Vardag, dagbok, samman...

Om att flytta och om att inleda födelsedagshelgen

Igår skrev vi på ansökan för att byta till en lägenhet i Alingsås – vi har äntligen hittat en som ligger centralt och nära tågstationen. Nu ska vi bara hoppas att det inte blir något oväntat krångel på vägen. Allt kan ju hända, har jag förstått. Men flyter allting på som det ska så går flytten den 14 juni.

Men ett litet tag var jag nästan på väg att backa ut. För det mesta är lätt att prata om – i teorin går nästan allt. Men praktiken blir det annorlunda. Som när det kommer till att flytta en fyraåring från allt han känner till. Men efter klartecken från hans två pedagoger kändes det bättre. Att flytta på en liten går, i de flesta fall bra. Och han är fortfarande i åldern då alla kan bli ens kompis.

Och jag, jag har haft en så stark längtan efter småstad och trähus sedan jag lämnade Falkenberg för snart nio år sedan och ser fram emot att lämna spårvagnarna bakom mig. För fastän jag älskar Göteborg så älskar jag småstadskänslan mer. Mitt hjärta slår lite för fort i närheten av storstadspuls. Hade det bara varit jag och Hugo skulle situationen vara annorlunda men nu är det vi och två små till, som jag vill ge någonting annat. Men vi får som sagt se hur det går, jag vågar inte riktigt tro på någonting innan jag har skrivit på kontraktet. 

Idag bestämde jag mig för att inleda födelsedagshelgen med frukost på Sylvain Marron, en rejäl bukett blommor och ost från saluhallen. Imorgon fortsätter jag med frukost på Brogyllen och lagom till kvällen kommer några fina över för tårta och prosecco. Egentligen hade vi mer planer än så men med en halvt förkyld ettåring och en man som fått “en rejäl rispa på hornhinnan”  (och inte ser något) av en mycket arg ettåring så är det här nog alldeles lagom.

Älskar förresten födelsedagar, det blir så tydligt hur mycket som kan hända på ett år.

Förra året var jag nyförälskad i Signe och livet, men med en fruktansvärd ångest. Jag oroade mig för en förlossningsdepression men egentligen handlade det nog mest om hur jag nästan tvångsmässigt skulle “leva som vanligt” på en gång. Inte konstigt att själen inte hann med när jag “bara födde lite barn”.  

Så ja, förra året var jag skör och alldeles ny i den nya versionen av mig själv som jag inte hunnit gå in än. Jag njöt av stillsamheten i Vasa och stod länge och valde ut presenter inne på the Kitchen. I år blir det någonting annat, lite mer fira-livet-annat. Fint. Ser fram emot det. Så glad för att jag fått leva ett helt år till. 

9
9

Liknande inlägg

2 kommentarer

  • Svara
    Frida
    05/01/2019 at 15:41

    Så kul med flytten! Jag tror det kommer bli jättebra. Jag flyttade också från Göteborg till en småstad och det enda jag verkligen saknar är att kunna följa med mina kompisar på aw utan att planera det tre veckor innan. (Det saknar jag å andra sidan mycket, men att kunna vara ute utan att hela tiden trängas med folk väger upp tycker jag)

    • Svara
      vardagskonst@gmail.com
      05/03/2019 at 06:43

      Jag tänker också att det är sånt man kommer sakna, och det lätta med att röra sig till och från själva centrum vare sig man vill ta en spontankaffe på sitt favoritställe eller träffa folk. Men med kids blir det inte längre så mycket av den varan (spontaniteten) så egentligen kommer det nog inte spela så stor roll för oss. Känner lite extra nu att småstad ska bli underbart när det börjar bli varmt och svettigt och INGEN luft på spåvagnarna.

Lämna en kommentar