Vardag, dagbok, samman...

Lilla spinneriet

Han har blivit så stor, min äldsta. Så stor att han kan följa med mig och Ebba på lördagsloppis och lunch på fina ställen som Lilla Spinneriet. Just den här dagen hade vi varit på Smyrnas secondhand och fyndat docksäng och porslin, en fuskpälskappa till mig och en liten väska med nyckelpigor på till Ebbe.

Här är han. Busrumpan.

Ah, en trappa. Naturligtvis måste den provklättras….

Och alltså, Lilla Spinneriet – så fint! Här är varenda detalj genomtänkt.

“Ska jag äta DEN?

“Ja, om du vill äta DEN sen.”

“Mackan ä BOTTTA!”

“Mamma, vi ska INTE dela. Jag ska äta MYCKE.” Happ.

Som sagt – fint.

“Titta mamma här är Ebbe-kola.”

Min fina Ebba som bara hänger med och lotsar kids med mig. Med världens tålamod. Puss.

Inte helt illa omgivning häromkring heller.

Fin dag ja, men absolut bäst var det här – Ebbe som gick iväg på egen utflykt och satte sig ner, så som en treåring gör, lite vart som helst för att räkna sina stenar, igen. <3

0
Vardag, dagbok, samman...

Om att fotografera, om min nya frisyr och så en liten assistent på det.

När jag började skära ner på saker att göra kom kreativiteten tillbaka. Jag behöver nog mycket lugn och ro för att få ihop tankarna och färdigställa. Får jag bara det så går det mesta undan sen.

Annars finns risken att det låser det sig för mig.

Så här såg det ut hos oss igår – jag ställde i ordning en bra plats där skuggorna spelar så fint ihop med ljuset för att fotografera.

För den som undrar så styr jag kameran med telefonen. Jag kan ställa in allt via den – ISO, slutartid, fokus och så vidare eftersom kameran har wifi.

Här provade jag mig fram med huruvida jag själv skulle vara med på bild eller inte. Här syns också min nya frisyr. Det är andra gången jag klipper kort i år, det växer så fort. Älskar långt hår i teorin men blir galen på det i praktiken.

Tänk som brudbukett. Älskar mixen, de olika längderna, färgerna.

Min spexiga älsklingassistent. Så jävla fin. Så glad att han finns.

0
Uncategorized

Triss

Jag drömmer lite om att börja blogga mer om inredning, för att det är kul och inte så känslostyrt. Och en stor del av livet. Eller ja mitt liv då. Men jag tänker den nog som mer…fristående. Inte sammankopplad med vardagskonst. Tänkte jag skulle kalla den/det för otrendig isåfall hehe.

Jag bygger upp en grafisk profil, jobbar fram bildspråk och planerar för en blomsterhandel jag fått lov att ta kommunikationsansvaret för. Det kan vara det roligaste jag gjort. Hela bordet här hemma är fyllt med blommor, finare blir det nog inte.

Väskan, mitt livs bästa köp vad gäller den kategorin. Rymmer a l l t. Våtservetter, loppisfynd, nycklar, tomma takeawaymuggar, plånbok, leksaker och allt annat nödvändigt.

0
Personligare

om ett rosa bord, om att vara spretig och om det som är just nu.

Jag trodde jag skulle vara bättre rustad, mindre åtkomlig för identitetskrisen som skulle uppenbara sig efter att ha blivit mamma en gång till. Men nej, den kom åt mig ändå. Eller kris och kris, det låter så allvarligt, kanske är det identitetsförvirring jag menar egentligen. Fast det låter väl också sådär.

Nåväl, hur det än låter så har någonting hänt. Jag står och stampar och försöker vänja mig vid allt detta nya. Trots att sju månader gått så har jag fortfarande inte lyckats få ihop det gamla jaget med det nya. De rör sig envist mot varandra som olja och vatten.

