mamahood.

om det som inte syns men känns.

så, han blev ett, för elva dagar sedan, min lilla. ett helt år sedan jag blev någons mamma.

vi firade med en rosa prinsesstårta och kanske lite för många paket. det roligaste var
ju såklart påsen och snöret. men jag ville så gärna få ge. få vara bra och ge honom sådant
som är fint och roligt. jag ville vara bra.

och nej, jag vet. det där är inte att vara bra. det är det annat, som är. jag förstår. men
det har gått så fort att leva och förstå nya värderingar, att ibland agerar man så som man
är lärd. utefter det som fortfarande finns i ryggraden. ibland är man så simpel att man tror
att många, fina paket är betydelsefullt.

när jag stod i butiken och la fram både det ena, det andra och det tredje på disken, så
skämdes jag. för att jag kände mig transparent. som en sådan där konsumerande mamma
som inte fattat grejen. jag kände mig tom och som om jag inte visste bättre. hur giftfria
och ekologiska leksaker det än blev.

det är klart att de förstod, expediten som slog in och personen bakom mig, att det inte
är det där som är det viktiga. alla förstod ju självklart det, förutom jag. som köpte fyra
hela paket till någon som bara bryr sig om mat och närhet. vilken mamma. smaklös.
ytlig.

allra helst vill jag knycka på nacken åt det hela men de där osynliga pekpinnarna, de
gick igenom revbenen och hela vägen in. förmodligen mer en känsla än en sanning,
skapad av alla som minsann vet vad en riktig förälder är och som målar en helt svart,
om man inte riktigt får plats i mallen.

det är så mycket man ska vara och så mycket som man inte ska vara.
men tänk om det här är allt jag är, då? tänk om det här är allt som blir?

6 kommentarer

  • Reply
    Clara Kron
    11/04/2016 at 15:34

    Jag tycker du verkar vara en underbar mamma. Med eller utan presenter. “You alone are enough. You have nothing to prove to anybody." – Maya Angelou

  • Reply
    sandra
    11/04/2016 at 17:29

    Som förstagångsförälder tar min in så mycket och påverkas av vad andra säger/skriver/tycker om hur barn ska uppfostras och hur man som förälder bör vara. Det är svårt att inte göra det för man är ju nybörjare och vill ju bara göra det absolut bästa och rätta för sitt barn. När barn nummer två kommer så är det inte så för då är man självsäker och "kan det där" och barn nummer tre så skrattar man nästan åt alla dessa pekpinnar och dömande människor som vet bäst. Man är inte mer än människa och man kommer göra fel. Men bara det finns kärlek så löser sig det mesta och ditt barn kommer växa upp och bli trygg och tillfreds med livet. Så mitt råd är att lyssna på dig själv och slappna av.

  • Reply
    Lund Johanna
    13/04/2016 at 13:16

    Ja, och tänk om inte världen är så svart eller vit som de målar den. Ni verkar vara fantastiska föräldrar till er ett-åring tycker jag. Men jag förstår känslan. och rädslan. Usch. En stor pepp-kram kommer i alla fall flygande!

    (ursäkta kommentarsspam:ande förresten, läser ikapp lite här och kunde visst inte låta bli att kommentera på typ allt :))

  • Reply
    Sandra
    13/04/2016 at 13:43

    Tänk, det är så lätt och går så fort att se sig själv ur en negativ synvinkel ibland.
    1, 2, 3 pang så har man tänkt det. Känt det. Men så fort man får ord som dina så börjar man på riktigt begrunda det. Som om det liksom aldrig fallit en in tidigare, att man faktiskt är ganska bra ändå.

  • Reply
    Sandra
    13/04/2016 at 13:46

    Tack! Jag tror du har helt rätt och jag tror att för varje gång man gör någonting så blir man också säkrare, särskilt när man redan har ett kvitto på vad som fungerat tidigare. Att göra saker och ting för första gången är alltid läskigt, men jag känner hela tiden att allting blir lite lättare även om jag stöter på situationer som dessa emellanåt. Stor kram <3

  • Reply
    Sandra
    13/04/2016 at 13:49

    Tack, fina! Vi gör så gott vi kan antar jag, men det är verkligen en balansgång hela tiden. Förmodar att det blir enklare med tiden. Eller liksom mindre svårt i allafall.
    Tror också att mycket kanske har att göra med vart i livet man står, i vissa fall är man mer mottaglig för sådant som man kanske aldrig hade blivit när man är någon annanstans. Bamsekram till dig, Johanna <3

  • Lämna en kommentar