Kläder, kläder

Om att ha tappat stilen, igen

Det tog mig ungefär två år att hitta min nya stil efter graviditeten med Ebbe-Lou. In till en bohemisk garderob med klänningar från Bali, Indien, Indiska och Beyond retro flyttade istället Rodebjer, Baum und Pferdgarten och NoaNoa in. Och jag hann kanske hänga in den sista nya blusen innan jag blev gravid igen, med Signe.

Ett par månader in i graviditeten kunde jag bära allt det fina innan jag fick byta ut mot det allra mjukaste i de allra största storlekarna – för upp i vikt, det hör tydligen till mina graviditeter vilken livsstil jag än väljer. Inte är det särskilt lite heller utan faktiskt rätt mycket.

Och jag vet, att det är så tabubelagt att prata om det, men man måste få göra det. Jag måste. För hur ytligt det än må vara så är det någonting jag tänker på ofta. För jag är så van vid att klä mig som jag, att klä mig efter humör och efter vad som sker inombords. Jag speglas i mina kläder och mina kläder, dem speglar mig. Jag liksom hittar ett stöd i det jag bär. Ibland blir det min sköld och ibland någonting annat. 

Men just nu känner jag mig mest vilsen och förvirrad. Ingenting av det jag köpte innan jag blev med barn kommer att passa på ett bra tag och så har jag ju även denna mindre ljuvliga identitetskris som rör till allting lite extra.

Och ibland undrar jag, med en liten dos avund, hur det skulle vara att bara gå raka vägen tillbaka till sina gamla jeans direkt efter graviditeten och aldrig behöva ägna sånt här ens en halv tanke. 

Tänk, vilken befrielse det hade varit.

Men ja, sånt kan man ju inte gå runt och tänka på. Utan det är väl bara att börja agera – och börja leta efter den igen, stilen.

13
13

Liknande inlägg

Inga kommentarer

    Lämna en kommentar