För det mesta är jag ganska trött. Blek. Jag sover dåligt och när jag är vaken är det som om jag arbetade med tre hjärnor istället för en – den som hanterar allt som rör barnen, den andra som hanterar viljan och fokuset framåt och som aldrig säger nej till någonting längre och så den tredje som är min alldeles egna som hela tiden säger åt mig att sakta ner, som vill ligga på soffan och läsa en tidning. Det är svårt att kombinera dem alla tre.

Sist jag var föräldraledig gjorde jag också en del men jag hade inte så många bollar i luften som nu och det är väl inte alltid optimalt men hur gör man om man inte vill missa livet? Hur gör alla de andra som lyckas äta och ha kakan kvar?

Äsch det ordnar sig säkert, i ett annat liv.

Det är mycket utflykter nu för tiden, både små och stora. Till både nya och gamla secondhandbutiker, nygamla stråk att spatsera på och nya platser att köpa kaffet på. Jag har dessutom målat matbordet, i rosa, för häromkvällen fick jag hjärnsläpp och bestämde mig för att allt var fult och att jag skulle vilja bo mer “Köpenhamnskt”. Hugo fattade ingenting men lät mig hållas, Ebba satt snällt med Signe i knät så jag kunde leva ut med penseln och sen satt jag i soffan och stirrade på mitt bord resten av kvällen och försökte förstå vad som hänt. Jag menar, jag gillar ju färg, men rosa var kanske att ta i. Eller? Jag vet inte ännu.

På tal om utflykter så gjorde vi Hisingen idag och jag hittade vaser och ett smyckeskrin i sten med lite trasiga kanter. Jag älskar det och ska fylla det med mitt allra vackraste krimskrams.

Ebbes Hörna på Vårväderstorget var första stoppet och nästa var Kyrkbyns secondhand. Sen var det fika på Baka som levererat sitt bröd till Johan och Nyström fram till nu (nu byter dem till Gateau) och sen vidare in till Sandra för att hämta upp blommor.

Jag fick höra av två oberoende källor att Steinbrenner och Nyberg har magiska chokladbollar så vi köpte med oss en liten kvartett därifrån på vägen hem till kaffet.

Och ja, jag vet, jag skriver mest som en kratta nu för tiden. Spretigt och dethärharjaggjort-igt. Här finns inget poetiskt alls, inte ens i längst in i hörnen. Men ha lite tålamod ändå, för kanske kommer det tillbaka. Eller så gör det kanske inte det. Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag tycker om att komma hit till den här platsen och få vara lite spretig och sånhär-ig. Och att det måste, måste få finnas plats för det med.

0
Uncategorized

Nygrens, bar centro och antikladan.

Jag tog ledigt från familjelivet i söndags och åkte till Alingsås med Ebba för att äta frukost på Nygrens och sen till Antikladan.

Nästan allt var (enligt mig) rätt saftigt prissatt i ladan men jag hittade det jag var ute efter (tavlor) för en hundring. Så det gick ingen nöd på mig. Ska man förresten ge sig på det stället är det nästan bäst att ha en lista med sig på vad man vill ha, för det är s t o r t och där finns så m y c k e t saker att risken för att komma ut tomhänt är inte långt bort.

Älskar förresten heldagar med kompisar. Att spela hög hiphop i bilen, äta flott frukost ute, gå på secondhand och sen äta middag på McDonalds. Så jäkla fint att ha den delen av livet med.

Bar centro – ett extremt hipstrigt och coolt ställe men med bra kaffe, bra plats i stan och goda pain au chocolates. Och energiska människor bakom disken, vilket faktiskt är rätt trevligt. De tog bara kontanter förut men not anymore, så nu är det fritt fram.

0
Vardag, dagbok, samman...

holmens marknad

Mitt tips på Ebbe och Haldis var visst ingenting att ha – jag fick en kommentar om att det var stängt. Hoppas hen har fel hehe.

