vardag

när vi finns och när vi är.

jag står för mig själv vid ett hörn med blicken mot Grönsakstorgets hållplats.
solen strålar av vårljus men mina händer fryser. människorna som går förbi mig
rör sig på ett söndagsslött sätt. det känns i luften att helgen är slut.

själv sluter jag ögonen en stund. öppnar dem och ser universitetet. blir så tagen
av att se delar av hemma. så jag gör det igen. och igen. jag ser spårvagn nummer
elva. den som var min och Hugos ett tag. jag ser över bron, mot Vasa Victoria och
jag ser vägen mot domkyrkan.

förstår att det kan te sig märkligt om jag vore iakttagen, men det berör mig inte.
just då är det bara jag. jag och min stad.

jag lämnar mitt hörn för att promenera mot Valand. ställer mig och tittar ut över
Avenyn. tänker på blöta utekvällar, glittriga klänningar och höga skor. främmande
kyssar och starka drinkar. solnedgång, sommarklänning och röda läppar.
ett liv till, av tusen.

Jonna kommer gående mot mig. i handen har hon min väska och en påse med mina
euacalyptusblad jag köpte i fredags. vi låser in allting i tre skåp på Röhsska och sen
strosar vi runt där inne.

kanske hundra gånger har jag gått där. ändå vet jag aldrig vad som finns vart.
med armar löst hängandes vid sidorna går vi i mitten av allting. vi bryter den
där heliga tystnaden med höga skratt och meningar utan djup. vi ger liv åt de
stumma rummen med de ansiktslösa människorna.
någonstans där inne ber en skylt oss att lämna ett spår med nål och tråd. jag
broderar ett hackigt hjärta, med snören knutna som om det vore en ballong. sen
lämnar vi Röhsska för att gå till ett café högst upp på Avenyn. det har funnits där
i flera år men inredningen är ny. marockanska golv och stora fåtöljer.

vi tar plats, blandar högt och lågt. sen kommer Linda och några timmar framåt
halvligger jag avslappnat i en soffa. på ett café vid Avenyn och skrattar högst på
stället tillsammans med de mina.

precis som förr.

4 kommentarer

  • Reply
    Anonymous
    07/04/2016 at 17:53

    Tack fina Karin! Det betyder mycket, särskilt när jag ser hur fint du själv skriver. Tar åt mig mycket av det här, ska du veta. Kram

  • Reply
    Anonymous
    07/04/2016 at 17:53

    "att måla med orden" så oerhört fint sagt. tycker om den tanken. kram!

  • Reply
    Karin
    07/04/2016 at 17:53

    Jag njuter verkligen av att läsa din blogg, Sandra. Den är så välskriven och välplanerad. En riktig inspiration till min egen blogg och en del i mitt tankesätt. Ett slags lugn. Kram

  • Reply
    Sandra
    07/04/2016 at 17:53

    Jag har sagt det förr men måste skriva det igen: ditt sätt att måla med orden är ta mig tusan helt fantastiskt!

  • Lämna en kommentar