Personligt

På jakt efter kompisar utan barn

En lördagskväll i soffan, mätta på pasta carbonara och kladdkaka, berättar min lillasyster att hon skaffat en ny app. Det är ingen dejtingapp, utan det är en app som bara är till för kvinnor som söker nya vänner. Jag laddar genast ner den, registrerar mig och skriver en presentation. Det är inte säkert att jag hinner med nya människor i mitt liv för tillfället, men man vet ju aldrig. Och dessutom tycker jag det här är intressant – en kompisapp. Vilket bra sätt att utveckla användningen av internet på.

Jag börjar gå igenom alla som dyker upp i listan och läser intresserat deras presentationer. Vad berättar människor om sig själva och vilka preferenser har dem när de söker kompisar? Fort blir jag medveten om vad många inte söker: kompisar med barn.

Det är inte helt obekant för mig, jag har hört det förut om hur impopulärt det är med kompisar som skaffar barn. En gång i ett socialt sammanhang, som faktiskt jag själv tagit initiativet till, var en av de första frågorna; har du barn? och så en suck av lättnad när alla svarade nej. Förutom jag då.

Under kvällen dök samtalsämnet upp igen där några i mitt sällskap relaterade till varandras historier om kompisar som skaffat barn och hur tråkigt det var. Eller jobbigt – jag minns inte exakt ordval. Det var en mycket märklig och ny situation att befinna sig i och jag ville så gärna berätta om hur lite jag själv förändrats sedan jag fått barn och försvara mig och alla andra. Men det gjorde jag inte, jag bara lyssnade.

Efteråt tänkte jag en del på det, på hur mycket den attityden drabbar just kvinnor. Vi kvinnor drar det kortaste strået (beroende på hur man nu vill se på det) när det kommer till att skaffa barn i form av svåra graviditeter, komplikationer vid förlossningar, föräldraledighet som drabbar karriär, inkomst, pension och i många fall en stark känsla av ett utanförskap. Nu ska den här gruppen kvinnor också petas öppet, degraderas till “mammor” som en sorts specifik art utan intelligens nog att kunna föra ett samtal om annat än barn och allt som hör till?

När jag bläddrar igenom rad efter rad i appen funderar jag på vad det här är för en ny sak egentligen. Att det ens finns som ett alternativ redan inprogrammerat att kunna klicka i; på jakt efter kompisar utan barn. Varför bygger man upp en gräns just där?

Vad ska det ens betyda att kunna välja bort människor med barn? Skulle vi lika lättvindigt accepterat det om det gällde ett annat val i livsstilen? Sökes: kompisar som inte har djur. Sökes: kompisar som inte bor i hyresrätt. Sökes: kompisar utan bröder, utan partner, utan internet.

Varför får vi lov att rata den gruppen – mammor- så öppet i en värld där det är fullständigt otänkbart att rata andra människor efter vissa typer av livsval?

Det är generaliserande, det är ohyfsat och faktiskt ganska taskigt.



10
10

Liknande inlägg

4 kommentarer

  • Svara
    Nana
    05/08/2019 at 18:37

    Ja jag tycker detta är svårt. Har också appen. Eller hade. För jag har barn. Men man glömmer att alla mammor är inte lika. Jag är lika ovälkommen hos andra mammor pga mina väl att inte amma, börja jobba 2 dar i veckan, inte låta barnen äta godis, dricka, eller sött fika. Men jag längtar efter nya kompisar som vill vara kompis med mig som person o inte som mamma rollen, inte som någons fru osv. Men då är de svårt.

    • Svara
      vardagskonst@gmail.com
      05/09/2019 at 10:09

      Oj tråkigt att vara så utdömd av andra mammor. Hoppas du hittar lite vettiga människor snart! Kram!

  • Svara
    Christin
    05/08/2019 at 19:50

    SÅ BRA SANDRA <3

    • Svara
      vardagskonst@gmail.com
      05/09/2019 at 10:07

      Tack! ♥️

Lämna en kommentar