Personligt

Om det exotiska i det alldeles vanliga.

Jag sitter i köket och skriver det här. Frukosten till barnen är framdukad men fortfarande orörd. Min kaffekopp är tom, min smörgås har jag ätit upp. De sitter i dörröppningen mellan hallen och vardagsrummet och tittar på Bollibompa på ipaden som Ebbe passade på att norpa medan jag nyvaket tog mig upp ur sängen. Jag har ju förstått att de kommer ha glädje av varandra, kunna bli kompisar men jag hade nog räknat med att det skulle ta ett par år till. Men igår lekte de på sitt rum nästa hela dagen. Eller ja, Ebbe-Lou hittar på och styr leken medan Signe är en slags oregerlig, vimsig typ som inte alltid är helt med på noterna. Men Ebbe har tålamod med henne ändå.

Förundrat tittar jag på dem, på hur de knyter an till varandra, leker och skapar en egen relation. Jag har aldrig haft det. Min storasyster, som gick bort när jag var femton, var åtta år äldre än mig. Förutsättningarna fanns inte riktigt där, fastän vi stod varandra nära så befann vi oss naturligtvis aldrig på ens en någorlunda samma nivå. Vi hade ingenting gemensamt och jag blev mer av ett ensambarn. När min lillasyster föddes var jag tolv. Så där blev det samma sak som förut.

Så jag fascineras av relationen mina barn bygger och blir så rörd att jag måste hålla tårarna tillbaka.

Och fastän det inte är någonting stort eller ovanligt så känner jag mig lite som en statist mitt i allt detta normala. Det kanske blir så när man kommer från en dysfunktionell familj, att man inte riktigt vet hur man ska förhålla sig till allt som är i sin ordning, till allt som inte hotas av en katastrof utan bara är som det ska vara.

Det är förmodligen också därför jag älskar allt det här, fastän jag kan känna mig utanför och främmande inför det – det helt vanliga familjelivet. Det måste inte glittra överallt, allting måste inte vara guld. Det räcker med en frukost med skogaholmslimpa och barn som kladdar med yoghurten. Med en man som slår på radion och frågar om jag vill ha en till kopp kaffe och vad jag vill göra idag.

12
12

Liknande inlägg

8 kommentarer

  • Svara
    Ida
    07/04/2019 at 08:30

    gu, nu börjar jag gråta över min kaffekopp. Så fint! så rätt du har.

    • Svara
      vardagskonst@gmail.com
      07/06/2019 at 12:22

      Vad rörd jag blev av den här kommentaren. Tack fina du ♥️

  • Svara
    Ellen
    07/04/2019 at 08:31

    Så vackert! ❤️

    • Svara
      vardagskonst@gmail.com
      07/06/2019 at 12:21

      Tusen tack Ellen ♥️♥️♥️

  • Svara
    Linnea
    07/04/2019 at 13:44

    Du skriver ju magiskt, Sandra!

    • Svara
      vardagskonst@gmail.com
      07/06/2019 at 12:21

      Åh Linnea, tack så mycket ♥️

  • Svara
    Elin
    07/05/2019 at 19:13

    Så fint skrivet ❤️

    • Svara
      vardagskonst@gmail.com
      07/06/2019 at 12:15

      Tack snälla ♥️♥️♥️

Lämna en kommentar