mamahood.

om det där andra som också hör till.

mitt allra bästa tips till småbarnsföräldrar? mönstrat, bär mönstrat. döljer alla fläckar, garanterat. mitt nästa? skaffa barn i ett kollektiv med minst tio andra så ni kan skicka ungen vidare när ni inte fått sova mer än fem och en halv timme och måste bråka er fram för att få igenom ett blöjbyte eller nattning. och det tredje – köp dubbel årsförbrukning av kaffe redan innan förlossningen. och nej, vifta inte med den där jag-dricker-inte-kaffe flaggan i ansiktet på mig, förr eller senare kapitulerar alla.

ja den här härligt pastelliga tonen där sammanfattar väl min dag ganska bra. för precis så tydligt som det framgår – så trött är jag. vi har kraschat rätt in i någon sorts överjävlig fas där det pratas nattskräck och jag flyttar snart ut. kanske är det tänder på gång, jag vet inte, men hårt är det just nu. jag vill inte lämna ut för mycket men det är oerhört mycket missnöje, gap och skrik. och mitt i det står jag och försöker samla mig när Hugo åkt till jobbet.

det hela brukar bli bättre efter första sovpasset men finns ändå kvar där vagt under hela dagen. jag förstår ju såklart att om JAG tycker detta är jobbigt så är det förmodligen hundra resor värre för den lilla, men det är svårt att vara logisk, vettig, sval och vuxen just den sekunden det skall hanteras. som tur är kompenserar han med pussar, klappar, high fives och att imponera på mig genom att lära sig nya saker på sekunden.

älskade unge, vad är det som pågår?

4 kommentarer

  • Reply
    hanna, förbanna
    22/06/2016 at 09:36

    nä, det är inte lätt att vara mamma ibland :/ tur att det mesta är övergående i alla fall <3

  • Reply
    sandra
    22/06/2016 at 09:36

    låter som en kliché, men det är bara att uthärda. Trots kommer tyvärr i alla åldrar och just nu,just idag har jag blivit totaltokig på mina kids som inte vet hur man är trevlig mot sina syskon. Två gånger fick jag införa total tystnad och den tredje gången kapitulera jag och satte på mig hörlurarna och lyssnade på en ljudbok istället. Trots att man blir tokig så blir man ju varm i hjärtat av dom med. Hoppas eran morgondag blir bättre :)) kram

  • Reply
    Sandra
    22/06/2016 at 09:36

    Verkligen! Det är ju räddningen, att det mest är övergående! Puss!

  • Reply
    Sandra
    22/06/2016 at 09:39

    Det var faktiskt ganska skönt att läsa, från en mamma till en annan – att det bara är att uthärda. Det är ändå tacksamt att det hela går i vågor och att det finns så mycket fint däremellan. Tycker det var fint att du berättar så ärligt här om hur det gick. Det får mig att känna mig lite lättare inför de stunder jag själv ger upp och låter det hela vara. Stor kram!

  • Lämna en kommentar