Men i vilket fall VET jag säkert att Holmens marknad har öppet. Ett stort ställe med rimliga priser och rätt stora möjligheter till fynd. Där är också enkelt att hitta eftersom de håller fin ordning.

Så där, där har vi ett litet måndagstips.

0
Vardag, dagbok, samman...

syskonrelationer, Hugo och livet som blir med en som är sju månader gammal.

Det här är fantastiskt att se – Signes blick på Ebbe-Lou. Det pratas om att det är lite synd om tvåan som bara måste hänga på och som inte får lika mycket uppmärksamhet som det första barnet, men jag tycker att det är tvärtom.

Ja, Ebbe hade all vår uppmärksamhet men han hade inte det som Signe har – en storebror. Och inte vilken storebror som helst utan en som bjuder in till en treårings knasiga, regellösa och fantasirika värld. Igår hade Signe sin roligaste kväll i livet – hon satt i mitt knä och gapskrattade åt när Ebbe höll på med någon sorts springtävling.

Hon sitter bredvid honom i fåtöljen och petar på honom tills han får nog och håller om henne för att hon ska sitta still, han hämtar brandbilen åt henne, pussar och kittlar henne. Hon tycker han är roligast av oss alla. Och Ebbe-Lou har fått den mest engagerade hejaklacken någonsin.

Han är ingen egentlig pusslare, min son. Inte heller är han helt såld på att rita. Men jag tänker att det är bra för honom så jag jobbar på det. Lockar med spännande pussel och tar mig tiden till att sitta ner och göra det ihop. Alltid inbjudande, aldrig med tvång.

Och när han vill så sätter han ihop det mesta.

Hugo, min kärlek. Världens bästa pappa och så jävla fin. Jag älskar dig. Trots att vi har huvudet åt varsitt håll just nu. Du är min blixt.

Signe, sju månader. Nu börjar en annan fas och ett annat liv och jag måste börja säga nej till mer än tidigare för nu har hon vuxit in till ett litet sällskap som behöver mer uppmärksamhet än tidigare. Så från och med nu består kaffesällskapet på andra sidan bordet mest av den här ljuvliga bästa kompisen.

Ah, se vilka tyger jag hittade på Stoff och Stil häromdagen. Matchande set till barnen – snart check på den!

0
Fint, bra, jag gillar

om en glad tröja, rosa fåtöljer, om att fostra pojkar och rosa väggar.

Bildkälla

En tröja man blir glad av! Skulle jag ha den i garderoben hade jag klätt den med ett par “mom”-jeans. Eller en prickig kjol. Örhängena skulle jag också ta, jatack.

Bildkälla

Det är inte flickor/tjejer/kvinnor som ska vara försiktiga, som ska klä sig “passande”, som inte ska dricka “för mycket”, som ska gå med nyckelknippan mellan fingrarna, som ska vara försiktiga and so on. Det är alla vi, föräldrar till pojkar, som bär det största ansvaret. Genom att vara en motpol, genom att tjata tjata tjata in goda värderingar, genom att vara en vettig förebild, genom att ta vårt ansvar och fostra dem och vara på vår vakt så fort manskulturens färger börjar blandas i våra söner når vi en förändring. Tror jag.

Bildkälla

Med ovanstående i åtanke pratar vi mycket om rätten att säga nej med Ebbe. För jag tänker att om han lär sig att respektera sig själv och sin egen kropp så blir det inte lika svårt för honom att respektera någon annans.

Bildkälla

Sant..

Bildkälla

…men jag vill ändå ha dessa.

Bildkälla

Ibland tänker jag att kroki borde vara obligatoriskt i skolan. Jag vet ingen som har så avslappnad inställning till kroppen som Hugo, som lagt oändliga timmar på kroki som konststudent – vilket jag tror har bidragit till en helt annan förståelse för hur kroppar ser ut, som sett riktiga människor istället för retuscherade.

