personligare.

om vikten av att spara skrivna ord.

jag har skrivit på nätet länge. sedan 2007 om jag inte har helt fel.
alltså har jag dokumenterat vad jag tyckt om, vad jag ätit till frukost,
vad jag haft på mig och hur jag har bott och tänkt i nio hela år.

med undantag för enstaka perioder.

fortfarande kan jag minnas hur jag satt där och skrev
mina första inlägg med vit text mot en svart bakgrund
utan en tanke på att någon skulle kunna hitta dit.

när jag sen förändrades så stängde jag ner med ett lösenord
och började om från början någon annanstans och så fortsatte det.

genom möjligheten att se tillbaka kan jag senare förstå
vad som varit av värde för mig för det är sällan jag ser
någon mening med att lägga upp sådant som inte berör mig
eller som är en del av det innersta.

det jag skriver om är sådant jag vill bevara och ibland prata om.
drömmar, sinnestillstånd, längtan eller ting som talar om en tid
som varit eller är.

sällan är en stol bara en stol liksom ett inlägg bara ett inlägg.
ibland kan de enklaste ord eller den tråkigaste bild vara en markering,
en påminnelse eller en anteckning för någonting annat som pågår nu.

och jag kan tänka mig att det är så i många fall –
att det lilla man får se mest är en del av en tidskarta
över ett helt liv bakom.

Inga kommentarer

Lämna en kommentar