mamahood.

något litet vasst som gör en alldeles mjuk.

okej. nu drar det igång. renoveringen startar pang bom imorgon. så vi får åka härifrån
mitt i allting. hela vägen ner till Skövde och där blir vi kvar i minst en vecka.

så…egentligen skulle jag ha packat idag, förberett inför imorgon, men så fick jag tidigt
kaffebesök som sträckte sig hela vägen till middagsbesök, och det föredrog jag ju såklart
tusen gånger om. så sällan det är så numer, att en umgås med någon annan under så många
timmar hemma. liksom bara hänger. särskilt aldrig har jag umgåtts så med någon annan som
också har en bebis.

efter att Ann-Lo och Max åkt hem upptäckte jag en liten, liten vass kant i munnen på Ebbe
– första tanden hade kläckts under dagen! liksom, i smyg.

alltså. det känns inte som att det var särskilt länge sedan han föddes och nu har jag en liten
bebis som rullar runt, tjoar och har en tand. sex och en halv månad, liksom. vad är det? jo, allt.
sex och en halv månad är tydligen allt.

 

2 kommentarer

  • Reply
    Anonymous
    07/04/2016 at 17:53

    Åh jag tycker det är fint att ha dig med, du sätter så ofta ord på sånt jag tänkt men inte formulerat än, som "sex månader är ingenting men samtidigt hala världen" <3 Ser fram emot att läsa ditt inlägg!

  • Reply
    christin
    07/04/2016 at 17:53

    Hej igen! det kan inte hjälpas.

    det är så fint att ha dig på något sätt. För nästan varje gång jag går in här så känner jag igen mig. Det ligger ett utkast till ett inlägg i min blogg som handlar om precis det där – hur sex månader är ingenting men samtidigt hela världen. Lättnaden att någon är precis där man själv är, alltså!

  • Lämna en kommentar