Vardag

Om att lämna, om att inte kunna förlåta och om att hitta tillbaka hem.

• Erase/rewind med The Cardigans, Fly av Ludovico Einaudi och Feeling good av Nina Simone är vad jag lyssnar på när jag sitter på tåget till och från Göteborg. Jag åker förbi sjöar, skog och hästhagar. Lämnar en nervöst tickande puls med människor som hela tiden är på väg någonstans och återvänder till trähus i ljummen solnedgång och knappt några människor alls.

• Jag går igenom Allén, ibland förbi sluddrande röster på en parkbänk, röster som försöker strama upp sig, som försöker behålla någon form av värdighet. En ton av jag är fortfarande med, jag är inte så full. Jag känner igen det, alltför väl. Den nyansen lärde jag mig att höra redan som liten. Man skulle kunna tro att min historia skulle göra mig mer ödmjuk, kanske också mer förstående. Men nej, tvärtom. Jag är hård, det knyter sig i bröstet på mig, jag fäster blicken rakt fram och känner hur käkarna biter ihop. Jag står knappt ut och måste skynda, skynda mig förbi.

• Jag ser dem igenom tågfönstret och skyndar mig ut. Kjolen fladdrar när jag halvspringer ner för trappan. Signe har bara tröja och blöja, de knubbiga låren är nakna och varma, i nacken har håret lockat sig och hon tjuter till när hon ser mig. Ebbe är arg för någonting och säger TRAMS högljutt samtidigt som han sneglar på mig. Jag går omedelbart in i min roll, hittar hem igen, återfår konturerna. Nu är dem här, tillbaka hos mig och jag blir hel, i trappen på tågstationen i Alingsås.

17
17

Liknande inlägg

Inga kommentarer

    Lämna en kommentar