en sammanfattning

Om inställningen till långt hår, om att tycka om mer än mindre och en Cajsa Warg-bukett

som godis, alla dessa hårspännen. jag har nog börjat samla. nu när Signe inte längre sover och kräks i mitt hår mer kan jag låta det bli långt igen, precis som innan jag fick nog och kapade av det mitt i natten. visserligen var det knappast med sorg som jag klippte, jag tycker om kort hår. långt känns mest så konstigt, som om man hade en död tofs hängandes på axlarna? men jag tycker ju det är fint med, får kanske jobba lite på inställningen bara.

jag jagar livet just nu. men utan klumpen i magen och utan andan i halsen. ingen puls som tickar farligt fort. det är barnen, Hugo, universitetet, kompisarna och jobbet. det är bara bra saker. jag hinner till och med föna håret, måla naglarna och prata i telefon. och vila med min minsta. jag kan inte minnas när livet var så behagligt senast, om vi nu ska bortse från min konstanta PMS som kommer hand i hand med ägglossning och mens, typ stup i kvarten känns det som.

i vilket fall så var det svettigare förra året, svårare att få allt att gå ihop. och jag var nog ganska matt. det är svårt att vilja så mycket och så gärna jämt. men jag har förlikat mig med det – jag tycker om att leva och jag tycker om att ha lite för mycket än för lite på mitt fat och det är bara så det är. sova, bra, äta bra, vara snäll och säga stopp får vara min hjälp när jag försöker balansera det där fatet.

ljuset. nu är det nära. och en Cajsa Warg-bukett från rester i butiken som gulliga Caroline satt ihop och som jag kände att jag behövde ha i mitt hem. den gör mig lycklig. en helt okonstlad hög av fint.

5
5

Liknande inlägg

Inga kommentarer

    Lämna en kommentar