Signe, Ebbe, föräldras...

Om sen och tidig förskolestart

Idag var det min första alldeles egna dag med barnen, på flera veckor. Hugo har börjat jobba och nu kommer vardagspusslet att börja sin utmaning med två jobb och en som ännu känns för liten för att börja på förskola. Det är ju en balansgång det där med när barnen är redo för en sådan sak.

Jag minns att när jag jobbade förskola så resulterade det i att jag absolut inte kunde tänka mig att låta mina barn börja innan de närmade sig tvåårsdagen. Jag minns inte riktigt varför men jag har ett vagt minne av att jag tyckte de små kändes just små och i behov av något som jag inte kunde ge dem eftersom man måste ge till så många samtidigt.

Att ta hand om någons barn är ju inte bara ett jobb man gör, utan det är så mycket mer än det som står på papperet. Det är närhet, kärlek, uppmärksamhet och även en del fostran. Vissa barn behöver mer av det och andra behöver mindre, det är ju inte alltid åldersbundet utan jag skulle snarare vilja påstå att det har med personligheten att göra. Därför vet jag ju också att det finns små barn som inte är så små att det påverkar dem negativt att börja förskola tidigt, snarare tvärtom. 

Men jag har fortfarande en stark övertygelse i att de bästa förutsättningarna blir när barn är stora nog att vara relativt självständiga. När de inte behöver vänta på att någon ska lyfta dem, bära dem från a till b och så vidare. Det var några av anledningarna till att jag väntade med Ebbe-Lous förskolestart. För att jag ville att han skulle vara så “stor” som möjligt, att han skulle kunna klara sig själv inom rimliga ramar, stå på sig och säga ifrån. Det hade naturligtvis också sina nackdelar eftersom separationen blev svår och det blev lite svårare för honom att följa med och liksom ställa sig i ledet så som små barn gärna gör för att “alla andra” gör. Det kan ju också vara ett personlighetsdrag, såklart. Man vet ju inte.

Signe verkar vara annorlunda, hon svarar oerhört bra på Ebbes inskolning på den nya förskolan. Hon följer med de andra barnen, sätter sig i ringen och har liksom lättare för att haka på. Sen gråter hon högt när det är dags att gå. Så var det aldrig med Ebbe, han gick sin egen väg hela tiden. Men ja, det innebär att vi har börjat vackla lite i vårt beslut med sen förskolestart och tänkt att kanske men sen ändrat oss igen och tänkt att vi väntar tills åtminstone januari, när hon när lite mer stabil och inte så närhetskrank. Eller kanske när jag är lite mer stabil och mindre närhetskrank. För det finns, ärligt talat, en viss ovisshet i vem som faktiskt är vad i den ekvationen.

13
13

Liknande inlägg

6 kommentarer

  • Svara
    Nana
    08/13/2019 at 06:44

    Vår äldsta tjej hon älskar förskolan och fick börja dagen efter sin 1 års dag. Mest för att få ha fått börja innan lillasyster skulle komma. Nu älskar hon att gå dit. Hon kräver en stimulans som inte jag kan ge henne. Hon mår bra där kan jag se. Men så vår yngsta. Hon fick börja där också tidigt pga att få plats där vi ville samt att de gick 12 veckor ledigt nu i sommar. Men hon avskyr det. Vill gå sin egen väg vilket inte alltid passar, göra på sitt sätt osv
    Nu ska de börja nästa vecka och jag bävar för lillasyster skull. Så nu är en plan med mormor dagar inplanerad för henne.

    Så lyssnar till vad Signe vill och behöver.

    • Svara
      vardagskonst@gmail.com
      09/06/2019 at 22:10

      Ja men jag håller med om det, att lyssna till barnets behov i den mån det går. Och det låter det sannerligen som ni gör, fint tycker jag. Intressant för övrigt hur oerhört olika syskon kan vara 🙂 kram!

  • Svara
    Linnea
    08/13/2019 at 08:09

    Så tänkvärt och fint skrivet! Jag är nog av samma åsikt som dig – hade jag haft egna barn tror jag att jag hade väntat minst ett par år innan jag lät dem börja på förskola.

    • Svara
      vardagskonst@gmail.com
      09/06/2019 at 22:11

      Ja men jag tror nog på det. Åtminstone i den mån det går och beroende på vilket barn man har. Eller får 🙂 <3

  • Svara
    Hilde
    08/17/2019 at 17:56

    Jeg tenker så mye på dette for tiden. Gutten min på 15 måneder holder på å begynne i barnehagen nå. Han trenger masse kos og oppmerksomhet, og jeg er opptatt av å gi ham det hjemme. I tillegg er jeg veldig bevisst på å lære ham å sette ord på ting. Nå som vi har vært i barnehagen noen dager, ser jeg godt at han ikke på langt nær kommer til å få den samme oppfølgingen der. Det er for få voksne og for mange barn som krever oppmerksomhet. Til gjengjeld får han leke fritt med andre barn, og han en lærer en type selvstendighet som jeg nok ikke hadde gitt ham mulighet til å lære hjemme. Men han er jo fortsatt så liten!

    Jeg er mammaledig med søsteren hans på to måneder, så jeg har mulighet til å gi gutten korte dager og eventuelt ta ham ut av barnehagen helt hvis han skulle mistrives. Det er godt å vite, men jeg bekymrer meg masse for hvordan det skal gå med lillesøster når både jeg og mannen min må tilbake på jobb. Det aller tristeste er å tenke på de barna som begynner i barnehagen når de bare er åtte-ni måneder. Det må noen her i Norge på grunn av nye permisjonsregler.

    • Svara
      vardagskonst@gmail.com
      09/06/2019 at 22:09

      Åh. Fastän jag förstår att det inte är en självklarhet att kunna ha sina barn hemma, ur flera perspektiv så tycker jag att åtta-nio månader känns så oerhört litet? Och vad gäller din äldste – jag kan ändå relatera till viss del till det du skriver – fastän man vet att det blir brist på vissa ting i förskolan så väger det samtidigt upp genom annat. Jag brukade/brukar stålsätta mig med att det är bra för Ebbe på förskolan. Att han utvecklas på sätt han inte hade haft möjlighet till hemma och att jag aldrig någonsin kan leka lika bra som andra barn i hans ålder kan. Han behöver mig som hans trygga hamn och för mycket mer men han behöver förskolan minst lika mycket till annat. Där får han vara barn på ett helt annat sätt, bland andra små likar med samma tankebanor och idéer. Men det förutsätter ju också att han trivs och kan ta del av allt det som är bra. Åh. Förskolefrågan, så mycket man kan diskutera kring den. Kram <3

Lämna en kommentar