Livet Tankesmedjan

Om stormen, vardagen och andrummet

Vi har haft storm i Göteborg idag, här utanför fönstret. Där påskliljorna brukar stå ligger nu något som ser ut som en nertrampad och sorglig hög. Regnet tog dem.

Signe sov sig igenom åskan, på mig och Ebbe bäddade jag ner i fåtöljen i den korta pausen jag gav mig själv att göra kaffe och hämta en bok innan jag intog position igen. Sedan första natten i livet utanför har hon somnat och sovit på mig. Jag har ingenting emot det, jag tycker till och med om det. Hennes varma huvud mot mitt nyckelben och den lilla kroppen som andas djupt mot min. Jag kan slå armarna om henne när jag vill, stryka henne över ryggen och pussa i lockarna. Lilla myset, kallar jag henne.

Jag har börjat läsa Stephen King och dricka hejdlöst med kaffe. Jag drömmer konstant om att göra mer men redan innan klockan slagit åtta börjar min kropp göra sig redo för att sova. I min telefon har jag långa listor med sånt jag vill göra och jag somnar med en längtan efter morgondagen för “då ska jag…“.

Men jag hinner sällan göra någonting av de där listorna alls, för vardagen tar mig, lite så som regnet tog det som var kvar av påskliljorna. För varje dag är det ungefär samma sak; jag går upp sist och får kaffet i sängen, jag plockar i lägenheten, klär på barnen, ordnar frukost, lämnar på förskola, agerar sovkudde, dricker kaffe, hämtar på förskola, sätter maskrosor i små koppar med vatten, tackar för teckningarna, pussar knän som gör ont, räddar blomjorden från att hamna i Signes mage och lagar middag.

Ibland tänker jag att det här livet kommer göra mig galen en dag, fastän jag ju vet att det inte är för alltid. Fastän jag vet att det jag gör är värdefullt i sig. Men det måste finnas mer mellan sovstunder och disk, mellan lämning, hämtning och är temperaturen rätt?

Och därför skriver jag uppsatser, därför finns jag på den här platsen, därför har jag blommor i hela lägenheten. Därför läser jag böcker. Därför, därför, därför. Därför att jag måste.

10
10

Liknande inlägg

4 kommentarer

  • Svara
    Josefin
    21/05/2019 at 17:49

    Vilken fin skildring av vardagsrealism <3

    • Svara
      vardagskonst@gmail.com
      21/05/2019 at 17:53

      Tack, snälla du <3

  • Svara
    Anna
    22/05/2019 at 08:57

    Det enda som syntes för mig var “då ska jag…” och “är temperaturen rätt?” med en massa vitt runt omkring, min dator är lite seg obvi. Tyckte det också var en fin, om än oavsiktlig, skildring av vardagsrealismen. Hur disträ en kan vara i vardagen med barn och hur tankarna är på så många olika platser och kring olika ting. =) Kram

    • Svara
      vardagskonst@gmail.com
      30/05/2019 at 13:18

      Eller så kanske det är layouten det är fel på? Hmm, ska kolla upp. Och tack fina, blir alltid glad när du skriver en rad eller tre till mig. Kram <3

Lämna en kommentar