Personligt

Om dem jag älskar.

Hittade den här bilden i en bortglömd mapp och slungades genast tillbaka. Han var så liten, klädd i kaptenhatten och var min alldeles enda lilla. Signe hade visserligen precis börjat gro i min mage, så egentligen fanns det ju en till. Men där och då var det bara vi. 

Och sen kom den här, skatten. Gud vad jag älskar henne. Och honom. Dem båda. Så, så, så glad och tacksam för att det blev just de här två. Önskar inget mer och önskar mig inget mindre. Som natt och dag och det bästa ur två världar. 

Och en bild från när vi åkte till Strängnäs och tittade på Facienda för första gången, där vi sedan gifte oss. Så knäpp bröllopsdag vi fick, men så bra det blev sen ändå. Vi behövde bara komma tillbaka till en plats vi ville vara på och landa litegrann. I november är det fyra år sedan vi stod i det andra rummet i den här byggnaden och sa ja till varandra. Älskar honom så vansinnigt mycket, fortfarande. Till och med mer idag än då.

8
8

Liknande inlägg

Inga kommentarer

    Lämna en kommentar