personligare.

om den kropp som är min.

IMG_1946

IMG_1928

den är så annorlunda nu, kroppen. så mycket mjukare, större.
tänker att jag vill vara snäll mot den, men under en dag som är dålig blir jag istället elak.
kallar den för saker, och ger den ingen energi att arbeta med, straffar den. ändå hjälper den
mig, tar mig framåt. hur jag än beter mig så är den mig lojal. och mestadels uppskattar jag
den, men ibland inte alls.
det tog mig flera år, att förstå den och acceptera den. att lära mig tycka om de mjuka
formerna och att ta den för vad den är. att sluta se mig om och jämföra den med andra,
att bli immun mot modemagasin och att sluta dölja. jag tycker i grund och botten om
den. den har tjänat mig väl, den hjälpte mig att nära ett litet barn. den hjälper mig att
komma dit jag vill, att lyfta och bära.

men ofta saknar jag, mina gamla klänningar. de som är en del av den jag varit tidigare,
de som påminner mig om resor jag gjort och ställen jag varit på. för i varje klänning finns
ett minne. och det blir, som att bära, ett sådant lindat kring kroppen. det gör mig trygg, på
något oförklarligt vis.

6 kommentarer

  • Reply
    Anonymous
    07/04/2016 at 17:53

    Tack fina Anette, stor kram <3

  • Reply
    Anonymous
    07/04/2016 at 17:53

    Tack, så fint att kunna lämna ut sig så här och få detta tillbaka. Puss!

  • Reply
    Anonymous
    07/04/2016 at 17:53

    åh fina. vet du, jag tänker att hela identiteten omvandlats något så oerhört sedan jag blev mamma att det blir så viktigt att hålla fast i det som funnits tidigare. fastän jag innerst inne tycker att man kanske istället borde fortsätta framåt och öppna upp för det nya, så tror jag det blir så svårt när man redan tappat så mycket på vägen. du är fin, puss.

  • Reply
    Ebba
    07/04/2016 at 17:53

    Bästa texten som träffar! Kram

  • Reply
    Anette
    07/04/2016 at 17:53

    Alltid så fina texter <3

  • Reply
    Hannah
    07/04/2016 at 17:53

    du är så fin, och dina ord så fina. och klänningen du bär ovan är alldeles fantastisk! jag har en gammal klänningsdröm jag älskat en gång som jag nu inte kommer i, det blir ett innerligt krig trots att den är i en orimligt liten storlek. vill bära den, det gör ont att slänga, men så hittade jag en ny klänningsdröm som passar den jag är idag, och den fick ersätta den gamla och det gjorde allt så mycket lättare. hjärta!

  • Lämna en kommentar