mamahood. vardag

och aldrig har jag tidigare saknat nuet, redan innan det varit förbi.

vi går till daMatteo vid Victoriapassagen. vi har lekt och han är trött, jag beställer en
cortado och ett rågbröd med avokado. han får lunchen ur en glasburk och när han är
mätt lutar han sig bakåt med sin filt mot kinden och tittar på de som passerar förbi.

jag minns att det var här jag pratade med Hugo för första gången, nu sitter jag
här med vår son. tänk, vilka hemligheter och sammanträffanden livet bär på ändå.

Göteborg är fint idag, det är sommar och luften känns liksom snäll. jag tror det
är för att det är fredag. jag har köpt med mig ett wienerbröd med hallonkompott
och vaniljkräm från Brogyllen som jag ska fira in helgen med när min lilla sover
middag.

vi sitter på uteserveringen och i tankarna vandrar jag därifrån till okänd plats.
jag slappnar av och återhämtar mig under ett par sekunder, förmiddagen har
varit intensiv. så som det blir med en 1.5-åring.

blicken vandrar ner i vagnen och möter de ögon som ser ut som mina.
otroligt att vi är så lika, han och jag.

han sträcker fram sin filt mot mig, vill dela med sig. jag lutar mig framåt och
vilar huvudet mot den, på andra sidan vilar han sitt. sen sitter vi sådär en liten
stund och är alldeles nära med filten mellan våra ansikten.

och jag tänker att någon gång kommer det här att vara över. han kommer att
vara vuxen och minnet av det här är allt jag kommer ha kvar.

aldrig har jag varit så medveten om min egen dödlighet och existens,
om tid och rymd som jag blev sedan jag fick barn.

och aldrig har jag tidigare saknat nuet,
redan innan det varit förbi.

8 kommentarer

  • Reply
    Sofia
    27/08/2016 at 20:43

    FINT!

    Tycker så mycket om din blogg och ditt sätt att skriva om din vardag i så välformulerade, vackra texter som verkligen känns. Tack!

  • Reply
    hanna, förbanna
    27/08/2016 at 20:43

    <333

  • Reply
    mariell
    27/08/2016 at 20:43

    Så utrulig fint om å ha barn. Lengtar mot sånt, å sitta på kafé og samtala. <3

  • Reply
    Sandra
    28/08/2016 at 07:08

    Det är det bästa. <3 Att kunna umgås och bättre kommer det bara att bli. Fastän man så gärna vill stanna i nuet finns det en längtan efter alla ting vi kan göra längre fram.

  • Reply
    Sandra
    28/08/2016 at 07:08

    <3 kram.

  • Reply
    Sandra
    28/08/2016 at 07:11

    Att få en sån här kommentar betyder så oerhört mycket. Jag blir ännu lite tryggare i mitt skrivande och känner mig så tacksam för att det jag delar med mig av tas emot på det här viset. Det allra bästa. Tack själv, fina du.

  • Reply
    Lund Johanna
    03/09/2016 at 06:48

    Så jäkla fint! Och all cred till dig för att uppmärksamma det där – nuet. Det så förgängliga!

  • Reply
    Sandra
    03/09/2016 at 06:49

    Tack Johanna! Åh förgänglighet, min värsta fiende. Som tar över allt innan man ens fattat att det börjat.

  • Lämna en kommentar