårsnatten kysste jag Hugo farväl och åkte. vi hade känt varandra i tre månader,
varit tillsammans i två och bott ihop i en.
vi reste omkring på ön, bodde på olika hotell. den första natten badade vi i poolen
som låg utanför dörren. nästa gång var det i en som låg på ett hustak. vi mötte surfare 
och åt bananpannkakor. satt halva nätterna och hela dagarna och pratade. lärde oss lite 
mer om varandra, älskade varandra lite till och kom ännu lite närmare.

utanför det sista hotellet sålde en man smycken. jag satt på marken med honom 
medan han åt sin lunch. jämte mig satt några barn och fingrade på mina armband. 
över hela hotellrummet låg våra klänningar kastade, på bordet låg alla våra smycken. 
på morgnarna åt vi frukost länge och de allra tidigaste satt jag ensam under taket på 
vår balkong och drack kaffe i den kvava luften och såg regnet falla.

Hugo mötte mig på flygplatsen med en bukett rosor och kysste mig länge. i taxin hem
höll han min hand. hemma öppnade jag väskan i hallen och alla klänningar vällde ut,
jag tog en dusch och vi gick en promenad runt Stigberget där våren slagit ut. vi åt pasta
till middag och jag längtade efter Jonna. fem veckor ifrån allt jag visste och kände
tillbaka till vårsolen, nyförälskelsen och valnötsbrödet från det franska bageriet på
hörnan. den bästa resan jag gjort, den finaste hemkomsten jag haft.

Inga kommentarer

Lämna en kommentar