Bildkälla

Rosa väggar, olika ramar och världens finaste upphängning. Önskar vi hade lite mer plats. Eller åtminstone några fria hörn.

0
en sammanfattning

pastan, tåfflan och koletten.

– Jag står mitt i oset av bränd falukorv och brandlarmet ska snart tjuta för tredje gången den här veckan. Jag kan koka möra grytor och få till den perfekta konsistensen på risotton men falukorvshelvetet får jag ingen som helst kontroll över. Larmet går och jag går lugnt ut i hallen och sträcker mig efter Hugos dyra paraply med trippla spröt och slår hårt uppåt tills det tystnar. Jag öppnar fönstret och vädrar ut. Jag serverar dem de sorgsna halvmånarna med pastan. Pastan är brungrå, men den är bra för kroppen, full med bönor och en miljon andra grejer. Så stod det på paketet. Men, den ser äcklig ut. Fast det syns inte när man sprayar ketchup över hela tallriken.

– Ena stunden säger han förnärmat att “mamma du är inte min bästa kompis” och jag tänker att söta fina lilla du, jag ska alltid älska dig. Till och med när jag inte får vara din bästa kompis. Jag lovar. / Mamma

– Min pappa arbetade på samma fabrik i 25 år. Och jag minns att jag alltid tyckte det var så oändligt lång tid på en och samma plats. Idag tänker jag ännu mer på det – att gå in och ut på en och samma plats i tjugofem år? Och inte nog med det – han trivdes. Han cyklade iväg med lunchlådan på pakethållaren utan en suck. Kommer jag någonsin att bli en sådan med, en sådan vanemänniska?

– Ljuset är fint nu. Det filtreras genom molnen och är alldeles vitt, nästan knastrigt.

– Min allra bästa återhämtning är just nu hos den minsta som har en smilgrop och som drar mig i håret på morgonen. Och hos min äldste som säger koletten istället för toaletten och tåffla istället för våffla.

0
Uncategorized

sånt jag köpte i Malmö

Det var ju ingen shoppingtur jag åkt på men lite kom med tillbaka hem, som en ny Iki doll vase från Olsson & Gerthel eftersom jag tappat min förra i golvet. I regel brukar jag inte köpa samma sak två gånger men jag tycker så mycket om formen på den här. Det raka, det avsmalnade och det plötsligt bulliga på toppen. En liten och en stor har jag.

En ny plånbok från &otherstories eftersom jag tappat bort min egen dagen innan jag åkte till Malmö. Fina små papegojor som glittrar är sånt får mitt hjärta att slå en liten dubbelvolt.

Glittriga, strumpor, hårspännen och så en ljusstake från Emmaus. Förresten – Emmaus i Malmö är den mest välsorterade secondhand-butik jag någonsin sett. Ljus, luftig, ordning och reda.

Till Ebbe köpte jag badskum och “magiska” tuschpennor. Jag hade såna pennor själv när jag var liten och blev lite glad när jag hittade dem nu. Det blev lite “åh jag hade dem som liten nu ska mitt barn få likadana”-känsligt. Och det var ju fint att få uppleva, tills jag kom hem och Ebbe vrålade att han inte alls ville ha tuschpennor för han ville ha ett CHOKLADÄGG. Happ.

Jag fick visserligen skylla mig själv för han önskade sig det redan när vi sa hejdå innan jag åkte. Så om jag bara hade lagt mina egna preferenser åt sidan och köpt ett Kinderägg för en tia istället för mina flotta tuschpennor och badskum så hade jag fått full-mamma-pott. Och det förstår man väl egentligen, klart ett chokladägg med en liten överraskning i är roligare för en treåring än pennor som byter färg på papperet.

Eller?

Nä men hallå, vänta lite här: tuschpennor som byter färg på papperet?

Jag tar tillbaka ovanstående – jag förstår inte alls.

0